Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20130423_001

Stiltje på bloggfronten, stiltje i det mesta annat också, förutom i Vasa stad där det är blåsigt som vanligt. Har tänkt en del på förändring men inte vågat mig på att skriva om det för jag vet att jag endera skulle gegga ner i mig i en negativ sörja, alternativt, för att undvika pessimistträsket, slå helt bakut och istället fastna i något flamsigt dravel om våååren, sooolen och hur skööönt det är att det blir vår på riktigt nu snart. Vet inte vilket som skulle vara mer deprimerande. Det kom som något av en liten chock, vårvädret alltså, eller snarare tecknen på annalkande vårväder. Jag var inte alls förberedd, känns som att vintern varat så länge att vid något skede hade jag undermedvetet gett upp hoppet om andra årstider och accepterat vintern som den ständiga standarden.

Hade inte ens ännu fattat hur långt på väg våren var — och ursäkta nu men här blir det en skopa vårfåneri ändå — men så i förmiddags gick jag ut på ett ärende och bland tallarna doftade det barrträd så som det bara gör när ekorrar är i farten. På vägen hem sjöng bofinkar i trädgrenarna invid dikesrenen. Jag tyckte att jag hörde ringduvor hoa från Frälsningsarméns bakgård. Vid biblioteket hade en kråka börjat bygga ett bo i trädet vars grenar sträcker sig nästan ända mitt framför. När jag gick på Biblioteksgränden flög två svanar norrut, längs med Sandögatan. Måsarna skrek lite här och där, såklart. (Jösses jag är en sån LANTIS.) I tamburen mötte jag en ung tjej som tycktes ivrigt skynda ut och när jag klev in i hissen doftade den starkt av parfym, och jag svär att det var en exakt kopia på nån av 90-talets Date-parfymer. (Den gröna? Den rosa? Kanske den röda?) Fast det var mulet och fast jag var inomhus i en liten dunkel hiss och fast det var tisdag förmiddag kändes det som att det var en solig fredag eftermiddag cirka nittonhundranittiofem och att jag i hemlighet lite saknade att hoppa gummibands-twist när gruset knastrar under skorna så som det bara gör om vårarna. Som att cykelbanan plötsligt blivit helt torr och jag hade cyklat hem från skolan i medvind, jättesnabbt och jättelätt. Som att jag hade en ny minikjol och väntade på att nästa dag få ta den på mig och gå på party, så som det helt oironiskt hette då.

Sen då man åkt upp åtta våningar och gått in kändes det lite deppigt att titta ut genom fönstren in i halvrugget. Nu är det grått där ute, gråare än innan, ooooch nu ska jag strax sluta VÄDERBLOGGA (usch), jag lovar. Men såhär ser det ut idag ungefär:

20130423_00220130423_003

Helt trevligt, faktiskt. Mul går inte nödvändigtvis i moll.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS