to kill a mockingbird, 1960 & 1962

nöje & kultur

mockingbird_01

I fredags lyssnade jag klart på Harper Lees To Kill a Mockingbird, en av de där böckerna som jag länge velat och tänkt att jag borde läsa, men som förblivit oläst ändå. Det är så med väldigt många must-reads, tycker ibland det är pinsamt hur få klassiker jag har läst. Det positiva är att såna böcker tycks vara lätta att hitta som ljudböcker, så nu verkar det bli ändring på den saken, sakta men relativt säkert. (Lyssnade t.ex. äntligen på George Orwells Animal Farm också, även det i fredags.) Jag har förresten skaffat ett Goodreadskonto mest för dokumentations skull, försöker också att samla citat jag gillat på ett vis eller annat, samt betygsätta böckerna för att få tips som passar mig sen då jag fått ihop till 20 böcker, men det är ack så svårt. Fem stjärnor är för få, så jag velar konstant av och an mellan hur många stjärnor jag ska ge de flesta böckerna. Tycker också att fem-stjärniga ”it was amazing” är klantigt uttryckt, ibland tokgillar en ju saker som inte för den delen är ‘amazing’.

Angående To Kill a Mockingbird olästa status så blev det alltså med assistens av Sissy Spacek äntligen ändring på den saken (fast om vi ska vara riktigt noggranna, så har jag ju inte ännu heller läst den-läst den). Och den gav jag fem stjärnor.

mockingbird_03mockingbird_02

”Mockingbirds don’t do one thing but make music for us to enjoy. They don’t eat up people’s gardens, don’t nest in corncribs, they don’t do one thing but sing their hearts out for us. That’s why it’s a sin to kill a mockingbird.” – Harper Lee

Boken kom ut 1960 och två år senare en filmatisering av den, som jag tittade på igår. Absolut sevärd, men i jämförelse med boken kändes den förstås mer som en kvick sammanfattning, typ sådana som brukar tryckas på baksidan av böcker, än den kändes som en ordentlig skildring. Så som det av förståeliga skäl ofta brukar vara med böcker som blivit film, alltså, men jag saknade ändå vissa delar.

mockingbird_04

Berättelsen skildras utifrån Jean Louise ‘Scout’ Finchs perspektiv, hon blickar tillbaka på sin barndom under den stora depressionen på 1930-talet i den fiktiva småstaden Maycomb, i Djupa Söderns Alabama. Hennes pappa, Atticus (i filmen spelad av Gregory Peck), är änkling, advokat och en sån underbar och beundransvärd karaktär att jag, aningen pinsamt, tenderar bli gråtmild då jag tänker på det.

mockingbird_05mockingbird_06

Scout har en äldre bror, Jem, som hon beskriver med orden ”Jem was a born hero”. De träffar Dill, en kille som tillbringar somrarna i Maycomb, och Scout accepterar honom först efter att hon märker att Jem har accepterat honom. Jem både vill och är på många vis ledaren men tillsammans med fantasifulle Dill så uppstår en ny dynamik och de blir näst-intill besatta med mystiken som omger deras grannar, familjen Radley. Närmare bestämt med sonen, Boo, som aldrig syns till men som de vet att finns inne i huset. Sinsemellan målar de upp en mycket kuslig bild av honom.

mockingbird_07

Symboliken är tät i To Kill a Mockingbird och speciellt intressant tycker jag att Tim Johnson är. Händelsen i sig agerar också som en slags brytpunkt, där barnen får se Atticus i ett nytt ljus; vilket jag tänker att blir desto mer symboliskt ju mer övertygad jag blir om att Tim Johnson symboliserar fördomar av diverse slag. Och att Atticus, så som familjen Finchs granne miss Maudie säger om honom, ”there are some men in this world who were born to do our unpleasant jobs for us” — och därför står han ensam men självsäkert på gatan, lika som han säkerligen fått göra under merparten av Scouts berättelse, p.g.a. fallet han blivit tilldelad. Medan resten av Maycomb gömmer sig i tryggheten, bakom stängda dörrar, bakom inskränkta vanor, bakom majoritetens beskydd.

mockingbird_09mockingbird_08

Fler och fler märkliga händelser inträffar i Maycomb. Jem tycks ha sina aningar men han avslöjar inget åt Scout.

mockingbird_11mockingbird_10

Miss Maudie säger tidigt i boken att ”Atticus Finch is the same in his house as he is on the public streets.” — Scout förstår antagligen inte helt vad det innebär men med tiden får hon se det med egna ögon ett flertal gånger. En mer framstående moralisk hjälte kan jag inte komma på. Atticus är gjord av empati, insikt och ödmjukhet, och känns trots det aldrig konstlad eller overklig. Miss Maudie har rätt.

mockingbird_12mockingbird_13mockingbird_14mockingbird_15

Mycket av filmen kretsar kring fallet som försvarsadvokaten Atticus är involverad i, där mörkhyade Tom Robinson står anklagad för våldtäkt av ljushyade Mayella Ewell. I boken är denna händelse också en ytterst vital beståndsdel men mest pågår det i periferin — det är inte del av Scouts centrala tankar, det har förvisso en stor inverkan på hennes liv men hon är för ung och framför allt så tycker alla andra att hon är för ung för att förstå hur situationen ser ut. Det är främst under rättegången som allt kommer fram, men mera än Scout så är det Jem och Dill som reagerar på situationen. De bär båda äldre än Scout och… tja… utan att bli alldeles för spoiler-ig: så som det framkommer tidigt så är det en synd att ta livet av härmtrastar (mockingbirds), och jag tänker att fågeln symboliserar oskuld och skuldlöshet, av alla slag, även barndomens blåögdhet.

N-ordet förekommer 48 gånger i boken, något den hårt kritiserats för, och i filmen har de tonat ner det avsevärt. Lika så bra, tycker jag, men jag är också en av de som tycker att användandet av ordet, vilket jag annars starkt bestrider, nog tjänar sitt syfte i boken. Det framhäver klart och tydligt vilket förtryck ordet utövar, hur satans ful rasism är och hur den infekterar hela samhällen. Jag tänker att ifall någon läser den här boken och tror att det är okej att använda det ordet så är den personen en ytterst ömklig och motbjudande amöbalort.

Boken behandlar för övrigt inte bara rasism utan även till stor del klassism, lite feminism (eller åtminstone könsroller), fördomar och rädsla för sånt som är annorlunda, och främst av allt medkänsla och mod, tydligt exemplifierat i det Atticus säger till Scout:

”You never really understand a person until you consider things from his point of view — until you climb around in his skin and walk around in it”

och till Jem:

”I wanted you to see what real courage is, instead of getting the idea that courage is a man with a gun in his hand. It’s when you know you’re licked before you begin but you begin anyway and you see it through no matter what.”

mockingbird_16mockingbird_17

Om en kväll i oktober berättar Scout ”This night my mind was filled with Halloween — there was to be a pageant representing our county’s agricultural products; I was to be a ham.” — så det förklarar Scouts outfit i dessa bilder. Hon beskriver också kvällen som den längsta resan hon tagit med Jem, men jag ska förstås inte avslöja varför.

mockingbird_18mockingbird_19

Robert Duvall gjorde sin filmdebut i To Kill a Mockingbird! Han var egentligen bara med några minuter men fick mig likväl att gråta lite. Inget ovanligt vad det gäller den här berättelsen, jag halvgrät ett flertal gånger medan jag lyssnade på boken och höll endast tillbaka tårarna i.o.m. att jag befann mig på jobbet. Någon enstaka gång blev jag tårögd över det fruktansvärt fula, men oftast över det vansinnigt fina. Snyft snyft.

Annonser

5 reaktioner på ”to kill a mockingbird, 1960 & 1962

    1. JA! Det tycker jag du definitivt ska göra. 🙂 Funderade lite på att köpa den jag med, känns som en bra bok att ha. Tror det är en som verkligen står sig att läsas flera gånger.

  1. Åh gud alltså de här bilderna! Vill verkligen se filmen nu, har så himla dålig filmallmänbildning överlag och har mycket på ”borde se”-listan men åtminstone sånahär pärlor är det ju en synd att missa. Älskar boken!

    1. Ja, gör det! Den var förstås inte lika givande som boken men likväl ett finfint sätt att återuppleva boken, tänker jag, även om mycket av det sker i ens huvud. Kan nog bra tänka mig att se den fler gånger. Det är speciellt värt att se den för castingens skull, vilken i princip var perfekt. Kunde liksom inte tänka mig någon annan i rollen som nån av dem och många av dem var dessutom helt suveräna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s