Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20140413_001
Förra söndagen åkte vi ut till Hagaparken, och jo, det är sant som sången säger — bevingad leipodoptera syns verkligen där! Här ovanför ser vi två av mina favoritfjärilar.

20140413_002
20140413_003
Anna och Jim sökte sig vidare och jag släntrade efter. Blev ganska förtjust i parken med sina gamla träd och böljande kullar, men att föreviga hur fin den var lyckades jag dessvärre icke med.

20140413_004
Vi var på väg till Fjärilshuset, har en tid tänkt det skulle det vara kul att åka dit, och det kändes som en passande utflykt för en söndag.

20140413_005
20140413_006
Namnet till trots finns det inte bara fjärilar att beskådas där utan även exempelvis en hel del koikarpar i varierande färg och form. Fem minuter efter att vi betalat in oss så var det dags för matning av dem, då blev det action i dammen!

20140413_007
20140413_008
Lite längre in bodde några sköldpaddor bland ståtliga kaktusar.

20140413_009
Jag visste på förhand att klimatet i Fjärilshuset förstås skulle vara tropiskt för att passa fjärilarna, men herre min tid, luftfuktigheten var verkligen inget att skämta om. Denna bild är såhär dimmig för att linsen och speglarna på insidan immade igen typ fem minuter efter att jag tagit fram kameran. Blev lagom nervös samt irriterad på att det snabbt blev helt omöjligt att ta bilder genom den.

20140413_010
20140413_011
Blev värmen och fukten för mycket för en så gick det att fly in till akvariedelen där det var svalt och torrt. Fanns lite olika havsvarelser där men främst hajar! Och där i svalkan återhämtade sig min kamera, puh.

20140413_012
Tillbaka hos fjärilarna visade det sig att kameran var nu på något vis härdad (?! Var god förklara detta, fysiker!) och det gick hur bra som helst att ta bilder resten av tiden. Ibland satt fjärilar mitt där var folk gick och jag kunde inte låta bli att flytta på dem. Egentligen skulle inte fjärilarna röras men jag tänker ändå att det är bättre att försiktigt sticka ett lillfinger åt dem att kliva upp på och förflytta dem till en säkrare plats, snarare än att låta dem sitta kvar och bli påstigna. Viktigt är förstås att aldrig röra i vingarna, men många av fjärilarna hade ändå ganska trasiga vingkanter. Sorgligt, även om nog alla jag såg ändå kunde flyga.

20140413_013
En fjäril landade på Jim. Jag fick också fjärilsbesök vid något skede, den satte sig som en brosch snett ovanför hjärtat.

20140413_014
Vi väntade länge på att denna fjäril på lunchpaus skulle slå ut sina vingar men det hände aldrig.

20140413_015
Denna fjäril kände jag igen, jag har sett den i icke levande form i Litauen och där trodde jag att den var min namne men närmare efterforskning har visat sig att Linnaeus-delen i titeln Papilio memnon Linnaeus endast refererade till att det var Carl von Linné som skött systematiseringen. (Vet inte om jag ska vara besviken eller lättad, på engelska heter den Great Mormon.) Tycker den är mycket fin!

20140413_016
Puppor! På en annan puppställning höll en del fjärilar på att kravla ut ur sina kokonger, sjukt coolt. (Men varför, Linnea, varför tog du inte bild på det?)

20140413_017
Mer av den stora mormonen, och de där fjärilarna med blåa band på sina vingar har jag också sett innan, även de i Litauen och ej vid liv. De tillhör släktet Morpho, vilket jag händelsevis också känner lite samhörighet med på grund av ett nickname jag alltid använde på internet förr i tiden, vilket säkerligen hade samma etymologiska rot. Heh. *tönt*

20140413_018
20140413_019
Något hände här men jag vet inte om det var slagsmål eller ett felberäknat parningsförsök. Oavsett så slutade det med att de trillade ner.

20140413_020
Mellan gångarna hos fjärilarna fanns det förutom en massa växter också dammar där olika varelser bodde, exempelvis sköldpaddor.

20140413_021
Och i samma damm som skölpaddorna huserade i levde också olika typer av malar samt vad jag gissar är någon art av väldigt runda rockor. (Däremot fanns det inga malar i betydelsen nattfjärilar där, det var lite trist.)

20140413_022
Det fanns minsann många möjligheter att studera fjärilar på nära håll. (Åh usch så klämkäck jag börjar låta, jag ber om ursäkt.)

20140413_023
I fjärilshuset fanns också några terrarium inbyggt i väggarna, vi såg t.ex. tusenfotingar och kackerlackor, men just här tror jag att Anna kanske tittade på grodor.

20140413_024
20140413_025
Mycket små och söta men också mycket farliga. Den gula är den giftigaste grodan i världen, Phyllobates terribilis, det både hörs på namnet och syns på färgen.

20140413_026
Papegojor fanns där också, men de verkade inte riktigt orka med besökarna utan satt med ryggarna åt oss och ignorerade barnens uppmaningar till att prata, o.s.v. Vid det laget var vi också ganska utmattade och uttorkade så vi gick över till caféet där vi fyllde på våra energi- och vätskebalanser, det blev ganska svettigt där i fejktropikerna. Men mycket trivsamt! (Plus att ens ännu vinterskärrade hy kändes betydligt mera välmående och återfuktad efteråt, pluspoäng!) Det var inte jättebilligt att gå in, en vuxenbiljett kostade 135SEK (~15€), men det var det absolut värt för en som jag.

20140413_linneaanna.gif
Skakig bonusgif från bussresan på väg dit. Jag är stel och pirrig men Anna, hon tar det med ro!

Kommentarer

14 kommentarer

Post a comment
  1. april 20, 2014

    åh vill också åka dit, älskar fjärilar. och domdär små grodorna är så himla söta och sjuka. den gula kan döda tio människor liksom??? har länge beundrat den blåsvart-prickiga (blue poison dart frog) som också är megagiftig. undrar vad som händer om man förgiftas av dem, alltså fysiskt innan man dör.

    p.s. fick frågan ”vilket djur har inte vingar, fjäril eller orm?” i fältet ovan, väldigt passande!

    • april 20, 2014

      Ja, det var helt klart ett bra mål för en exkursion! 🙂 Fast det måste ju finnas fjärilshus nånstans i närheten av där du är, tycker jag, och säkerligen större än detta som sist och slutligen var ganska litet ändå. Ok, fem minuter senare: Googlade av nyfikenhet och det finns t.ex. ett i Sheffield som ska vara ungefär 50km från Nottingham? http://www.butterflyhouse.co.uk/ DE HAR UGGLOR JULIA! 😀

      Jag googlade också på den där blåa grodan och YIKES den är verkligen SUPERBLÅ! Liksom hur har den hamnat på jorden? Den ska ju helt klart och tydligt bo på den där planeten i Avatar, om nånstans! Blev också nyfiken på giftets verkan nu så jag läste lite på Wikipedia och tydligen leder det till muskelförlamning p.g.a. nerverna som slutar skicka impulser, och detta leder då till att hjärtat stannar, fast hur det går till och om det finns olika faser på vägen dit vet jag inte. Plus att det står typ att det ”kan leda till” att hjärtat stannar på Wikipedia, men jag har liksom svårt att se att en skulle överleva oavsett…? Om muskelförlamningen är grav (vilket jag förmodar den är) så leder det väl ändå till att andningen upphör? Då tror jag nog att jag hellre skulle föredra att hjärtat stannar faktiskt. Hyj hyj. Undrar lite vilka fiender de här grodorna har haft egentligen för att utveckla detta massmördargift, heh.

