Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

IMAG0023IMAG0039

Är nästan som att nyårsafton sipprat ut och ska sakta sköljas bort i år, istället för att bara vara över med en smäll. När jag var tvungen att klä mig i något annat än pyjamasdugliga plagg blev det av en händelse en glittrig tröja, på väg till jobbet har jag varenda morgon stegat igenom ett område pyntat med konfetti. Både två kändes som bra förlängningar på inledningen av året. Mera glans, skimmer och lyster åt 2014.

Vilken lyx det var med ledighet, speciellt lyxigt var två dagar vardag och fyra dagar helg. Den här veckan känns redan evighetslång efter bara tre arbetsdagar och jag fortsätter att förundras över hur arbetande människor orkar göra annat varje dag efter jobbet förutom att slösurfa. Redan det att försöka blogga känns ohyggligt energikrävande because thoughts ugh.

(Tog här paus för att gå in i köket och ta en vitamin- & mineralcocktail. Kändes som att något tillskott kunde vara behövligt.)

Har tittat en hel del på serier under ledigheten, närmare bestämt The Walking Dead. Hade sett pilotavsnittet för länge sen och avskydde det mer eller mindre. Åtminstone gav det mig definitivt inget begär eller ens lindrig önskan att se följande avsnitt, i alla fall. Istället har jag skakat på huvudet i oförståelse då folk pratat om hur bra serien är och emellanåt himlat med ögonen åt all denna zombiehajp som spritt sig över land och rike som något pandemiskt virus. (*blink blink*) Men så en kväll tittade Jim på avsnitt nummer två i brist på annat att titta på, halvvägs igenom avsnittet hade jag också genom säkerligen trollkonst fastnat framför dumburken, och helt plötsligt var vi hooked och ungefär en vecka senare hade vi sett alla avsnitt hittills. Va?!

Så mina tidigare uttalanden ligger därav nu just i en marinad och jag planerar inmundiga dem senare ikväll tillsammans med ett glas cabernet sauvignon. Är dock inte lika såld på serien som många andra tycks vara, kan tvärtom störa mig på en hel del (jag menar KOM IGEN varför kallar ingen de levande döda kannibalerna för zombies?! TROVÄRDIGHETEN HALLÅ!), men den har absolut sina starka sidor… framför allt kanske spännande cliffhangers i s.g.s. varje avsnitt. Har förresten i mitt huvud döpt om serien till ”Look Who’s Walking!”* och skrockar gott åt det varje gång vinjetten snurrat. Så det är ett tips! Serien blir festligare så.

I förrgår började vi titta på The Fall med drottning Gillian Anderson, är glad att hon äntligen börjat få lite ordentliga roller och riktiga chanser (efter Scully, naturligtvis). Har bara sett två avsnitt hittills och de har definitivt varit sevärda, men jag tycker inte att den helt och hållet levt upp till förväntningarna ännu. Tycker inte att Gillian fått något egentligt tillfälle att glänsa ännu, samt att vissa scener känns irrelevanta; tror att bägge tu beror på att aningen för många karaktärer introducerades på en gång. Tror däremot att serien håller på att bygga upp alltsammans, spänningen stiger, intrigerna tätnar, relationsnätet snärjs åt, och så vidare. Ja, får se. Endast tre avsnitt kvar! Hoppas den slutar explosionartat. (Jag menar förstås metaforiskt. Nejtack till Tre Kronor-nödlösningar. )

Något jag tänkt på på sistone är att var och varannan tv-serie nu för tiden handlar om döden, på ett eller annat sätt. Mordutredare och mördare, samt några vampyrer. Döingar är överallt! (Eller inbillar jag mig? Beror det på mina egna tittval?) Genom Bones som var min sovserie några månader och The Walking Dead då så har jag fått ta del av en hel del förruttnelseprocess, t.ex. Vilket förresten är en annan något icke-trovärdig detalj i TWD — varför faller inte zombiekropparna sönder? Jag menar jag förstår att det måste vara så att zombiekroppar inte fungerar likadant som vanliga icke-zombie-kroppar, men jag kan tycka att det är lite slarvigt att inte förklara detta eller att inte ha karaktärerna att fundera på den frågan sinsemellan. Är ganska säker på att jag i rätt många skeden hade undrat/skrikit/vrålat/hulkat ”Varför självdör ni inte nångång då?!” efter att jag varit omgiven av zombies i några månaders sträck utan att de nånsin tycks avta i mängd eller kroppsdelar.

Och ännu på tal om Look Who’s Walking! då så brukar jag också tänka att ”walkers” översätts till ”fotgängare”. Fy fasiken så ruskigt. *viskar* Fotgängare. #nightmares

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS