bär( )lila

Det har gått så lång tid sen jag sist skrev att jag inte vet var jag ska börja. Inte för att ofantligt mycket spännande har hänt, men dock en hel del vardagliga som jag tänkt berätta om eller tänkt fundera på (även offentligt och inte bara invärtes), men nu har de klumpat ihop sig till en torn av både imponerande och skrämmande resning. För ett par kvällar sedan stämde jag och Ellen in i en liten klagosångsduett (fast mest körde jag solo) om hur svårt det är med bloggandet ibland — japp, då jag inte bloggar om det så får nån stackars verklig person uthärda klagomålen istället — och nu är det en sån period igen. Det känns krampartat på så många sätt och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är otydliga tankar jag inte kan uttrycka, frustrationer jag inte kan förklara, miniatyrberättelser jag inte kan återge, frågor jag inte kan formulera, t.o.m. enkla, korta bildtexter jag inte kan bilda. Som alltid, då det blir såhär, har jag tappat bort början, det är ett nystan där änden tycks finnas nånstans under flera lager med tråd. Tillsvidare kan ni gärna läsa Ellens inlägg om lesbokyssar, medan jag tar ett dopp i smoothies och hårfärgningsmedel.

Jag har druckit smoothies hela veckan, igår gjorde jag två stycken.

Ingredienser i den första, den lila, var banan, persika, turkisk yoghurt, kokosmjölk, hallon, jordgubbar, svarta vinbär och omega 3-6-9-olja vars pestsmak lyckligtvis doldes i mixturen. Ingredienser i den andra, den rosa, var samma minus banan och persika, men plus socker och vaniljsocker istället. Den var en s.k. avslapps-/efterrättssmoothie. (Ordet ”avslapp” har ett argt rött streck under sig, och jag börjar tänka att det kanske är något dialektalt men eftersom jag tycker det kunde införas i allas vokabulär får det stå kvar. Ifall oklart — det betyder ungefär överloppsrest, vilket händelsevis även det är understruket i rött.)

I en matchande nyans färgade jag sen håret.

Vilket är typ sjätte, sjunde gången jag färgar håret inom månaden maj, jag har tappat räkningen, jag har verkligen verkligen velat bli av med en superenvis mörkbrun toning samt en sunkigt pissgul nyans och återgå till min naturliga råttgråbruna färg istället. Framgången har alltså inte varit allt för strålande. Igår sa jag ajöss åt förhoppningen om att återskapa den naturliga hårfärgen via kemikalier, och samtidigt gav jag också upp idén om naturliga hårfärger över huvud taget så jag valde att färga håret lila istället. (Det kan eventuellt också haft lite att göra med en eskalerande ålderskris, men det tycker jag inte vi ska låtsas om.) Problem pissgult: löst.

Annonser