      • april 22, 2014

        OMG TACK ÅH VAD COOLT! kostar bara knappt 10 pund tur retur med tåg också 😀 och 9 pund inträde. ska definitivt tänka på saken.

        jaa jag läste också att tribes använder den gula grodans gift i sina pilar för att jaga större djur. de typ lockar grodorna till sig på nåt vis och tänder en eld i närheten av dem, sen sprutar grodorna ut sitt gift eller nåt???? varpå människorna doppar sina pilar i gifter supersnabbt. och sen måste de väl kila därifrån illa kvickt antar jag för att inte själv dö? jag vet inte??? så SPÄNNANDE

        • april 22, 2014

          Ååh, ta massa bilds om du åker! Haha jag blir faktiskt avundsjuk redan bara på möjligheten!

          Oj wow! Det där låter ju helt galet, såg det framför mig som värsta actionfilmen typ. Fascinerande!

  2. april 21, 2014

    Ni var nog de allra nättaste fjärilarna. :* Men den här var nog verkligt fantastisk den med. Sagolik i sin färglöshet. Håh, där fick jag till det.

    • april 21, 2014

      😀 Javisst fick du! Perfekt beskrivning ju. 🙂 Den var ju säkert färgsprakande på ovansidan av sina vingar, och jag tänkte först att kanske baksidan är sådär blek för att ge den bättre kamouflage… men samtidigt, varför finns de där ögonmönstren där då? För om sådana finns på ovansidan är de ju istället tänka att fånga uppmärksamhet och skrämma bort eventuella rovdjur. Så hur ska det gå ihop egentligen? Hmm. Wat r u doin nature?

      • april 23, 2014

        Fast det behöver väl inte vara en motsättning egentligen? Ifall den lever på ett ställe där få djur har starka färger så verkar det ändå inte så smart att dra till sig uppmärksamhet med att vara väldigt färgstark… månne den bruna färgen ändå kan fungera som kamouflage på längre håll, och ögat som bortskrämning ifall nån kommer för nära? 🙂

        • april 23, 2014

          Jamen ja, så måste det ju vara. Verkar så självklart nu då du säger det! Fast å andra sidan så lever den ju i tropikerna där mycket är färggrant men kanske den kamouflerar sig på trädstammar och sånt, och då funkar det ju säkert bra på längre håll som du sa. Äsch, naturen, jag skoja bara, det var säkert jättesmart planerat. Hehe.

          • april 24, 2014

            Haha, hmm ja, kanske inte så värst logiskt. Men allt i naturen är nog inte så smart, finns hur mycket som helst som är helt galet egentligen! Typ att vi har en nerv som ska gå från hjärnan till struphuvudet dvs. några centimeter men istället gör en liten omväg via hjärtat och hos giraffen blir det över fyra meter nerv som byggs upp i onödan, har du hört om det? 😀

            • april 24, 2014

              Oj, det visste jag inte! Det är något med tanken på en över fyra meter lång nerv som känns lite obehagligt tycker jag, föreställer mig den ihoptrasslad i en betydligt kortare människohals och huääää.

  3. april 25, 2014

    Äsch, nu går det inte att svara på din kommentar mera : ‘( Haha ojnej, bra att jag inte länkade till videosnutten där dom dissekerar en giraffhals då! Hos människor är den kanske bara en halvmeter högst, så du behöver nog inte vara orolig 😀 Har tydligen en tendens att ta upp saker som folk tycker att är äckliga, förlåt! Det finns ju nog mindre obehagliga exempel på att naturen inte alltid är så smart också…

    • april 25, 2014

      Haha nej, det är absolut lugnt, har inget emot obehagliga saker! Eller jag menar, vissa saker är ju obehagliga på ett fascinerande sätt, om än säkerligen något makabra. Men intressanta likväl!

Trackbacks & Pingbacks

  1. årsresumé tjugohundrafjorton | ʜäxʙʀʏɢᴅ
  2. årsresumé tjugohundrafjorton – häxbrygd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS