angående förändringar

Övervägde att säga något om detta i förra inlägget, då jag ändå var inne på förändringar, men jag är så jäkla trött på hela grejen att jag avstod. Men ännu hittar alltså en del besökare in på min blogg för att läsa om genus i en viss schlagerlåt, och idag ser jag att nya blogginlägg ännu skrivs angående det hela. Och aldrig med insikten att JA det är skillnad på åsikter man framför som privatperson i en personlig blogg och attityder man medvetet eller ej framför i en sång som ska representera landet och som till på köpet skrivits för att vara i just den situationen att den ska analyseras, i.o.m. att den är ett tävlingsbidrag. Och så vidare. Det börjar kännas gammalt det där. I alla fall, då ämnet ändå ännu tycks vara på tapeten —

Nyligen förstod jag att teamet bakom Finlands bidrag hittat ett motto att fläta in i låten, nämligen att stöda en jämlik äktenskapslag. Och det är ju bra! Såklart. Jag är fortsättningsvis inte ett fan av lyriken men förhoppningsvis övertygar PR-jobbet så att låten som helhet förvandlas till att symbolisera något som jag absolut understöder. Efter hela den där ding-dong-rambambulan har jag varit fullkomligt ointresserad av hela ESC, har tänkt att den som vinner må nu vinna, det blev i alla fall en diskussion och det är jag i stort sett nöjd med. Om låten numera uppmuntrar folk att engagera sig i att få till ett mera jämlikt samhälle så är det onekligen helt suveränt, hatten av för det och heja heja. Sen vet jag inte om jag kanske är en aning cyniskt eller allmänt syrligt lagd i vissa fall, men hur jag kan inte undgå att fundera lite på hur, när och varför det utvecklades till det här (obs, varken menar eller tror att det beror på internetdramat), men i slutändan är väl allt sådant irrelevant ändå. Så bra så.

Sen tycker jag att det ger ett ganska patetiskt intryck att nån fortsättningsvis försöker angripa feminismen, alltså hela rörelsen, utgående från en persons åsikter om en låttext. Är nån verkligen så desperat? Är verkligen feminismen sååå hotfull? Beklagligt beteende det där. Fast, det roar mig lite att försöka föreställa mig hur världen skulle se ut om den alltid följde sådana regler. En dag har man till exempel fått en bok publicerad och dagstidningens kulturrecensent utlåter ”Den här boken på 1028 sidor är PUR DYNGA och inte värd din tid och inte min heller TY PÅ SID 962 SA DEN NÅGOT JAG INTE HÖLL MED OM!!! Annars var den helt ok.”

Annonser