Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

I mars läste jag The Heart is a Lonely Hunter, skriven av då blott 23-åriga Carson McCullers, vilken titeln till trots inte handlar speciellt mycket om romanser men istället hjärtats längtan, drömmar och strävan. Och så som jag förstod den, kanske mest om ensamheten i att vara en enskild människa, att vara en ö, och saknaden det för med sig.

Ett karaktärsdrivet verk vars handling vore svår att beskriva. I centrum står John Singer, godhjärtad och ämabel silvergravör, som p.g.a. sin dövstumhet är något av en utomstående i den lilla staden. Han har i flera år delat hem med sin bästa vän Spiros Antanopoulous, självisk och ärligt talat ganska ocharmig latmask, men när Antanoupolous p.g.a. återkommande trubbel med lagen åker in på ett mentalsjukhus tvingas även Singer flytta. Han flyttar därmed in i ett rum i samma hus där Mick Kelly bor, en dristig ung tjej med huvudet bland molnen och drömmar om musik. Vi träffar också Jake Blount, alkoholiserad och landstrykande socialist, Dr. Benedict Mady Copeland, läkare och sammanbiten idealist, samt Biff Brannon, observant och stillsamt ängslig caféägare. Alla de tre hör också till utanförskapet i småstaden, Blount p.g.a. sina högljudda värderingar, Copeland p.g.a. sin hudfärg, och Brannon som annars har en vardaglig yta utåt främst p.g.a. sitt val att hålla sitt café öppet nattid — han sover därmed under dagarna. Singers tystnad lockar dem alla till att öppna sina hjärtan åt honom.

”The mute never smiled until several seconds after the funny remark had been made; then when the talk was gloomy again the smile still hung on his face a little too long. The fellow was downright uncanny. People felt themselves watching him even before they knew that there was anything different about him. His eyes made a person think that he heard things nobody else had ever heard, that he knew things no one had ever guessed before. He did not seem quite human.”

Den påminde mig om To Kill a Mockingbird av Harper Lee, det är lätt att se en några år äldre Scout Finch i Mick Kelly, att föreställa sig samma småstad som i ena boken är placerad i Alabama och i andra i grannstaten Georgia, den ena år 1935 och den andra tre-fyra år senare. To Kill a Mockingbirds Boo Radley kunde lätt ha varit en annan i utanförskaran i The Heart is a Lonely Hunter och fallet kring Tom Robinson skulle onekligen ha gjort ett orubbligt intryck på Dr. Copeland. Men utöver såna bitar som enkelt skulle gå att pussla ihop, så tycker jag att de båda på något vis skildrar samma sida av mänskligheten; drar mig för att säga något så floskligt som ”innersta väsen”, men jag tror att det är det närmaste jag kan komma till att sätta ord på det. Typ såhär tycker jag att författarna gör: Som att båda riktar en ficklampa mot karaktärernas hjärtans kamrar, mot de vrår som oftast står i skuggan. Och klart att sånt gillas — läs, läs!

”The people dreamed and fought and slept as much as ever. And by habit they shortened their thoughts so that they would not wander out into the darkness beyond tomorrow.”

The Heart is a Lonly Hunter är för övrigt en länk i en tydlig kedja där konst hänger ihop med annan konst — titeln hämtades ur en dikt, The Lonely Hunter av Fiona MacLeod vars egentliga namn var William Sharp, efter ett förslag av McCullers redaktör.

The Lonely Hunter
Green branches, green branches, I see you beckon; I follow!
Sweet is the place you guard, there in the rowan-tree hollow.
There he lies in the darkness, under the frail white flowers,
Heedless at last, in the silence, of these sweet midsummer hours.
But sweeter, it may be, the moss whereon he is sleeping now,
And sweeter the fragrant flowers that may crown his moon-white brow:
And sweeter the shady place deep in an Eden hollow
Wherein he dreams I am with him — and, dreaming, whispers, ” Follow ! ”
Green wind from the green-gold branches, what is the song you bring ?
What are all songs for me, now, who no more care to sing?
Deep in the heart of Summer, sweet is life to me still,
But my heart is a lonely hunter that hunts on a lonely hill.
Green is that hill and lonely, set far in a shadowy place;
White is the hunter’s quarry, a lost-loved human face:
O hunting heart, shall you find it, with arrow of failing breath,
Led o’er a green hill lonely by the shadowy hound of Death?
Green branches, green branches, you sing of a sorrow olden,
But now it is midsummer weather, earth-young, sun-ripe, golden:
Here I stand and I wait, here in the rowan-tree hollow,
But never a green leaf whispers, ”Follow, oh, Follow, Follow !”
O never a green leaf whispers, where the green-gold branches swing:
O never a song I hear now, where one was wont to sing.
Here in the heart of Summer, sweet is life to me still,
But my heart is a lonely hunter that hunts on a lonely hill.
– FIONA MACLEOD (WILLIAM SHARP)

Boktiteln har i sin tur inspirerat till en låt av Timber Timbre, Lonesome Hunter.


”please break this spell you have me under / every heart is a lonesome hunter”

Själva McCullers som dog när hon var 50 år gammal efter en hjärnblödning inspirerade Charles Bukowski att skriva en dikt om henne och hennes verk.

Carson McCullers
she died of alcoholism
wrapped in a blanket
on a deck chair
on an ocean
steamer.

all her books of
terrified loneliness

all her books about
the cruelty
of loveless love

were all that was left
of her

as the strolling vacationer
discovered her body

notified the captain

and she was quickly dispatched
to somewhere else
on the ship

as everything
continued just
as
she had written it
– CHARLES BUKOWSKI

Och den uttrycker det helt förträffligt.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS