Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20130506_kameror

Tittade igenom mina analoga kameror, och det här är de med film i sig. Oops. Borde m.a.o. verkligen komma ihåg att fota nu när det inte är mörkt tjugo timmar om dygnet. Tänkte säga att det får bli mina planer för sommaren men å andra sidan brukar jag tänka samma sak varje (v)år och sen går det ändå såhär, att ett år senare har jag ett halvt dussin halvt exponerade filmrullar på gång. Hälften av kamerorna är på testkörning, Halinan laddade jag med film ifjol på hösten och sen glömde jag bort den helt och hållet. Jag skulle ta med den ut på promenad, minns att jag hade (klyshiga) idéer om att ”föreviga höstguldet”, men det gjorde jag aldrig och sen var alla löv bruna, sörjiga och i ett platt täcke på marken. Kanske lika så bra, nu då jag tänker på det. Yashicans rulle trodde jag att skulle vara ungefär halvfull men räknaren står på ynka sju rutor trots att jag påbörjade den rullen för cirka ett halvår sen, är helt förbluffad över hur lite jag använt den. Tosnern var redan laddad då jag köpte den, och jag vet inte hur många bildrutor som finns kvar på den för jag öppnade luckan i misstag vilket såklart nollställde räknaren. Så jag hoppas på att det resulterade i spännande ljusläckage på skitsnygga bilder vilka jag förvisso inte tagit, men som jag helt fräckt sen får creds för ändå. Knappast, men en kan ju hoppas!

Fast nej förresten, till att ta creds för andras bilder. En gång gick jag på en fotoutställning där uppskattningsvis åttio procent av bilderna inte var fotografens eget alster, och jag drar mig för att gå för mycket in på detaljer nu men jag tyckte utställningen, så som den var gjord, kändes lat och lögnaktig. Det blev nästan lite pinsamt. Jag är inte själv heller så galet ädel, jag menar, vi kommer ju inte ifrån att alla människor influeras och imiteras nonstop av varandra, och att t.ex. titta på fotot här ovanför och tro att trender inte har haft inflytande på mig då jag redigerade det vore ju väl korkat, men nånstans måste väl ändå gränsen dras tänker jag. Jag brukar tycka att en måste tillföra något eget, och ganska mycket eget faktiskt, för att kunna kalla något för ”ens eget”. Och så tänker jag att originalfoto alltid väger tyngst. Så även om jag skulle hitta världens mest fantastiska bild på den där loppisrullen, inte vore den min för det. Eller? Ibland känner jag mig så stram vad det gäller sånt här.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS