en djupdykning i sömn och brist på den, supermegaturbolaserspännande

Har försökt påbörja ett flertal meningar här men jag kommer ingenvart med dem. Har hållit på likadant de senaste dagarna, lyckas inte formulera något, lyckas knappt tänka något heller. Har sovit oregelbundet och på fel tid på dygnet och inte tillräckligt, min hjärna tenderar gå i nåt slags standby-läge då jag är inne i en sån period. Blir också så klumpig, trög och glömsk, allt blir en utmaning. Ett par gånger har jag glömt bort åt vilket håll man ska få kallt/varmt vatten på kranarna och jag har båda gångerna stått där och väntat på att det ska bli rätt temperatur en lång stund innan jag testat vrida kranen åt andra hållet, blev vid ett nojigt ögonblick lite bekymrad då när det hände andra gången. Sen tänkte jag att jag har läst att när man sover dåligt förnyas inte hjärncellerna, och då tänkte jag att de små grå som ansvarar för kranmanövrering tydligen har blivit tvungna att slänga in handduken, och då tänkte jag att det var ju ganska tur att det var just de som fick säga tack och adjö efter denna sömnbrist och inte, typ, de som ser till att man kan köra bil, skriva och läsa, hålla balansen när man går, eller något sådant. Alltså, ska hjärnceller uppoffras så är det förstås hellre de inom något område man lika bra kan testa sig fram som får ryka, resonerade jag. Kändes lite bättre då.

Något annat som känns lite bättre att tänka på vid sömnbrist så är att jag också har läst att man blir ful av att sova för lite, vilket förklarar mycket. Det är en sån här orättvis fulhet man drabbas av, en som inte går att sminka över, det är som att vissa muskler i ansiktet bara ger upp och lägger sig ner och dör och andra spasmar frenetiskt så man har ryckande ögonlock och rynkor djupa som Grand Canyon-fåror i pannan hela tiden. I förrgår vakade jag ett dygn för att få lite ordning på min dygnsrytm, runt tolvtiden då jag varit vaken hela natten ringde jag åt Jim och sa dramatiskt att jag ”måste ha något att leva för” (d.v.s. hålla mig vaken för), så vi gjorde planer att gå på loppis så jag hade något att se fram emot. Så då han kom hem från jobbet åkte vi och jag gick där mellan rader av hyllor och bord och kände mig som något som rest sig ur graven, både mentalt och fysiskt, men jag kände också att det är vetenskap. Det är inte mitt fel att jag både ser ut och rör mig som ett monster, ok, gott loppisfolk?

Köpte ett halsband där, tycker att det ser lite ut som en manet med en viss drömfångarvibb:

20130322_halsband_001.jpg

Idag vaknade jag tidigt, för tidigt, så nu är jag sjukt trött… igen. Har inte riktigt någon koll på vad jag skriver här. Skönt är ändå att p.g.a. vår tidiga uppstigning har vi redan hunnit handla mat och även vin till kvällens plättkalas. Jag har också redan plockat fram vad jag ska ta på mig, det brukar jag aldrig veta på förhand. Jag har även försökt färga mitt hår men det blev knappt någon skillnad, en gnutta svalare nyans bara och lite mer lyster. Ska göra ett nytt försök nån dag.

Började tidigare i veckan titta på Sabrina, the Teenage Witch i vad jag tycker om att titulera ”forskningssyfte” (m.a.o. ska vi ha magi som tema på Blemma nästa månad), och nu tror jag att jag ska transportera datorn till sovrummet, se ett fruktansvärt cheesy avsnitt (de är alla det), och sen sova en stund. För jag hinner! Hur bra som helst! En helt ny värld, det här att sova och vakna normala tider. (Fast tio före åtta på en lördagsmorgon känns onekligen inte helt normalt, men vad vet jag.)

Annonser