i bistra nyårsnatten, mot rymdens norrskenssky

20140101_001
Gick igenom de digitala bilderna från nyårsafton. Fyrverkerierna kändes ärligt talat ganska futtiga i år. Misstänker att bristen på snö hade att göra med det, då marken inte reflekterade ljuset mattades effekten av en gnutta. Det har varit mera praktfullt andra år.

20140101_002
Det var som vanligt blåsigt i Vasa, och extra superblåsigt ner vid hamnen där raketerna skjuts. De kalla vindarna ledde till stelfrusna fingrar och rinniga ögon, vilka i sin tur ledde till inte världens bästa fotoresultat. Men ibland missade jag ganska mitt i prick.

20140101_003
Gick hem för att lämna av både systemkameran och Instaxen innan jag gick till puben. Passade på att ta årets första selfies i badrumsspegel #1.

20140101_004
Och även badrumsspegel #2, där ljuset faller jämnare. Jag har alltid tyckt det är något konstigt med spegelsjälvporträtt där personen i fråga inte tittar i kameran utan har ögonkontakt med sig själv. I synnerhet om de ler och/eller gör sig till på något vis; det blir liksom så otroligt självmedvetet men helt utan självdistans, att jag ofta tycker det blir pinsamt. Men här är nu en sådan bild ändå, där jag tittar mig själv i ögonen. Började tänka att det är ganska märkligt egentligen, men likväl intressant, varför gör vi så med oss själva? Vad signalerar det från ens hjärna till ens hjärna? Ögonkontakt med en annan människa gör ju oftast ett starkt intryck på oss även om inte alltid medvetet, och jag undrar om ögonkontakt med oss själva också har någon effekt. Typ. Jaja. Nog om det.

20140101_005
Hårsnurran blev ganska risig i blåsten. Kom nyss på att det var samma frisyr som föregående nyår, fast kortare.

Nyårsafton brukar vara ett sånt stressmoment varje år men i år brydde jag mig verkligen knappt. Kände att jag hade fått nog av festligheter och var alldeles utmattad av julen som ju tidigare konstaterat blir mer psykiskt tung för mig för varje år, och jag kände att bara jag fick se någon enstaka raket och/eller vifta med något tomtebloss var jag nöjd. Så jag tossade på här hemma och smuttade på vitt vin jag fått av Karolina som födelsedagspresent, sen gick vi ut strax innan tolvslaget för att titta på stadens raketer. Jims idé, jag hade själv helt glömt att sånt brukar hända på nyår. Stannade sen ute till ungefär klockan fyra ändå men vet inte riktigt varför, satt mest bara och glodde men var så trött att jag var nöjd med det. Jag hade naturligtvis sväng dygnet helt upp-och-ner under mina lediga dagar — är verkligen nattuggla i benmärgen — och hade under ett par nätter innan kraftigt begränsat mina sömntimmar i ett försök att förhoppningsvis somna en vettig tid någon kväll. Det hade jag inte gjort så istället var jag bara sådär trött att hjärnan börjat gå på sparlåga och stängt av vissa funktioner. För min del var kommunikationsförmågan bland de funktionerna! Skitkul. Hade oftast inget att säga så var mest tyst, men likväl ville jag helst bara gå upp i rök nästan varje gång jag öppnade munnen. Sa endast poänglösa och töntiga saker. Blir väldigt grötig i hjärnan ibland men på nyårsafton var det verkligen extremt. Skämmigt. Har tänkt på det så mycket att jag t.o.m. drömt mardrömmar, haha. Fy fan. Utöver det har jag inget att beklaga mig över — det var en ganska omotiverad nyårsafton på samtliga plan, men helt okej för det.

Funderar på att fly fältet under hela jul- och nyårsspektaklet nästa år. Packa en väska med mina tjockaste stickade tröjor och varmaste ullsockor. En massa konservburkar, frukter och ostar, några kameror och filmrullar, ett par böcker och flaskor rödvin, ett paket tomtebloss och cirka ett kilo choklad. Hyra en stuga nånstans långt borta från civilisationen. Gå ut på upptäcktsfärd under dagarna och tillbringa kvällarna med att äta vindruvor. Typ. Ja, jag vet inte hur det blir men just nu tycker jag att det hade varit toppen.

Annonser