Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

theconjuring

Såg The Conjuring igår och den kändes direkt som en klassisk skräckfilm. Läste att regissören James Wan hämtade inspiration till estetiken och stämningen från 70-talets skräckfilmer, vilket jag absolut tyckte att lönade sig. Det kändes helt plötsligt fräscht igen att se en skräckis i varma sepiatoner och mjukt ljus. Är förvånad över att det är samma kille som å ena sidan regisserat både The Conjuring och Insidious (2010), som också regisserat Saw (2004). Gillar de två förstnämnda, ogillar skarpt den sista. The Conjuring, liksom Insidious, nedvärderade inte sig själv med slibbiga gore-scener som är till för att äckla mer än skrämma, istället byggde den på en generell kuslighet och att plåga karaktärerna med ängslan och rädsla, istället för tortyr då.

Att The Conjuring utspelar sig år 1971 är något som jag som nostalgiker (om en nu kan vara nostalgisk till något en inte upplevt själv) och modeuppskattare älskade — kunde inte sluta att beundra alla perfekta val, som pressveckade gabardinbyxor, nattlinnen i tunn flanell, och The Zombies låt Time of the Season. (Dead Man’s Bones, ett favoritband, hade också en låt med på soundtracket, In the Room Where You Sleep, smalt in helt bra fast den är från 2009.) Ibland när jag ser en film som återskapar någon tidsepok så känns det bara så härligt, jag vet inte hur jag ska beskriva det annorlunda, att det kan bli så genomfint.

Filmen hade sina detaljer och beståndsdelar som störde mig eller som jag bara tyckte att var aningen meningslösa, men de två mittersta fjärdedelarna av den tokgillade jag. Men jag fick ännu en gång bekräftat att det är fan ingen vits att se film på bio. Det förstör mer än det ger, eller, vi ska säga, den där satans publiken förstör. Jag förstår inte varför folk går på bio om de ändå ska sitta och prata genom hela filmen! GÅ TILL ETT CAFÉ, SKITSTÖVLAR. Eller att folk ska kommentera detaljer och fnissa högljutt. (T.ex. att texten i Time of the Season går ”What’s your name? / Who’s your daddy? / Is he rich like me?” är förstås jääääääätteroooooligt.) Liksom, vi försöker titta på en skräckfilm här. Förstör inte stämningen för alla, era pissråttor. Blir så trött på att varje gång jag går på bio så kan jag konstatera att folk fortsätter att vara själviska arslen. Vill alltid kräva pengarna tillbaka och önskar att en ordningsvakt skulle finnas i biosalongen under varje förevisning med uppgiften att ge varningar, bötfälla och skicka ut folk som inte fattar att inte prata, inte rapa, inte tugga chips med munnen öppen, et.c. Men det finns det ju inte så jag går väldigt sällan, ungefär vartannat år.

The Conjuring är ju för övrigt då en sån här film som är ”based on a true story”. Det är förstås att uttrycka det ganska fritt. Vad den egentligen baseras på är rapporteringar om händelser som hävdas av en del personer att vara sanna. Ed och Lorraine Warren, undersökare av det paranormala, är verkliga personer och likaså är familjen Perron, ägare av påstått hemsökt hus. Och fast jag tänker att det är ungefär där fakta övergår till fiktion så tycker jag att ”baserat på en sann händelse”-tillägget ändå ger en till nivå som inte stör mig det minsta, fast jag innan titten trodde att den skulle göra det. Men så har jag å andra sidan alltid varit svag för det paranormala, demonologi, klärvoajans och Mulder-tänket, fast jag i verkligheten är mer av en Scully. Det är lite roligare så bara.

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. september 8, 2013

    Har du sett följande filmer?
    Don’t Look Now (1973)
    The Reflecting Skin (1990)

    • september 8, 2013

      Nej, varken av dem! Toppen!

      • september 8, 2013

        Don’t Look Now är typisk 70-talsskräck. Suggestiv, mörk. Såg den som tonåring, den skrämde skiten ur mig. Vet inte om den håller.

        The Reflecting Skin är inte skräck i sig, men om du inte tycker om den så är det typ som om… alltså jag kan inte föreställa mig det universum. Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=gxlnDRqPUXE

        • september 8, 2013

          Jag kollade snabbt in dem på IMDb och blev nyfiken på dem båda två. Tyckte att sjuttiotalsrullen, i synnerhet, verkade lovande i obehagsväg. Den där trailern påminner mig på något vis om videon till Pink Floyds ”High Hopes”! Vet inte varför.

  2. september 8, 2013

    du måste ha jättedålig tur då du går på bio! jag går kanske en gång på två månader, ibland oftare, och det är kanske en eller två gånger jag stört mig på publiken. sällan någon som pratat eller fnissat eller så (förutom då jag såg harry potter and the deatly hallows pt 1, men då var jag också kissnödig från helvetet så det spelade ingen större roll). oftast tycker jag om biostämningen, då publiken är med och skrattar på rätt ställen och sådär.

    i alla fall. funderar på att se the conjuring nudå. gillar insidious (läskig som sjutton) och även saw. mest twisten på slutet i saw, inte tortyren alls.

    för övrigt; såg kick-ass 2 och då kom the conjuring som trailer. hörde minst två personer skratta åt/kommentera ”based on a true story”-taglinen. jag själv inkluderad, haha.

    • september 8, 2013

      Men va fan! Jag trodde det var något vanligt förekommande! Nu blir jag riktigt förbittrad att jag ska vara så drabbad av pisspubliken.

      Den var absolut sevärd, The Conjuring! Inte lika läskig som Insidious tyckte jag, men å andra sidan kan det bero på att jag inte kunde leva mig in i TC lika mycket p.g.a. yttre omständigheter (*djup suck*) — men Insidious skrämselteknik var nog också lite annorlunda. Angående BoaTS-taglinen så textas lite sån info i början av filmen och jag kan ha himlat med ögonen lite. Men sen i slutändan så tog det inte bort något av filmen ändå! Tvärtom blir jag lite mer fascinerad — liksom, tror dessa människor (som filmen handlar om) verkligen att det utspelade sig så? Masspsykos? Har barnen fått historien berättade åt dem så många gånger att de ”minns” den? Eller bara ljuger allihopa for the heck of it? Et.c. et.c.

      Det är så länge sen jag såg Saw så jag hade helt glömt bort att det var nån twist där, men det är ju sant det, den delen gillade jag! Insidious 2 har ju förresten premiär nästa fredag (den 13:e, klassiskt!). Funderar lite om jag inte ska ge biografen en ny chans till att skrämma mig ordentligt ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS