Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Jag stannar ofta upp vid diverse klänningar av olika färg och form på loppisar, men nu för tiden tvingar jag mig för det mesta motvilligt till att lämna dem där de är. För i garderoben hänger redan några för många (för min del) oanvända kreationer, i (för min del) ovanligt varierande färgskala, de flesta inhandlade för något år sen då det fick mig att känna mig spontan och fräsch att köpa unika plagg som inte var Typiskt Linnea — d.v.s., innan jag insåg fakta: Att det är ingen vits att jag köper de där fina, roliga, speciella klänningarna om de inte är: 1) svarta, eller 2) i stort sett begravningsdugliga, eftersom de högst antagligen inte kommer till användning om de inte prickar endera av de två alternativen. So much for being oförutsägbar. Detta inpräntade klädmässiga (och tämligen dystra) beteendemönster har exempelvis resulterat i att den tomatröda klänningen jag köpte för säkert sex år sedan ännu väntar, medan den mintgröna jag köpte för lika länge sedan har gett upp hoppet och blivit nerpackad i en förvaringslåda. (Vet inte vad jag tänkte då jag köpte den senare, jag såg ut som Voldemort på 80-talsdisco i den.)

Ett annat användningshinder, förutom färgen, är såklart festlighetsgraden, och att jag tycker att det tenderar bli så märkligt högtidligt med klänning. Förstår inte varför jag, som ofta klär mig i långkjol, så lätt känner mig himla uppställd och tillgjord i klänning. Jag avundas de människor som kan bära klänning med samma naturlighet som de bär jeans och t-shirt. (Läste en gång att om man ska bära hatt så ska man ta på sig den där hemma några timmar innan man går ut så man vänjer sig vid det och sen kan se avslappnad och naturlig ut med hatten på bland folk. Gäller något liknande för klänning, kanske?)

Men! Jag har vägrat ge upp hoppet och har dessutom fått något av en fix idé med att lära mig att använda klänningar. Istället för att skippa dem har jag tillämpat strikta regler för vad jag får och inte får införskaffa i klänningsväg, och letandet har därmed utvecklat sig till en förtjusande utmaning. Reglerna är: Är den Atypiskt Linnea, så går den bort. Den får kännas ny, i betydelsen förnyande, men definitivt inte avvikande. Och det har lönat sig! Numera känns det som en spännande skattjakt att bläddra mellan klädhängarna på loppisarna i jakten på klänningen som ska kännas rätt. Under det senaste året har jag hittat ungefär en handfull klänningar som jag känner att ger eller åtminstone känner att kommer ge mer till min garderob än det utrymme de tar upp. Senaste tillökningen var två s.k. vardagsklänningar, här är favoriten:

20130417_klaenning_001

Utställd i våder med skimrande knappar, av märket Body Touch.

Problemet är att konceptet ”klänning till vardags” har väckt ett monster inom mig som gapar efter fler och fler och FLER klänningar, men monstret är tack och lov åtminstone dresserat att vara strikt och kräset. Endast begravningsklädsel, please! Endast plagg inspirerade av Mårran och Magica de Hex, kindly! Endast sånt jag kan ha på mig om jag går med i en sekt, thank you!

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. april 18, 2013

    Jag har svårt med klänningar och kjolar sådär till vardags. Kan ibland planera någon ensemble som jag föreställer mig att jag ska svassa omkring på jobbet med men det slutar alltid med att jag tar jeans, blus och kofta i alla fall. Dödstråkigt! Jag känner mig på något sätt för uppklädd i kjol och klänning för att ha det till jobbet, vilket ju är konstigt eftersom jag inte upplever mina kjol- och klänningsklädda kollegor som för festligt klädda. Dessutom har jag en massa klänningar som kunde klassas som vardagsklänningar men ändå känner jag mig obekväm. Ett sådant dilemma!

    • april 20, 2013

      Haha ja, onekligen enorma problem såna här. ◠‿◠ Men precis, man känner sig överklädd (på svengelska) fast man inte skulle uppfatta någon annan i samma utstyrsel som sådan. Det måste ju vara en vanesak bara. Kanske man kunde införa konceptet fredagsfin! Som alternativ till casual friday, alltså, och mest som övning och för att det är ju alltid lite festligt med helg ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS