Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

efterkattfesten

”Festen” börjar nå sitt slut, de flesta gästerna har gått hem, och jag måste säga att det är ganska skönt. Alla är förstås välkomna att ännu hänga kvar, säga sitt eller annars bara mingla! Men det är skönt att inte tillbringa varje vaken timme av dygnet med att känna att ”nu MÅSTE jag svara på den här kommentaren innan nästa kommer in”. (För så funkar jag tydligen, har jag bl.a. lärt mig från den här erfarenheten.) Det har tyvärr blivit så att jag mest svarat på de kommentarer som inte hållit med mig, för det är ju oftast de som jag tycker att inte har verkat förstå min poäng, så då vill jag gärna förklara den. Tycker inte om den där risken att man är oöverens p.g.a. simpla missförstånd. I och med att jag främst fokuserat på att svara på den delen av kommentarerna, så har många som borde ha tusen tack, stora rosfång och en egen magisk enhörning lämnat helt utan ens något alls. Dumt.

Jag har sagt det här åt så många personer redan men det är klart värt att sägas igen — jag tycker det har varit så förbannat fint att så många människor har visat så mycket stöd och uppskattning. Jag vet att det inte egentligen handlar om mig, men likväl så blir jag rörd då jag tänker på det. Med risk att framstå som en sentimental blödig tönt, så har jag sällan känt ett sånt här starkt hopp för (med)mänskligheten som jag gör nu — att folk tagit sig tid och ro att kommentera sakligt med många insiktsfulla tankar, att folk har velat förstå det jag skrivit istället för att bara avfärda det som ”onödigt gnäll”, att folk har varit så otroligt vänliga och godhjärtade att de postat uppmuntrande kommentarer… Guld värt!

Jag tycker absolut att den klara majoriteten av de sansade kommentarerna har varit positiva eller åtminstone neutrala, så jag tycker verkligen att slutsumman är på plus. Men det är ofta lätt för mig (och säkert många andra) att haka upp mig mer på negativ kritik. Det är sånt som tenderar lämna kvar att gnaga någonstans i bakhuvudet och sen har det plötsligt grävt en gång till magen där det lagt sig som en orolig klump av sånt man själv skulle kategorisera som ”orättvist missförstånd”, och just därför har det betytt så obeskrivbart mycket för mig att folk har — bara för att de är så snälla — peppat med ett ”Heja!” eller ”Stå på dig!” eller ”Jag håller med dig!”. Sånt har dessutom den mirakulösa förmågan att alltid dimpa ner i mejlboxen i precis rätt stund. Helt otroligt faktiskt hur mycket ett par ord kan göra. (Det är en annan sak jag lärt mig, att man ska visa stöd när man kan; det kan betyda oändligt mycket för mottagaren.)

Det är klart att man inte måste hålla med mig, man måste verkligen inte ha uppfattat låttexten på samma sätt som jag gjorde. Det är bara fint om man tyckt att det varit helt självklart att den var ironisk. Bra för dig! (Nyckelordet där är ”dig”, förstås.) Det som retade upp mig med den var som välkänt den trånga kvinnorollen den skildrade, och att ingen tycktes ifrågasätta den. Så det gjorde jag. Sa i min genomtrötthet att jag inte vill att den ska gå vidare till ESC, bland annat. Då jag pratade med min kompis Julia igår kväll så insåg jag att kalabaliken inlägget resulterade i har ändrat på den saken: Den får gärna vinna! Kör hårt Krista! Sångtexten har ju diskuterats så till den extrema grad att jag inte ens kan begripa det helt och hållet. För någon, vars huvudsakliga frustration bottnade i att vissa ämnen så sällan diskuteras eller reflekteras över i Svenskfinland, så ter sig ju denna debatt som en klar framgång. Och det allra bästa är att det har ju visat sig att oavsett om man är överens om detaljerna eller inte så är ändå de flesta som deltagit i denna dialog helt eniga om den saken att: nej, det här är inte en text som vi ska låta identifiera vår syn på kvinnor. Så tänker jag i alla fall, det vore väl bara dumt att inte ta vara på de där guldkornen. Och på tal om vad jag tänker så är det vad jag alltid skildrat här på den här bloggen precis det, mina tankar. Då jag skrev inlägget hade jag förstås inte en aning om vilket rabalder som skulle skapas kring det, vilket för oss vidare till nästa punkt —

Min blogg är ju ingen stor då. Jag är varken känd (fast kanske en liten gnutta ökänd i nån dag åtminstone numera?) eller etablerad knappt ens i några kretsar alls, och inte heller min blogg. Den är en personlig blogg och jag är en privatperson. Vad jag postar här är och har alltid varit mina egna iakttagelser, tankar och dokumentationer av vad jag bara känner för. Det är en hobby, en jag tycker om. Jag har bloggat i många många år, och jag brukar för det mesta hålla det relativt ytligt men ibland skriver jag om lite seriösare ämnen. De gånger jag gjort det förut, och då har jag skrivit om minst lika ”viktiga” ämnen (i min åsikt då), så har det resulterat i… tja, vad ska vi säga, 1-5 kommentarer? (Och detta trots mitt mångåriga trägna bloggande! Sorgligt, va?) Så detta var vad jag, förstås, förväntade mig även denna senaste gång. Det blev ju några fler.

(Har sen fått förklaringar av både Ida-Lina och Petter att det nog hade något att göra med att artisten i fråga varit något av ett laddat ämne redan från innan, vilket helt och hållet hade flugit mig förbi. Tänker i efterhand att det kunde ha varit helt trevligt att ha varit synsk och på förhand vetat hur stort det här skulle bli, så att jag t.ex. inte valt att sitta uppe och skriva sent om natten efter att jag sovit alldeles för lite och sånt — tycker fortfarande att vad jag skrev var tydligt och jag håller fast vid mina punkter, förutom det där om ESC-vinsten då som jag redan nämnde, men jag tänker också att det omöjligtvis kunde ha skadat att vara riktigt ordentligt överdrivet övertydlig.)

Många kommentarer som har postats här och annorstädes har gått ut på att i diverse ordalag berätta hur oviktigt inlägget var. Att det var så oväsentligt att det är löjeväckande. Att jag inte skulle ha kunnat välja ett mer irrelevant ämne. Några blogginlägg har t.o.m. dedicerats åt samma form av yttranden — ja, då måste det vara ofantligt oviktigt! Det förstår ju vem som helst.

Trots det, så har länkar till inlägget delats på Twitter, i andra bloggar, och kanske allra flitigast på Facebook. Diskussioner har förts på så gott som varje enskild sajt också. T.o.m. ett flertal etablerade nyhetsmedier snappade upp inlägget och uppmärksammade det. Man kan förstås skylla det på nyhetstorka och vad annat, det vet jag inget om.

Ändå, när jag tittar på statistiken på min räknare så berättar den något. Min pyttelilla blogg, som på onsdagen förra veckan skrapade ihop till 65 unika besökare för att sen sjunka till ynka 35 på fredagen, den har plötsligt besökts av 1526 unika besökare i måndags, 2895 i tisdags, och under onsdagens lopp 1240. (Inatt sen klockan slog midnatt också några tiotal.) Sammanlagt under de där tre dagarna: Femtusensexhundrasextioen. Sidvisningarna strax under niotusen.

Hoppas att ni nu inte uppfattar det där som nåt slags försök på skryt (jag är inte så löjlig), för dessa uppgifter finns bara här för att illustrera en tanke: att helt oväsentligt och irrelevant kunde det ju inte ha varit ändå. Kanske nog för just dig, men inte för alla andra. Och jag tänker att det är ju sabla bra så! För att ta till ett standarduttryck som man för det mesta brukar använda om något helt annat än oväntat engagemang i diskussioner på ens blogg: Oplanerat, men välkommet! Det var en överraskning och jodå, jag är förstås jätteglad för att det blev ett samtal kring ämnet. Frustrerad och ledsen över en del saker som det lett till, men mestadels bara glad. Och det är bara tack vare stödet som så många av er gett, utan det hade jag med stor sannolikhet varit fullständigt nedbruten och söndermald som människa. Så: ett jättestort tack till er. Ville bara säga det, i vad jag tror är en avslutningsreflektion i just detta ämne.

Titta, nu blev det en textvägg igen! Kanske det är därför ingen brukar läsa min blogg 360 dagar om året, äsch då.

P.S. Om nån vill se fler animerade katter (och om jag känner er rätt, bästa internauter, så gör ni det) så kan hen klicka in sig på iheartcatgifs.tumblr.com.

Kommentarer

17 kommentarer

Post a comment
  1. januari 31, 2013

    Hej. Jag funderade på att om texten ”ironiskt” på samma sätt handlat om invandrare, borgare, finlandssvenskar eller arbetarklassen, så hade vi nog hört ett och annat ramaskri från helt andra håll än nu. Vad kan vi dra för slutsatser? Ord påverkar.

  2. januari 31, 2013

    Jag har följt med debatten och har, precis som många andra, tyckt att det är helt sjukt att ett så sakligt inlägg kan väcka sådan uppståndelse. Nu, när det lugnar ner sig ville jag bara säga att jag tycker du är så otroligt stark o fin Linnea, stöder dig helt för fullt ut i det mesta du skriver. Bland folk som tycker att man ska hyssjas ”lugna ner sig” när man säger sin åsikt (dessutom på ett väldigt sakligt sätt), är det så viktigt att det finns guldkorn som står på sig! Så hejaheja i fortsättningen också! Kram på dig!!

  3. Sandra #
    januari 31, 2013

    Jag har ivrigt följt med debatten och läst kommentarerna och tänkt ”Heja, heja!”. Men jag inser nu att jag inte har förmedlat min uppmuntran på annat sätt än via mina tankar så här kommer det nu lite sent: Heja, heja Linnea! 🙂

    • januari 31, 2013

      Haha tack så mycket, det uppskattas massor!

  4. Maria #
    januari 31, 2013

    Det fick faktiskt en oväntat stark reaktion, ditt blogginlägg. Knasigt hur ”folk”, (somliga, tydligen!) inte heller riktigt fattat det här med yttrande- och åsiktsfriheten som man ju trots allt har på sin personliga blogg. You go, girl.

    • januari 31, 2013

      Begriper det inte riktig själv ens att det blev såhär stort! Och ja, precis va? Det där har både förbluffat och besvärat mig en hel del så det är fint att veta att andra är av samma åsikt. Tusen tack!

  5. januari 31, 2013

    puss!

    • januari 31, 2013

      Åååh en av mina favoriter! :’) Tihi. Puss! Och kram, en såhär:

  6. februari 2, 2013

    Men nu, lite sådär lagom efter, hakar svensk media på. Det är en copy/paste av YLE-”artikeln” plus och de länkar till dig. Just nu ligger den på http://www.svd.se/kultur/ och igår var det den näst mest lästa artikeln på kulturdelen. ”Se festivallåten som orsakat tittarstorm.” 😀 Länkar den i fältet nedan. Blir så trött på deras sensationella rubriker. Som ”Här flippar Tarantino under intervjun” när han bara inte ville svara på en fråga och var bestämd i saken. Le sigh. Det get iallafall fett googlerank att vara länkad av dem! 😀

    • februari 2, 2013

      Jo, jag såg det! Men var det en copy/paste? Jag vet inte om jag blivit avtrubbad men jag tyckte den framstod som sakligare på nåt sätt. Mindre ”Nämen gud kan ni tro det här??”. Synd att det inte var Aftonbladet, skulle ha varit intressant att läsa exakt hur många människor rasar!

  7. februari 2, 2013

    Har inte kommenterat tidigare eftersom jag ville höra/se bidraget själv först, men ja… Oberoende av om man vill tolka låten ironiskt eller inte tycker jag att det är lite sjukt att man inte ska kunna komma med en saklig analys utan att genast få höra att man ska ”lugna ner sig” eller inte ta det så allvarligt. Klart man får bli upprörd om man vill, det kan väl ingen annan säga till om (i synnerhet på ens personliga blogg). Men jag tycker nog inte att du verkade speciellt upprörd i texten heller 🙂 Bra skrivet, heja! Tänkte passa på att fråga om en annan sak när jag ändå är här: vet du hur man ändrar bredden på brödtexten/inläggsspalten? Jag tyckte jättemycket om stilmallen Kaffeböna från Bonbon men det funkar ju inte så bra längre… (Såg nämligen att du har fått din blogg att se ut nästan som förut, råkar ha ett fönster kvar uppe från innan bloggflytten så jag kan till och med jämföra, haha).

    • februari 2, 2013

      Tack Julia! Jag blev verkligen förvånad över hur många som hävdar att jag har varit upprörd och vad annat, jag var uppretad och syrlig ju. Klar skillnad, tycker jag. Men så är det klassisk härskarteknik att förlöjliga den som kritiserar något bara för att man inte har några konkreta argument, för det är klart att det är precis som du säger att ingen annan kan säga åt någon annan att hen inte får vara upprörd. De kommentarerna är ganska irriterande men det är istället superduperroligt med såna som dina! 🙂

      Ja gud, strukturen är helt annorlunda. Har inte riktigt kommit underfund om den ännu och allt jobbar lite emot mig tycker jag, men lite har jag kunnat luska ut! Som t.ex. spaltbredden. 🙂 Om du går in på stilbyggaren så kan du klicka i visa-pluppen för elementet som heter ”Topp”, man vill helst ha CSS-koderna högst på sidan så dom laddas så tidigt som möjligt. Där i det fältet kan du klistra in följande kod:
      <style type=”text/css”>.articles_list { width: 470px !important; }</style>
      Jag TROR det var 470px du använde, va? Jag har inte ett sånt elefantminne förresten men jag läste typ igår att du undrat hur man ändrar bredden. Hehe.

  8. februari 2, 2013

    Ja precis! Nåja, åtminstone visar det väl som du skrev att det knappast är ett helt oviktigt ämne om folk blir sådär till sig över ett blogginlägg, pff. Jess, det funkar! …fast nu blir det istället ett jätteglapp mellan inläggen och sidospalten, haha. Kanske dags att vänja mig vid en lite bredare spalt helt enkelt, skönt att man kan göra den liite smalare i alla fall. Men jo du mindes alldeles rätt, tusen tack! Vet du annars ifall det går att använda samma fonter som i kaffebönan i det här nya formatet? Jag försökte kopiera dem från den gamla koden och söka fram dem på google web fonts men hittade ingeting.

    • februari 2, 2013

      Jodå, det ska nog gå! Alltså det var visst bara Georgia som användes i kaffebönan tror jag? Skriv in det bara, typsnitten på Google Webfonts är bara såna här som inte hör till standarden att datorer har installerade — till skillnad från t.ex. Arial, Verdana, Times New Roman, Courier New och såna. Och däribland också Georgia! Så skriv in det namnet där man ska välja font bara och strunta i Google Webfonts. 🙂

  9. februari 4, 2013

    Aha okej, det hade jag ingen aning om! Tack massor för hjälpen, börjar kännas som man har det hela lite mer under kontroll nu 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS