Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Har nångång tänkt på att berätta varför min blogg heter så som den gör men det har aldrig blivit av. För en tid sen var det någon som ifrågasatte bloggtiteln Häxbrygd, och trots att det var ett uttalande som jag inte kunde ta helt och hållet på allvar, så resulterade det ändå i att jag återigen tänkt på titeln lite mer än annars. Och nu känns det ju som ett ypperligt tillfälle att förklara den, direkt i omstarten (bloggflytten) alltså!

I och med att personen funderade att det var förlegat och eventuellt nedvärderande mot kvinnor att ha ordet ”häx-” i titeln, så kommer här lite kuriosa angående ”häxa” som beskrivning på en människa av kvinnlig kön — det är såklart allra vanligast att det är så man associerar, men de som klassades som häxor var inte en grupp uteslutande bestående av kvinnor. I Finland var det vanligt att även män förföljdes under häxprocesserna, i synnerhet i de östra delarna av landet. Under 1500-talets slut var den typiska finländska häxan en man, ofta s.k. kloka gubbar vars sjukdomsbotande trollkonster i övrigt uppskattades, men när de misslyckades med sina läkande krafter kunde samhällets tacksamhet lätt svänga och resultera i en saftig anklagelse om att de kloka gubbarna idkat häxeri. När häxjakten sedan bredde ut sig från Sverige så blev det mer vanligt att kvinnor anklagades. Värst drabbat av häxprocesserna var Österbotten (där jag bor), där brändes två män och minst tjugo kvinnor på bål. Även inom andra kulturer förekommer manliga häxor. Så håller man fast vid att min bloggtitel är både förlegad och nedvärderande, så bör man åtminstone veta att den är så gentemot både män och kvinnor, historiskt sett! #höhö

Min egen första kontakt med häxeri fick jag genom biblioteket. Då jag var liten var jag helt besatt med Camilla Mickwitz fenomenala böcker om Mimosa, en häxa som bor på ett barnhem och flyger på sin kvast om nätterna genom rummen i hemmet. Tack var dem tyckte jag att det verkade spännande och supertufft att vara häxa, utöver de övernaturliga bonusarna som Mimosa förfogade över så uppskattade jag också att det var okej att vara generellt annorlunda, t.o.m. beundransvärt. Även i vuxen ålder förknippar jag häxor främst med något positivt — även om det har utvecklats till ett mera jordnära koncept, förstås.

mimosa_huhtikuu

Camilla Mickwitz Mimosa-illustration för månaden april, via lastenkirjainstituutti.fi.

Under högstadiet klädde jag mig i mestadels svarta kläder, använde en hel del svart kajal, och det var tillräckligt för att då, på det sena 90-talet, och där, mitt i bibelbältets centrum i Finland, klassas som avvikande och därmed anses förtjäna en del glåpord. Ett av de mest återkommande var ”häxa”, i synnerhet när jag upptäckte hur bekvämt och snyggt jag tyckte det var med långkjol till vardags. Min stil och min estetiska smak överlag fortsatte att utvecklas åt det häxiga hållet, och det som en gång var en förolämpning har nu blivit en komplimang.

Så det är alltså sånt som jag flirtar lite med i titeln Häxbrygd. Ordet i sig själv betyder ju inte bara bokstavligen en illgrön, rykande, puttrande brygd som en kutryggad, vårttäckt, trollkunnig gumma kokar i en kittel, utan även mera bildligt ungefär en salig blandning — vilket ju min blogg (och de flesta andra bloggar) är. Man kunde kanske säga att jag tar tillbaka ordet, naturligtvis inte som en politisk reappropriering, men för mig själv och för min egen underhållnings skull. Och angående idén att det skulle vara nervärderande för kvinnor (eller någon människa överlag) att jag använder ordet ”häx” i min bloggtitel så råkar det sig ju så att detta är min personliga blogg som jag har hand om i en endaste roll: som privatperson. Den enda jag representerar är mig själv och den enda jag i så fall uttrycker mig nervärderande om är mig själv; bloggen är min brygd, och därmed är jag själv naturligtvis häxan.

Skönt med en omstart, som vanligt. Det är egentligen bara ett experiment än så länge men det är lätt att förvilla och förivra sig i alla oändliga möjligheter, inspirerande förändringar och allt det där. Nybloggslöfte: Ska bli en duktigare bloggare och ska försöka att inte bloggflytta omkring lika mycket som jag gjort på sistone.

/skrattar mitt gällaste häxskratt

P.S. Passande nog har vi denna månad magi-tema på Blemma och Helena skrev om häxprocesserna här, läs gärna!

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. april 17, 2013

    åh vad härligt med en blemmablogg! sjukt fint också!
    jag ÄLSKADE mimosa när jag var liten, hade en på finska som pappa alltid fick läsa.

    • april 17, 2013

      Tack! Du är ju varmt välkommen att joina själv också såklart. 🙂 (Ifall du har missat den posten i Blemmagruppen!)

      Lyx med egen bok! Vi lånade från biblioteket och kan tro att det blev en hel del gånger. Har nån gammal videofilm från då jag är ca 3 år gammal och går omkring och bär på den ena boken och kräver att nån ska läsa den åt mig. Minns att jag också en natt i den åldern drömde att jag flög ut ur mitt rum och cirklade omkring i vardagsrummet till min familjs stora förvåning och beundran, blev helt knäckt sen på morgonen då jag vaknade och inte alls kunde flyga som Mimosa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS