nu lyser månen klar och kall

20130822_maane_001

Lördagsnatt och jag rensar bland bilder av spökmånen för några nätter sen.

20130822_maane_002

Under medeltiden var den allmänna uppfattningen att månen var en kall himlakropp, till skillnad från solen som var en varm då, och att nattens kyla dels berodde på månen. Vissa nätter känns det helt förståeligt varför.

Ser fram emot hösten, vill ligga under en filt och se på filmer, gärna skräckisar medan det stormar utanför. Har tillbringat dagen i Katternö och där var det varmt, då jag har suttit ute på terrassen har jag börjat känna mig överhettningsyr av solskenet så jag flytt inomhus till den svala skuggan och har känt att jag fått nog av sommaren. Ändå, när jag åkte därifrån, kändes det lite bitterljuvt för jag vet att det var de sista sommardagarna ute på landet för det här året och nu har jag en lång period av kyla och mörker framför mig. Det sägs att det är mörkret som tär på ens psyke men ibland undrar jag om det inte är kylan ändå.

Vi åkte på Juthbackamarknaden igår, jag och Jim, det blev så kallt och vi blev så trötta att vi inte ens gick igenom hela, vi åkte hem till mina föräldrar och sov i ena stugan och tanken var att vi skulle åka förbi marknaden idag igen på väg tillbaka till Vasa, men det blev aldrig av. Vi gjorde inga fynd i år, jag blev lite sugen på en Zenitkamera som jag ännu i förmiddags funderade på att kanske inhandla, men dels är jag medveten om att jag verkligen inte behöver ännu en analog 70-talskamera, och dels så gläntade äntligen vår kreativitetspropp och vi tillbringade istället eftermiddagen med att fota, scanna och sånt, kändes roligare än att åka till marknaden. Ändamålet för vår kreativitetssession var förstås Jims nya album som har varit på väg att släppas en lång tid nu. Kanske snart händer det alltså. Dagen har känts förvånande produktiv och på något vis fullföljande. Jag har lagt fram en idé och vi har direkt gått ut för att förverkliga den, iklädd underkjol, t-shirt, stickade sockor och tofflor och med en stor kaffemugg i handen har jag lämnat gårdsplanen, jag har gjort mat på ärtskidor och tomater som jag hämtat från grönsaksland och växthus, från busken utanför stugan åt vi svarta vinbär som en minifrukost då vi precis hade vaknat, jag har haft mycket kvalitetstid med alla tre katter varav samtliga har varit spektakulärt kärvänliga; det är sånt här jag gillar med landet. Vardagen innehåller mer där, för såna som jag.

Under bilfärden på väg hit var jag så trött att jag ett flertal gånger kom på mig själv med att fantisera om att få gå och lägga mig och hur himmelskt det skulle vara. Sen kommer vi fram och jag sitter ändå uppe i ett par timmar och stirrar på en alldeles för ljus skärm. Oerhört opålitligt av mig själv att göra så åt mig själv. Vet hut, jag.

Annonser