en makeover bland många

opinion & reflektion

laurapalmerslittlesister

Bläddrade igenom gamla bilder igår då det närmade sig dagen formerly known as just ‘torsdag’ men i folkmun numera titulerad tillbakablickstorsdag, throwback thursday, hashtag-tee-bee-tee, eller vad ni än vill kalla den. Råkade på den här, där jag är ungefär… shit, jag vet inte, åtta, nio år kanske? (Baserar denna uppskattning på en jämförelse med hur jag, enligt min reminiscens, såg ut på mina enskilda skolfoton i lågstadiet, de där små klistermärkena med rundade hörn som byttes med kompisarna. Så uppskattningen är inte helt pålitlig. Men ni vet. Ungefär. Sak samma.) Råkade sätta på det kontrastrika svartvita filtret av en händelse och skrattade gott åt hur dramatisk bilden blev och vilket excentriskt litet weirdo jag ser ut som.

Det var ett lustigt sammanträffande att jag stötte på just en sån här bild bland mina arkiv för vi har nyligen pratat lite om relationerna vi har till smink här i kommentarerna, där jag nämnde att jag verkligen romantiserade idén på makeovers i yngre dar. Då menade jag under tonåren och tänkte inte ens på vilken makeover-FANATIKER jag var under barndomen. Älskade makeovers. Främst att själv få dem.

Det finns faktiskt en del fotografier på mig där jag fått en helt ny look, och det syns på dem att jag tycker det är festligt och spännande. Värt att dokumenteras. Bilden ovanför är en av de få från den tiden där jag villigt ställt mig framför kameran, det var en tid som jag avskydde att bli fotograferad och jag minns inte längre varför det var så, men något som framstår ganska tydligt i.o.m. fotot ovanför är ju detta: Att med smink på var det annorlunda. Men varför? Ja, säg det. Här kan jag bara spekulera planlöst. För att det var nervpirrigt och kul? Eller för att med smink på var jag tillräckligt presentabel för att förevigas? Eller projicerar jag bara misstankar på något som endast var en tillfällighet med såna tankegångar? Vem vet. Det var så länge sen. Menar hur som helst inte att det vore varken sorgligt eller något jag upprörs över eller så, men definitivt intressant. Är inte kritisk till kosmetika, faktum är att vi har en mycket förtrolig relation och håller innerligt av varandra. Vill absolut inte tala illa om min vän Sminket alltså. Men onekligen har vår vänskap varit mycket inflytelserikt i mitt liv, ingen vits att smussla med det, och det… äsch, det är vad det är bara.

Ah, smink. Minns min första ögonskugga, en av mammas gamla hon inte använde — inte en jag använde till vardags då men som jag fick leka med — och den var förpackad i en blekt mintgrön ask, två skuggor i pärlemorskimrande violnyanser, en ljusare och en mörkare, med en spegel inuti locket och skuggan doftade sådär dammigt och pudrigt som ögonskuggor gjorde då på tiden, och jag minns att jag en gång satt på en stor sten inne i en skog med mina kusiner, jag var väl runt samma ålder som jag är på makeover-fotot, och medand de lekte så satt jag där i någon slags halvtrans och målade på mer och mer, nästan maniskt lade jag på lager på lager, det var på något sätt så att ju mer skugga jag lade på desto mer oemotståndligt blev det att applicera mer, och jag tyckte att jag blev så otroligt döcool och snygg på ett imponerande vuxet sätt. Haha. Japp, most likely.

Annonser

2 reaktioner på ”en makeover bland många

  1. Mm, intressant diskussion! Själv måste jag nog säga att min relation till smink blivit så mycket trevligare under det senaste året, jobbade som biologpraktikant i somras och där kändes det verkligen otänkbart att ha smink i kombination med ens sämsta kläder, gummistövlar och fiskslem upp till armhålorna. På fritiden var det samma människor runt omkring en så att plötsligt slänga på en massa sminklager hade bara varit konstigt, istället var det väldigt skönt att ingen brydde sig. För ett år sen hade jag inte kunnat gå till skolan utan smink, nu använder jag det bara om jag får lust, ska gå på fest eller prata framför folk, och då blir det mest mascara, ibland lite puder och kanske concealer på nån röd fläck. Känns mera som att jag sminkar mig på min egna villkor är förut, ibland är det ju just så där roligt som när man var liten men att göra det varje dag är jag lite för lat för. Smutsigt hår har jag fortfarande svårt med, känner mig genast äcklig och ful fast jag skulle vara ute i skogen där ingen bryr sig, undrar varför det är så? Men nu ska jag sluta svamla 😀

    1. Gah! Det var ju den här kommentaren jag skulle skriva ett genomtänkt svar till för att visa uppskattning, jag GILLAR SVAMMEL, men istället gick det såhär. Faen. Hur som helst, intressant vilka alla typer av förhållanden vi kan ha till smink och sånt relaterat! Och på tal om smutsigt hår så har mitt börjat bli smutsigt supersnabbt (förr behövde jag bara tvätta det var femte dag typ men nu blir det äckligt redan varannan för det mesta) så jag går ganska ofta till jobbet med det skitigt, hehe. Försöker härda det, det har gått förr men det tycks ta skitlänge den här gången. Brukar försöka ta på mig en mössa för att dölja situationen men ganska ofta är det typ så att jag går och lägger mig med helt acceptabelt lagom rent hår, och sen när jag vaknar skyndar jag iväg, tar ibland ner min sovhårknut först i hissen, och då helt plötsligt är mitt hår stripigt och smutsigt. Orättvisor! Gillar inte heller att ha nytvättat hår (det är platt, spikrakt och flygigt) så nää-ä jag kan inte vinna liksom. Igen, orättvisor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.