på bio med ungdomen

rekreation & civilisation

Gick på bio ikväll, tittade på 12 Years a Slave. Den tredje visningen här i stan och salen var inte ens fylld till hälften. Tänker besvärat att det hade varit annorlunda om filmen hade haft en annan, vitare handling. Många av oss tittare var äldre, bredvid mig satte sig ett par i femtio-års-åldern, såna som klär upp sig lite för att gå på bio, så som jag också automatiskt gör av gammal vana utan att egentligen förstå varför. Jag tänker att det är till dem jag hör nu, i ålder, i filmval, i vad det än är som gör att innan jag ska gå på bio så tänker jag att jag måste se prydligare ut än jag gör till vardags. Men också att jag tittar på fåtalet tonåringar där och tänker hur roligt det är att ”ungdomen” valt att se samma film. ”Ungdomen”! Att jag tänker i såna lastgamla ordalag. I alla fall, jag tyckte att det hela var lite fint, i brist på bättre sätt att uttrycka det, att vi alla där, fast vi var få, hade valt just den filmen. (Jahapp, så det där låter ju nästintill psykotiskt men vi låtsas inte om det, ok?)

Men så tickar minuterna, timmarna och sen några minuter till, och ungdomens tålamod tryter. Själv sitter jag där med halvblanka ögon och en halv portion popcorn jag inte kunnat sluka eftersom det känts på något vis respektlöst, nästan barbariskt, att sitta där och frossa och ha det gott, äta snacks som om vi tittade på någon feel good-komedi, när filmen framför oss porträtterar verkliga händelser där människor torteras och utnyttjas på otaliga sätt. Allt distanserat känns osmakligt och olämpligt. Det här är en film som vi inte ska blaja bort. Det här är en viktig film. Och då tar orken slut hos andra. Ungdomen pratar. Ungdomen fnittrar. Ungdomen suckar. Ungdomen stampar obefintliga takter med sina fötter i golvet. Ungdomen byter konstant och tungt positioner i knarriga stolar. Ungdomen har inga problem med att varje gång de rör på sig lite sparka med sina klumpiga skitfötter i ryggstöden på bänkraden framför. Jävla ungdom. Gå hem. Du suger.

Filmen, å andra sidan, var sevärd. Tror dock jag hade gillat den mer om jag inte tillbringat den sista halvtimmen med att hata del av publiken. Tyckte att det blev extra motbjudande att t.o.m. under en sån här film så beter folk sig på det där sättet. Vill inte låta som  en gammal kärring här men gudars skymning och änglars klagan, vet hut, ungdomen, vet hut! 😦

Annonser

4 reaktioner på ”på bio med ungdomen

  1. Haha kan inte låta bli att skratta lite. Fast jag förstår din frustration! I egenskap av gymnasielärare har jag visat just den här typen av filmer som ungdomen sällan skulle valt själv och/eller inte har tålamod för. Det fina är att sen när de tvingas analysera filmen och verkligen tänka efter så sitter de där sen efteråt och ba’ jaa, det var bra att vi såg den här filmen, jag har insett en del grejer nu.

    Men analysen krävs oftast innan insikten kommer. Men ah! Det här är en av orsakerna till att jag tycker väldigt mycket om att vara lärare, för att jag får den här typen möjligheter att väcka lite nya insikter.

    1. Tror det är precis sådant jag med skulle gilla med läraryrket, det måste vara väldigt givande! Och det löjliga är att det är typ något sådan ”insikt” jag hade förväntat mig, haha. Att vid filmens slut skulle det ha varit nån sekunds tystnad innan folk skyndande ut och att vi skulle ha ~*Insett Saker*~ typ? HAHA, låter ju som Amy Poehler på Golden Globes nu, ”I loved 12 Years a Slave and I can honestly say that after seeing that film, I will never look at slavery the same way again”, bara att inte på skoj.

      Tror inte att jag hade blivit riktigt lika frustrerad om det inte var för det att jag har sån FRUKTANSVÄRD otur med mina biobesök också, nästan alltid är det nån där som förstör min upplevelse. Nio av tio gånger är jag skitförbannad då jag går ut ur biografen, känner pulsen stiga bara jag tänker på det, haha! Åh fy. Djupa andetag, Linnea, djupa andetag.

    1. Haha ja det är GALET. Fattar inte. Under the Hobbit DoS t.ex. så satt nån med väldigt rastlösa ben på samma bänkrad, så att alla säten darrade av och an igenom hela filmen. Det gjorde mig till sist något illamående och jag ville bara S K R I K A . Är inte den enda som märker de här sakerna (Jim brukar också bli irriterad), men är själv säkerligen extra känslig för koncentrationsavbrott/störande moment/vad vi ska kalla dem, men det förändrar ju inte faktumet att folk inte fan kan bete sig som folk bland folk! Urhhgghhghhh.

      Ser fram emot att läsa om din Englandsvistelse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.