ding dong?

För ett par kvällar sen så var det så mycket skriverier överallt om den ena låten i melodifestivalen som jag förstått att gått vidare till nån slags semifinal (?), Marry Me, att jag googlade fram den för att höra vad ståhejet handlade om. Majoriteten av människor, i synnerhet unga tjejer, tycks vara av den åsikten att denna trudelutt är något man ska heja på. Precis detta är vad jag inte förstår, efter att jag lyssnat på den, eller snarare texten.

Nej, förresten, stryk det där, jag har ännu inte lyssnat på den i sin helhet — jag kom till en versrad som gick såhär: ”I’ll walk the walk of shame / Yeah, I do it for you, marry me, baby”, och där sa min självbevarelsedrift till att stänga av om jag inte ville att mina synorgan skulle rulla ut ur ögonhålorna samtidigt som jag fnyste ut vad jag gissar vore tämligen vitala delar av min hjärna. Såatte… det fick liksom va nog där då.

Nu är inte tanken att jag ska sitta här och låtsas vara varken begåvad eller insatt i musik i allmänhet, så jag tänker inte närma med de musikaliska aspekterna mera än att försiktigt putta i låten med en pinne som bär inskriften ”Inte riktigt min stil då”. Har inga problem med att folk gillar musik som jag inte gillar. Det får man göra. Förstår bara sällan varför, men ni vet: smaken, baken. Vad jag däremot känner att jag måste säga något om är texten och budskapet i den här låten. Jag blev så arg av det lilla jag hörde att jag stängde alla fönster i nån slags ilsken protest, men efter att jag sansat mig en aning letade jag fram lyriken och sen blev jag arg, äcklad och förfärad igen.

Den går väl ut på då att den ska vara ”charmig” och ”rar” på nåt jäkla sätt men fy fasiken. Den är som en anti-feministisk hejarklacksvisa.

Några guldkorn då:

Baby, I feel like a sinner, skipping dinner to be thinner / Where is my proposal?
Ja just det. Här har vi en tjej som väntar på ett frieri. Hon resonerar: ”Ingen friar åt mig för jag är för tjock. Jag bantar lite på ett av de mest ohälsosamma sätten jag bara kan komma på (anorexi? HUMBUG!), det fixar saken. Ja, det blir nog ett lyckligt äktenskap.”

I’m your slave and you’re my master / Oh baby, come on, take your shot
Jodå, klart det blir ett lyckligt äktenskap — jag menar, bara han vågar göra ett försök på att gifta sig med lilla hon av alla människor så kommer hon naturligtvis att för evigt vara hans tjänarinna. Nej, shit, slav var visst ordet, sådana är inte ens myndiga personer. De är ägda av en annan person och har noll rättigheter. Ja, det var ju säkert inte så ordagrant den där raden var tänkt att bli tolkad men fan i sammanband med resten av den förlegade och förskräckliga ”som kvinna ska man underkasta sig”-attityden som den här texten utsöndrar så är det svårt att motstå. Det är inte ”gulligt” längre. Eller ”sexigt”. Eller vad man nu var ute efter för effekt. Jag har förresten aldrig tidigare stött på ett så tydligt exempel på hur äktenskap kan ses som ett sätt för mannen att äga kvinnan.

I’ll play your game, I’ll change my last name
Visst okej, ta hans efternamn, det är helt okej om det är vad du vill. Jag har inga problem med det alls, men i den här kontexten så blir det problematiskt. Mellan raderna, tillsammans med orden ”I do it for you” vilka upprepas igenom hela låten, så kan man läsa att nu är det så att här har vi en tjej som kanske inte riktigt vill göra allt som krävs av henne men samtidigt vill hon så gärna gifta sig att hon erbjuder sig göra diverse uppoffringar. Som att hon ”spelar hans spel” — låter nu det som kärlek då? — och hon tar hans efternamn om det är vad som krävs av henne för att få den stora äran att bli hans maka.

I’ll walk the walk of shame / I do it for you, for you, for you / Yeah, I do it for you, marry me, baby
Det här partiet är ändå det allra värsta. Ja, ni kan lugnt sticka och brinna, alla feminister. Framför allt alla ni som var med under den sexuella revolutionen under 60-talet och kämpade för att kvinnor skulle ha samma mänskliga rättighet som männen att bestämma över sin egen sexualitet. Alla ni som någonsin har ifrågasatt varför det fortfarande är så att män får klappar på axeln för att ha ”sått sin vildhavre” medan kvinnorna blir föraktade och förlöjligade. Alla ni som gjort ett bästa för att informera allmänheten om att det finns inget sånt som slampor och att det finns inget att skämmas över med att ha sex eller vilja ha sex med någon. Alla ni som jobbat med att få folk att inse att ditt privatliv är just det, ditt privatliv. Alla ni, och så många fler: Tji fick ni!

Var ska man ens börja med att lista vad som är fel i den där texten? Hon säger:
– att hon ligger med honom om det är vad som krävs för att han ska falla ner på ett knä — inte nödvändigtvis för att hon vill eller känner sig helt okej med det eller nåt
– att folk kommer uppfatta det som ett tecken på dålig moral för hennes del och så är det ju bara så det får hon ju finna sig i då — mer eller mindre håller hon ju med också, för detta är en uppoffring hon gör och det är INTE ett slag för jämställdhet; hon går med på att bli kuvad av ”folket”
– att hon tar på sig skulden för att ha felat i och med deras utomäktenskapliga ligg fast de är två i deras sexakt, och att hon accepterar missuppfattningen om att det ens finns en ”skuld”, och att hon, som kvinna, får utstå konsekvenserna av sitt val, nämligen att skämmas (medan mannen, teoretiskt, är glad och nöjd och kanske får lite beröm för sin ”erövring” t.o.m.)

Vad hon säger är: ”Ja, jag har förstås egentligen ingen rättighet alls att ha sex innan jag är gift och JA jag förtjänar ALL skit personer utanför mitt sexliv kan slänga på mig efter att du och jag har legat med varandra och jag SKA TA DET FÖR DIG! FÖR JA, jag förtjänar det! Jag ska skämmas! Men det är det värt! För jag gör det för dig!! För då kanske du vill binda dig med mig på riktigt istället för att bara ligga med mig? LOL jag vet inte! Det är du värd i alla fall men jag är värd betydligt mindre!!”. Och så vidare, ni fattar.

Sen innehåller texten också en massa allmänt blaj om att hon inte känner några damer som skulle ge honom (ordagrant, ”give you”) sötare bebisar, att hon minsann hittar honom även om han springer iväg (låter som ett hälsosamt förhållande), och att hon, förstås, älskar honom ändlöst. Sen är det också en massa ”oh”-ande och ”va väntar du på?”-ande, och sen det som jag förmodar att ska vara catchy: ”ding dong”. Jag förmodar också att det ska föreställa ljudet av klämtande kyrkklockor men själv tänker jag att det symboliserar att dörrklockan må ringa men inte betyder det att nån är hemma för det.

Jag blev alltså, om ni inte gissat det, ganska trött både på och av den här låten. Jag vet inte vem som har skrivit den här texten och jag har på flit undvikit att nämna den framförande artistens namn för det här är ju inte tänkt att vara en attack mot henne, eller mot nån ens. Generellt arg och less och bister blir jag, men kan inte rikta det åt något speciellt håll. Jag menar, det är väl knappast på flit. Det handlar väl ändå om ignorans. Att inte vara medveten om vilken kvinnosyn en text som denna sprider, eller hur/varför det är fel ens. Att inte reflektera över hur det kan påverka allmänheten genom att ge ett grönt kort åt såna här texter åt såna här låtar som har en enda agenda: att bli omåttligt populära. Att inte fundera över vilken bild det ger av kvinnosynen i Finland genom att försöka få iväg ett sånt här bidrag till Eurovision Song Contest. Som feminist vill jag verkligen verkligen verkligen inte att ett bidrag som detta ska gå så långt.

Jag vet att det är många som suckar och tänker att det är ju just jäkla typiskt de där feministerna att inte kunna ta nånting på skoj. Men grejen är att det är inte på skoj. Låten må vara framförd lättsamt och glättigt, men det betyder på sin höjd att det är ytligt, inte att det inte ligger ett allvar bakom, vare sig de personer bakom låten insett det eller ej. Jag märker inte ett uns av ironi i någondera av de där fraserna i texten. Majoriteten av de människor som lyssnar på/läser den kommer inte att ifrågasätta eller se något skevt i att hon bantar för att förtjäna att bli friad till, eller att har man sex med nån så får man ta det där att man ska skämmas då man går hem, eller att vill man att nån ska vilja ha en så får man spela enligt dennes regler (t.ex. gömma sig då han dricker kaffe med sin mamma, vilket inleder texten), de flesta för att de bara inte tänker på det. Men trots det sprider texten budskapet om att Detta Är Normalt = Detta Är Så Det Ska Va. Det tycker jag inte att är okej.

Och sen sist och slutligen, en fråga som i sin tur kunde medföra ett inlägg minst lika långt som detta (ska inte låta det utvecklas till det, jag lovar): Om hon nu så hemskt gärna vill gifta sig… varför kan inte hon bara fria då?

Annonser