sovmorgonar & godnattsagor

IMG_5490

Jag fyndade en buteljgrön, hellång morgonrock i velour (sammetsartad trikå) av det fantastiska märket Finnwear för några veckor sen, minns inte om den kostade en eller två euro men oavsett så var det en struntsumma. Den är i toppskick och har blivit min standardoutfit under helgerna (och extra sömniga vardagskvällar), har på mig den även i skrivande stund.

IMG_5596

På tal om morgonar, här är en nyvaken Jim förra helgen. Vi sov i en stuga i Katternö.

IMG_5644

Couscous sov på min säng. Jag hade placerat honom (samt Esmeralda och Caspian) där kvällen innan, och tydligen tillfreds med den platsen så låg han kvar där i typ femton timmar eller något ditåt. Knäpp katt. Han spann högljutt och vältrade sig förnöjt när han fick sällskap. Han sov ostört förbi en lång skanningssession (skannade bl.a. nässlorna — har alltså inte som vana att plocka buketter med sådana för att förvara på min säng) trots att skannern också var placerad på sängen.

Var rekordtrött igår kväll och jag vet inte när jag gick och lade mig men det måste ha varit tidigt för att vara fredag. Jag vaknade flera gånger innan jag steg upp idag, varje gång tänkte jag ”Sov när du får sova, sov när du kan sova”, och det gjorde jag. Jag hade den där känslan att jag sovit tills eftermiddagen när jag väl gick med på att vakna på riktigt, men klockan var bara runt tio. Det här skulle annars vara toppen men jag känner mig ändå som att jag jag med sovit i femton timmar; med andra ord har jag har en huvudvärk som inte lättar trots koffein och acetylsalicylsyra. Typiskt.

Har lyssnat på en del ljudböcker på jobbet, först lyssnade jag klart på alla Harry Potter-böcker inlästa av Stephen Fry — ett projekt jag började på nångång ifjol men sen kom av mig med, lika så bra det eftersom det passade utmärkt som jobblyssning. Efter de var avklarade tänkte jag att jag väl borde fortsätta lyssna på böcker, i.o.m. att jag i princip aldrig läser några längre, och kanske just därför har jag haft svårt att veta vilka jag ska välja. Har liksom glömt vilka slags böcker jag brukar gilla. När jag var yngre läste jag alltid i sängen innan jag somnade men nu för tiden är det tv-serier som är mina godnattsagor. (Tv kräver ytterst lite koncentration och är således mera avslappnande. Böcker måste en ju alltid lägga ner nångång dessutom och då ligger en där med tankarna. Serier kan en somna till, och datorn somnar en stund efter.) Jag känner mig oftast för rastlös för att läsa, som att jag inte hade tid, vilket är hur korkat som helst för att läsa böcker är förstås ett tusen gånger bättre tidsfördriv än att spela Papa Pear Saga på FB. Ändå är det precis det senare jag gör. Är sjukt nöjd med att ha ett jobb som är främst visuellt så att jag kan ägna hörseln och del av hjärnan åt att lyssna på böcker — insuper antagligen inte lika mycket av dem som jag hade gjort om jag läst dem i allsköns ro, men let’s be real, jag hade troligen inte läst dem ändå, jag hade bara ”tänkt läsa” dem och istället spelat PPS.

Jag har främst varit ute efter framför allt underhållande böcker att lyssna på i.om. att jag förstås gärna vill att arbetsdagen ska kännas roligare. Böckerna får alltså inte vara alltför krävande eller tunga för då kommer jag inte kunna hänga med i dem, i.o.m. att jag jobbar under tiden. Har hittills, förutom HP-böckerna då, lyssnat på Tina Feys Bossypants läst av Fey själv, Sylvia Plaths The Bell Jar läst av Maggie Gyllenhaal som gjorde ett underbart jobb med det (blev lite tjejkär i henne), F. Scott Fitzgeralds The Great Gatsby läst av Frank Muller som Jim tycker att hade en fantastisk berättarröst (han har också lyssnat på samma) — jag gillade också Muller men inte lika mycket som Jim gjorde tror jag, och igår började jag på Dan Browns Inferno läst av Paul Michael — verkar i övrigt helt okej men den italienska accentrösten han slår till med på åtminstone en karaktär känns löjlig. Var och är lite tveksamt inställd till Inferno men jag är en av de som fortsättningsvis uppskattar The Da Vinci Code trots att de flesta tycks ställa sig avogt till den numera…? Har också läst Digital Fortress och Angels & Demons, speciellt den senare lämnade inget kvarstående intryck direkt men jag tyckte i alla fall då när jag läste dem att de var underhållande och ärligt talat räcker det för mig. Det är mer givande med böcker som lämnar i minnet, förstås, men spänning och/eller underhållning för stunden duger som substitut.

Jag har en svag punkt för hela den där symbolik/kryptografi/konsthistoria-röran och tycker allt sådan är hemskt fascinerande och spännande, men ändå är det något med Brown som onekligen känns, i brist på bättre ord, ”fulkultur”- och ”guilty pleasure”-artat. Fast jag försöker att inte kategorisera saker på sånt vis så kommer jag inte ifrån det. När jag igår satt och lyssnade på Inferno så slog det mig att Brown antagligen är bättre historiepåhittare än historieberättare. (Har stundvid funderat på samma sak angående Rowling också, fast det känns hädiskt. Blev bara så trött på hennes upprepningar, t.ex. ”screwed up his/her eyes” måste ju stackars Fry ha fått läsa upp cirka tjugo gånger per bok.) Men jag beundrar talangen att kunna hitta på en historia betydligt mer än att kunna förmedla en, så det är definitivt inte något jag menar som en speciellt dålig sak. Språket (i Browns Inferno då) tycker jag att hittills varit lite förutsägbart emellanåt, liksom klyshigt, men mest stör jag mig på sättet han skriver kvinnokaraktärer, som känns blasé. De kvinnliga huvudpersonerna är alltid väldigt intelligenta och begåvade och det är kul, såklart, men så måste de också alltid vara vackra. Han försöker variera och beskriva dessa naturliga skönheter på olika kreativa sätt men jag kunde inte annat än himla med ögonen då han gick in på doktor Siennas Brooks hy, så perfekt och fri från ojämnheter förutom ett litet födelsemärke. Suck. Önskar jag hade boken här så jag kunde citera, minns inte ordagrant. Nu är det en jättelång tid sen jag läste de andra böckerna men jag får starkt känslan av att de andra kvinnliga karaktärerna, de som inte besitter huvudrollerna alltså, oftast spelar rollen av någon slags hemlighetshållare, en kod som ska knäckas, med influenser av ”magical negro”-arketypen. Menmen. Ska väl inte uttala mig alltför negativt, har bara lyssnat på ett fåtal Inferno-kapitel än så länge, och trots att jag irriterat mig på ett par grejer så är jag också redan ganska hooked. Typ: Måste inte veta hur den utspelar sig, men är jäkligt nyfiken.

I alla fall. Har nån boktips på lager så får hen gärna dela med sig! Gud så nonchalant det där lät. Vad jag egentligen menar är: Snälla, gör det!

Annonser