Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Funderar på inredning och inredningsbloggar, och hur de populäraste av det senare 99% av gångerna tycks följa samma rena stil. Det är vitt, grått, svart, silver, emellanåt lite inslag av shabby chic. Blanka soffbord, rena ytor, sparsamt fyllda hyllplan, smart förvaring och så vidare. Typ max tre dekorationsföremål och då är det en Iittala-vas, en ljusstake och en slät dekorationssten med något ord som ”LOVE” skrivet på, eller ett kursivt ”Happiness” utsågat i träfaner hängt på väggen.

Lever folk faktiskt så? Kan inte riktigt förstå det, varken hur det ens är möjligt eller (om vi ska vara helt ärliga) varför man ens vill. Men sen är jag ju också en kronisk påsamlare och slarvmaja, så vad jag känner inför den där stilen avslöjar naturligtvis mer om mig själv än om andra personer. Jag slits lite mellan beundran och förundran, kryddat med en gnutta avundsjuka och samtidigt lite avsky. Jag gillar inte den där stilen, rent estetiskt, ogillar den inte heller aktivt men den gör absolut inget för mig och när jag tänker på att själv omges av den så känns det väldigt stramt, trist och hemskt fel, därav avskyn. Det har nog något att göra med att jag egentligen inte är intresserad av nya grejer, föredrar helt klart gamla (eller åtminstone såna som ser gamla ut), helst vill jag att det ska synas att tidens tand har varit där och gnagt på hörnen och kanterna, och till på köpet gillar jag gamla saker i mängd och massor — men nog jäklar skulle det vara skönt att kunna leva i enlighet med den där sparsmakade stilrenheten ändå, ibland. Blir imponerad av människor som är så organiserade och/eller lyckas ta sig i kragen så pass mycket och ofta som det krävs för att hålla ett hem så prydligt.

Inredningsmässigt föredrar jag snarare såna hem de brukar besöka på The Selby. Jag gillar det där att det för det mesta syns att folk faktiskt bor (och kanske framför allt verkligen lever) där. Ibland går plåttret till överdrift men här är några vyer ur hem jag gillar:

Samtliga bilder från theselby.com.

Uppenbarligen har jag en svag punkt för trägolv, tegelväggar, massor med tavlor och otippat mycket färg — speciellt i form av gröna växter, fast det kanske inte riktigt framgår helt och hållet från den här bildkollektionen. Synd att man bor på plastmatta mellan betongväggar, och allt vad det innebär. Halvbistra insikter, men trots det blev jag mer peppad att reda nästet av att sammanställa de här kollagen, så jag gick ju på plus i slutändan ändå. Ska försöka ta bilder av mitt och Jims egna (plåttriga) fågelbo nåndag!

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. januari 25, 2013

    VAD JAG TYCKER OM DIG!!!! delar dina åsikter om inredning till full och fasta även om jag faktiskt skulle vilja sträcka mig så långt och säga att jag avskyr den vita stilen, helt och hållet. det får gärna vara rena linjer och så, men FÄRG och form och inga vägg-ord tack. om jag får analysera den inredningsstilen lite mer von oben så där, så skulle jag kalla den opersonlig. var är alla foton och böcker och eplicas of voldemorts trollstavar? o_O jag kan bara hitta två scenarion; 1. de har inga – hemska tanke. 2. de gömmer dem – hemska tanke.

    • januari 27, 2013

      😀 TYCKER OM DIG OCKSÅ ELLEN! alltså ja, måste säga att det förvånar mig inte ett skvatt, det där om inredningssmak alltså. gillar din lägenhet MASSOR. håller med om att den där vita stilen känns opersonlig, fast samtidigt kan jag tycka att den funkar/passar jättebra för en del personer och då känns den som en återspegling av deras personlighet/hur jag uppfattar dem, och då blir den ju personlig ändå på nåt vis. men det är ganska sällsynt. kan nog emellanåt avsky den jag också men det beror lite på sammanhanget och generella humörnivå den dagen, heh. MEST blir jag nog trött på att den på något vis har blivit standarden och den hör till den där listan av saker man förväntas tycka om, eller bara SKA föredra, rent automatiskt. liksom, varför det? vaniljglass i all ära men inte satan väljer jag den om det också finns apelsinchoklad eller hallonlakrits. alltså fuck jag HAR ju ingen trollstav. snyft! men jag har tänkt leta reda på lite driftwood i sommar och göra en egen, typ såhär!

  2. ellen #
    januari 27, 2013

    jojo, alltså om jag kommer hem till någon med ett avskalat och vitt hem så blir jag ju inte automatiskt arg eller besviken på den här människan. minimalism kan vara väldigt uttrycksfullt, men nu tänker jag på minimalism alá antwerpens modescen på nittiotalet. och det är ju kanske inte minimalism som förknippas med ”den där vita stilen”. för samtidigt som det ska vara vitt och fräscht och luftigt, så ska det ju samtidigt vara lite bohemiskt och gärna några snäckor i fönstret och stenar och väggord och volanger. men precis som du säger så är det ju just den stilen som på nåt sätt förknippas med god smak nu för tiden. har du ”koll”, så ser ditt hem ut så. och det är väl kanske mer hela industrin som har hakat på grejen som stör mig, det blir så fel när det ska pratas om hur personligt man inreder, samtidigt som det mesta går att köpa vid kodin ykkönen i ett paket. och jag gillar ju verkligen ert pippskåp till lägenhet, det vet du 😀 och trollstavspysslet – JAA! vi brode ha med det som DIY i blemma!

  3. ellen #
    januari 27, 2013

    HAHAHAHAHA, jag skrev alltså, pippskåp, där jag menade pippi (som i långstrump)-skåp. herregud vad roligt och pinsamt på samma gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS