Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20140812_deatheaterdecor

Tolv dagar in i augusti och jag har oförklarligt glömt bort bloggen nästan varje av dem, andra bara inte tyckt att jag haft tid för den. Min semester är över sen en vecka tillbaka och idag tänker jag på efterlivet. Klart att spegelkistan ska förevigas då, än en gång. Det är inte bara p.g.a. Robin Williams som jag tänkt på döden döden, även om hans bortgång förstås haft sin inverkan. Sorgligt. Har tänkt mycket på fruktansvärt fina Dead Poets Society och hur inflytelserik den filmen har varit för mig, och hur jag inte en enstaka gång kunnat se på den filmen utan att gråta minst en gång, och att den nästa gång jag ser den kommer ha en helt ny dimension till scenen där elever ställer sig upp på pulpeterna. Många gånger då jag tittat har ögonen tårats och halsen klumpats samtidigt som håret har rest sig på armarna och Robin Williams John Keating har lockat fram en dikt ur Ethan Hawkes Todd Anderson, en dikt om a sweaty-toothed madman som mumlar sanning; truth like a blanket that always leaves your feet cold. You push it, stretch it, it’ll never be enough. You kick at it, beat it, it’ll never cover any of us. From the moment we enter crying to the moment we leave dying, it’ll just cover your face as you wail and cry and scream. Jag vet inte vad det är med den scenen och dikten och allt vad bägge två innehåller men den är så oerhörd överväldigande för mig och jag kan inte ens avgöra om den gör mig upprymd eller fruktansvärt nedslagen, men jag älskar det. Älskar älskar älskar. Pratar någon om favoritscener i filmer så brukar jag själv tänka på den.

ww

A sweaty toothed madman, även känd som Walt Whitman. Walt ”I sound my barbaric yawp over the roofs of the world” Whitman, Walt ”O captain! My captain!” Whitman. En lång tid har jag haft en gratisinspelning av hans diktsamling Leaves of Grass på datorn och idag kände jag att det var dags. (En av dikterna, Song of Myself, spelade stor roll i John Greens Paper Towns — en bok som jag uppskattade flera gånger mer än The Fault in our Stars, förresten — och bidrog absolut till att övertala mig att ta itu med poesisamlingen. Faktiskt så gillar jag Green mycket mer för det. Tack!)

Ångrar nästan att jag lyssnar på den på jobbet för att jag inte hänger med så bra som jag gärna skulle, borde, önskar. Den verkar fenomenal, kanske inte alltid, men ofta. Anar att jag missar massor, trots att Whitman inte lär vara särskilt symbolisk utan mer eller mindre pratar om precis det han skriver om. Men det är helt annat, och helt klart svårare, att lyssna på poesi än vad det är att lyssna på prosa. Som exempel på en rad som jag först tyckte att lät superflummig men sedan insåg att var ordagrann har vi t.ex. ”Carrying the crescent child that carries its own full mother in its belly” — och det är en månskära han skriver om. En skärva av månen, alltså en avkomma av helheten, som i sin (osynliga) mage bär sitt ursprung, sin moder, den fulla månen. Längtar redan tills att jag kommit igenom den och kan börja läsa analyser. Han skriver även om gräs, helt vanligt gräs, och han inleder med att berätta att ett barn frågade av honom ”What is the grass?”, och Whitman skriver ”How could I answer the child? I do not know what it is any more than he”. Han tar upp en del idéer (alla bra), t.ex:

Or I guess it is a uniform hieroglyphic,
And it means, Sprouting alike in broad zones and narrow zones,
Growing among black folks as among white,
Kanuck, Tuckahoe, Congressman, Cuff, I give them the same, I receive them the same.

Hieroglyfer! Om ni tycker att det är genialt (vilket det är) så ska ni hålla i er, för det blir sedan ännu mer genialt (om ni frågar mig i alla fall). Ursäkta att jag upprepar mig men jag måste för ni måste förstå att såhär skriver han alltså om gräs, helt vanligt gräs:

And now it seems to me the beautiful uncut hair of graves.

Tenderly will I use you curling grass,
It may be you transpire from the breasts of young men,
It may be if I had known them I would have loved them,
It may be you are from old people, or from offspring taken
soon out of their mothers’ laps,
And here you are the mothers’ laps.

Är helt betagen av detta. Så som jag tolkar det: Gräset kommer från avkomma tagna från sina mödrars famnar, och samtidigt är gräset mödrarnas famnar också. (Eftersom att gräs växer på gravar — i de dödas famnar.) Längre fram tar han igen upp dessa döda avkommor och deras mödrar och det blir helt makalöst och, gah, jag vet inte vad jag ska kalla det. Så innerligt evinnerligt.

I wish I could translate the hints about the dead young men and women,
And the hints about old men and mothers, and the offspring taken soon out of their laps.
What do you think has become of the young and old men?
And what do you think has become of the women and children?

They are alive and well somewhere,
The smallest sprout shows there is really no death,
And if ever there was it led forward life, and does not wait at the end to arrest it,
And ceas’d the moment life appear’d.

All goes onward and outward, nothing collapses,
And to die is different from what any one supposed, and luckier.

Älskar älskar älskar även detta, allt detta, kanske inklusive hela gubben Whitman. Resten av diktsamlingen lär berätta den saken för mig.

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. augusti 16, 2014

    Oj jag måste nog titta på Dead Poets Society, tror att vi såg den någon gång i högstadiet och minns just ingenting förutom att den skulle ha varit lång och flummig, får kanske uppdatera den åsikten för den låter ju finfin, diktsamlingen också! Får lite rysningar av sista stycket, onward and outward *_* Och sen gillar jag spegelbilden väldigt mycket! (Blev en flum-kommentar nu igen 😀 )

    • augusti 16, 2014

      Se den, se den! Jag tror verkligen att du skulle gilla den, det känns som att du är rätt person för den.

      Och eller hur! Gåshud! Blev själv helt själsligt överrumplad av delen ”The smallest sprout shows there is really no death, / And if ever there was it led forward life, and does not wait at the end to arrest it” — ahhhh! Så satans genialiskt och så otroligt trösterikt. Mitt favoritcitat (ehm, känns ganska fjantigt att ha ett sådant men det har nu bara råkat sig så) är annars Edvard Munchs ”From my rotting body, flowers will grow and I am in them and that is eternity” — har varit helt besatt vid den tanken ända sen jag snubblade över citatet för många år sen och blev då så, ja jag vet inte, bara så lättat DRABBAD av ~the circle of life~ (haha!) — så det där Whitman skriver träffar liksom mitt i prick, en förlängningsfullträff typ. På tal om flum, hehe.

      • augusti 17, 2014

        Jaa, det ska jag!

        Åhh du måste nog läsa Philip Pullmans trilogi Den mörka materian ifall du inte gjort det, vill inte spoilera desto mera men i sista delen finns en grej som ditt diktcitat påminde mig om väldigt mycket, tror du skulle tycka om den! Nu har jag i och för sig inte läst dem på några år men älskade dom böckerna massor som yngre, de är ganska ateistiska också vilket jag gillar (blev så besviken då jag insåg att det fanns en massa religiösa teman ingömda i Narnia-böckerna, haha). Men inte alls fånigt att ha ett favoritcitat, förstår varför du tycker om det! Kom såklart att tänka på The Circle of Life i Lejonkungen, gissa om det har varit en av mina favoritsånger/filmer 😀

        • augusti 18, 2014

          Hehe precis, det var helt på flit, kunde inte motstå att slänga in en sån referens. 😉

          Aha! Jag har tittat på de där Pullman-böckerna lite och har haft dem bakom örat, s.a.s., men har inte känt mig jättedragen till dem. Fast nu vaknade förstås intresset mer, de skulle kanske passa bra i höstruggmyset. Tack för tipset! 🙂

Trackbacks & Pingbacks

  1. årsresumé tjugohundrafjorton | ʜäxʙʀʏɢᴅ
  2. årsresumé tjugohundrafjorton – häxbrygd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS