Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Borde egentligen befinna mig i sängen och försöka sova, MEN: Jag pratade med Ellen (som händelsevis också är min nya e-granne, yay!) och plötsligt blev jag fast övertygad om att makt inte på något vis kan vara samma sak för kvinnor som det är för män. I dagens läge, ni vet vad jag menar. Har inte kunnat förklara varför jag tycker att det är total hästdynga det här folk ibland hävdar att ”kvinnor egentligen är de som besitter makten” — oftast sägs ju det här också som en ;)-ig kommentar för ha ha män tänker med snoppen såklart och hi hi vi kvinnor tycker ju om att vira våra män kring lillfingret förstås — och sånt har en del av oss då ganska svårt att svara på utan att fnysa hjärnan ut i bihålorna på kuppen. Det är väl precis det som varit mitt problem också, vissa saker känns så sabla befängda och URTÖNTIGA att det inte ens går att ta dem på allvar och avväga vad som talar för idén och vad som talar emot.

Men så nyss så blev det självklart för mig att det som jag tycker gör hela det argumentet så absurt och löjeväckande är just själva makten: Den är annorlunda. Den måste vara annorlunda. För det där att en kvinna ”anspelar på sin sexualitet” och ”utnyttjar sin sensualitet” för att få en man att göra så som hon vill, så ser inte mannens makt ut. Naturligtvis ingår underhandlingskonst även i mannens makt men jag har svårt att tro att den skulle te sig på alls samma sätt. Den har inte samma ursprungspunkt — av vad jag har kunnat observera så handlar den inte om att locka och lirka, den tycks handla om att förfråga, kräva, erbjuda, kompromissa och förhoppningsvis skaka hand på det sen. Sällan är det väl antydningar om köttsliga lustar och gentjänster som sätts på bordet i såna situationer. Får känslan av att mannens makt handlar i många fall om att ta och att göra, rätt och slätt. Väg det mot kvinnans stereotypa jämkande enligt den där ;)-klyschan, vilket känns mera fördelaktigt? Vilket ger mera respekt för individen? Att hävda att kvinnans ”virande kring lillfingret” är ett utövande av makt känns väldigt tröttsamt i jämförelse — det är en manipulation, såklart, men likväl en som genomförs ur underläget: genom att övertyga mannen om att ens önskning också är något han eftersträvar, på så vis får kvinnor nåt att hända, genom att övertyga mannen att ta makten igen. Förstår ni hur jag menar?

Och vissa kan säga att det att få sin vilja igenom är att besitta makten, men jag håller nog inte med. Jag tycker inte att det är att ”besitta makten” om en måste spela från underläget och till på köpet anspela på underläget.

Maktspelet spelas på olika plan, och skulle jag veta ett skvatt om sport och sportarenor skulle jag dra till med nån snärtig liten jämförelse här men det kan jag inte, så jag säger: Det är svårt att känna sig mäktig när killarna spelar tv-sänd fotboll i nån stor arena i kanske typ Milano eller nånting och själv sitter man hemma på bänken utanför byns lågstadieskolas sportplan på gymnastiklektionen i ett lag man blev vald sist till trots att man säkert kunde göra ganska många mål om nån bara fattade det nångång och lät en spela. Typ.

Klart att vissa tjejer är med och spelar och det är bara bra, men generellt känns ju möjligheterna ganska olika och det är väl knappast någon nyhet för nån. Redan bara att en diskussion sällan kan föras om till exempel könskvotering utan att nån lustigkurre är där och skämtar-fast-inte-egentligen-skämtar om ”människans natur” säger väl sitt (och det är ganska sexistiskt). Och visst, kul och bra för er om det funkar för er så som det är nu och ni är nöjda med det men det är onekligt inte helt rättvist att reglerna är sådana och när ni i det stora hela hävdar att ”kvinnor besitter makten p.g.a. sina vaginor” så befäster ni inte bara de reglerna som nog inte fungerar för alla, utan även idén att kvinnans hela varelse bedöms och utgår ifrån hennes sexuella tillräcklighet, plus att ni dumförklarar alla män på samma gång. Eller, ni vet, om inte nån karl har en jättesmart penis då.

I alla fall, såna här tankegångar var kanske inte speciellt nya för er och kanske har jag helt fel (?!), jag är ännu det där flummiga tankerusstadiet då det mesta är svårt att sätta ord på. Vad jag säger är i princip: Kom, bildade människor, tag min hand och vägled mig. Fast, ni vet, mindre bibliskt. Eller säg vad jag ska googla på imorgon, jag är svintrött ju och kan inte ens tänka ut det nu mera. Kommer ångra detta gravt och djupt, sömnbristmässigt, blä att det ska gå så trögt att skriva ibland. ”Ska bara göra en kvick anteckning”, jojo, visst.

P.S. Som vanligt är inte detta ett angrepp på män. Ok. Inte på kvinnor heller, för den delen.

Kommentarer

3 kommentarer

Post a comment
  1. juli 2, 2013

    Utan att ha tänkt färdigt (men det gör man väl aldrig) tänker jag att det handlar om makt i kombination med taktik och strategi.

    Sagt med styltiga ord (för jag är tydligen inne i ”skriva-avhandlingstext-och-har-svårt-att-tillfälligt-ta-mig-bort-från-det-gaaah): Strategin tillhör den som besitter en plats och därmed har en bas varifrån ett planerat handlande kan utgå ifrån och är därmed den med makt, medan taktiken tillhör den som besitter varken plats eller makt. Innebär att taktikern måste manipulerar med givna ramar och skapar handlingsutrymme i något som egentligen var menat för något annat.

    Samtidigt är det inte så lätt. Det handlar inte bara om kön, utan också om nationalitet, etnicitet, ålder, klass, kropp, sexualitet osv. Alla som identifierar sig som män eller kvinnor är lika, det handlar om maktsymmetrier. Intersektionalitet.

    Nu ska jag fortsätta med att tänka lite till.

    • juli 2, 2013

      Ja! Fick lite angst under dan då jag insåg hur mycket luckor den här flummiga texten innehöll (har fortfarande lynchmobstrauma, haha) men så damp din kommentar ner och så kändes det betydligt bättre. Tycker inte alls det var styltigt, tvärtom tycker jag det var jäkligt bra och talande det där med strategi och taktik. Det känns som att det var det jag menade utan att jag visste det/ens är kapabel till att beskriva det så.

      Det är ett himla spretigt ämne förstås, är inte ens själv hundraprocentigt säker på vad jag exakt syftar på för när jag försöker definiera det så går det åt alla håll och kanter och jag blir alldeles disorienterad. Det är som du säger, har inte tänkt klart jag heller.

  2. juli 4, 2013

    Jag tycker definitivt du är något på spåren. Finns en lirkande, lismande stil att få sin vilja igenom som en del människor kör med. Och som verkar bottna i osäkerhet. Och dessutom tragiskt nog får osäkerheten att synas ännu mera.

    Jessus, jag höll själv nån gång i tiderna på med att fundera jättemycket på hur jag skulle få vänner, och tyckte det var så svårt och konstigt. Jag slutade fundera och intrigera, för att en kille (förstås) som jag dejtade (förstås) började undra vad jag höll på med. Han var liksom att va fan. Och det behövde jag höra.

    Jag släppte allt det där och plötsligt blev det lätt att lära känna nya mänskor. För jag blev intresserad av att verkligen lära känna dem, hade liksom tid att se människor när jag inte mera satt och ,tänkte ut ngn konstig strategi att övertala dem till att tolerera mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS