crappy diems

Jag avskyr att vara den personen som stirrar på textrutan och försöker inleda ett inlägg på ett flertal misslyckade sätt och varje gång radera meningen och sen stirra i några sekunder till, bli oroväckande frustrerad på sig själv, sen öppna en annan flik där hen slösurfar planlöst eller ödslar tid på spel på fejjan. Likaså avskyr jag att vara den personen som gång på gång upprepar sin uttjatade klagosång i sin blogg, meeeen likväl tycks jag passa bägge signalementen till punkt och pricka. Det skulle vara lättare att komma överens med att jag är så oproduktiv och förutsägbar här om det var så att jag åtminstone fick något uträttat i det verkliga livet, som folk tycker om att kalla det, men tvärtom är jag ännu mer poänglös där. Jag vaknar motsträvigt på mornarna, går till jobbet, går hem, gör ingenting tills jag går och lägger mig men inte kan somna. Och under hela tiden är jag trött. På jobbet kan jag ibland sitta och vänta på att få gå hem i vad som känns som timtal, och sen när klockan slår fem och jag kliver upp från stolen så känner jag istället för lättnad nån slags uppgivenhet. Liksom: Vad är det för vits? Den här dagen och min minimala energiranson är för fan redan förbi ändå. Sammanfattningsvis kan vi säga att jag är helvetes trött på att vara helvetes trött. Jag märker att denna trötthet håller på att göra mig seriöst förbittrad — jag blir på skitdåligt humör av att tänka på den och hur jäkla fräckt det är att den ska drabba mig, men sen å andra sidan så gör det mesta mig på skitdåligt humör på sistone. Kan väl med ganska hög säkerhet förmoda att det går hand i hand det där. Så anyway, kommer bli jätteJÄTTEkul om det håller i sig!!

Nuvarande maskot, typ:

ihateeverything

Äsch jaja. Har kanske lyckats gnälla av mig lite nu. Återkommer en muntrare gång. #fäädijåma

Annonser