här fejkbloggas det

20131110_kittel.jpg

Titta där då så symboliskt. En kittel! En ros! Ett kranium! Och samtliga symboliserar både mitt bloggande samt min hjärnaktivitet: tom, vissen och ganska så jäkla död. Överväger att deklarera bloggpaus på riktigt, sen jag skrev mitt senaste inlägg då jag nuddade vid idén så har jag redan känt mig mindre pressad och hunnit tänka igenom lite vad jag vill med mitt bloggande och vad som funkar — eller rättare sagt det motsatta; alltså vad jag inte vill och vad som inte funkar. Alltid något. Ännu är det svårt att formulera mig och jag sitter mest bara och suckar åt mig själv. Platta fraser i torra o-meningar. Har däremot återfunnit ny pepp vad det gäller Blemma! Det har varit ett utdraget och omständligt projekt det där att finna vår ”ton”, eller vilket ord vi ska sätta på det, och vi har kanske inte gjort det ännu men jag tror att vi definitivt är på väg. Ska varken avslöja eller lova för mycket här men jag tror det kommer bli mera kul. Lite tydligare fokus på systerskap, lite djupare dykningar i populärkultur, och mycket mycket mer glitter. Förhoppningsvis!

Bloggandet har generellt dykt upp ofta i huvudet på sistone. Trots mina stundande strider med det så är det trots allt min favorithobby (kanske min enda hobby om vi ska skippa smickrande omskrivningar) och det känns kul när saker ”utkristalliserar sig” (som Jim brukar säga), sådär som saker gör när de återkommer i bakhuvudet titt som tätt. Blev förra veckan intervjuad p.g.a. min nördighet (haha!), jag var förvisso inte ett förstanhandsnördval men då de egentliga nördarna inte är tillgängliga så är det alltså möjligt att kontakta mig istället. Inspirerat av detta har jag förresten googlat på nörd-hierarki men har ej kunnat avgöra var jag befinner mig, antagligen nånstans i närheten av dweeb eller dork gissar jag. Det var egentligen en dataklubb jag hängde vid i tonåren som var på tapeten, men det blev också lite prat om att jag skrivit dagbok på nätet så länge samt några tillbakablickar till datalektionerna under högstadiet. Firade min BFFs 30-årsdag i helgen och även under den kvällens lopp blev det ett flertal gånger prat om samma tider, samma platser och samma kanaler. Det har blivit en hel del nostalgitrippande på sistone, m.a.o. Riktigt kul och trevligt, som alltid, men jag insåg också hur mycket det är som suddats ut under årens gång. Mycket är diffust i kanterna och det är en ny upplevelse för mig, att så mycket under så långa perioder i sammanhang som jag så ofta vistats och STORTRIVTS i (något som för övrigt sällan hände under mina tonår), har blivit så grumliga i minnet. Ganska sorgligt egentligen. Ålderdomen, ålderdomen.

Jag har en besynnerlig känsla av att det här inte är ett riktigt inlägg. Lite som att det bara är en parentes, att det inte räknas, eller som att det endast är en skildring av ett inlägg, Magrittes icke-pipa i blogggestaltning. Ceci n’est pas une blog. Jag vet inte. Kanske jag faktiskt har en paus just nu. Ser fram emot att göra nån slags återkomst men detta är inte den.

Annonser