för mycket, för litet

Det är lätt att säga att man är feminist. Och vill man inte använda den titeln så är det ändå lätt att säga att man är för jämställdhet, för samma sociala rättigheter och för ett jämlikt samhälle. Det är toppen att man säger och tycker så, jag tänker inte gnälla på att det inte räcker till, att folk gör för lite, att man måste kämpa aktivt. Man har all rätt att välja sånt själv.

Men det är konstigt hur många som säger att de är för allt detta ändå stretar emot, när någon annan försöker ta ett steg som är lite större än att säga ”Jag tycker att alla människor är lika mycket värda”. När någon tar upp exempel som berör hur folk behandlas olika, och vad ett av problemen — stort eller litet — i samhället är, och varför det vore viktigt att försöka åtgärda det, då passar många på att vrida på sig obekvämt och en annan del ilsknar till. De ryggar tillbaka och skjuter ifrån sig ämnet direkt. Det här ser man hela tiden.

Nä, nu gick du nog FÖR LÅNGT.
Nä, nu fokuserar du på nåt som är FÖR LITET.
Nä, nu du, nä.

Och jag tänker ungefär: Men skärp er.

Annonser