utorak u dubrovniku

20140715_01220140715_01320140715_01420140715_015

Det känns som att detta Dubrovnik-projekt aldrig tar slut men nu har vi nått den nästsista dagen, tisdag, och jag har t.o.m. smällt ihop alla bilder i ett inlägg. Vi skulle besöka fortet strax utanför gamla stan, Fort Lovrijenac, och det visade sig ytterst krävande att trappa upp för alla tusen trappsteg. Det var hett, tung luft p.g.a. annalkande regn, och vi var stela i musklerna efter vandringen på Lokrum (som förresten skymtas i bakgrunden på bilden nere till vänster) dagen innan. Vi pausade på vägen.

20140715_01620140715_01720140715_018

Nedanför var folk som vanligt på väg ut och paddla. Annat folk chillade på piren. Och säkerligen någon åkte båt ute på böljan blå.

20140715_01920140715_020

Väl framme vid ingången fick vi veta att det kostade att gå in, samt att biljetterna till muren-kring-gamla-stan-vandringen vi gått nån dag innan också skulle släppa in oss här. Jim hade redan slängt sin biljett men jag hittade min i plånboken och biljettkontrollanten/-försäljaren tyckte att det var helt tillräckligt och släppte in oss båda på den utan extra kostnad. Snällt!

20140715_021

Den adriatiska pärlans röda hustak, bl.a. Var nog inte det jag ämnade ta bild på så den blev ju liksom ganska undermålig nu i.o.m. att jag tillskrev den den bildtexten men låt gå för denna gång.

20140715_02220140715_023

Typiskt turistande. Vi hade tänkt att vi skulle utforska stan lite där i området men det började regna en gnutta plus att batteriikonen i kameran började varna, så vi begav oss istället hemåt och ut sen igen då batteriet var laddat men kom oss aldrig utanför vår vanliga zon. Vi var verkligen helt slutkörda.

20140715_02420140715_02520140715_02620140715_027

Var det nån som ville se flera bilder på vindlande lummiga trappande gator? You got it, dude! Observera att bilden nere till vänster föreställer någons egna privata uteplats. Ack, avundsjukan.

20140715_02820140715_029

Där uppe på trappan tog ett par personer en siesta, och någon tycktes också ha tagit en vinsiesta på samma ställe nångång.

20140715_03020140715_031

Vi trappade neråt igen och jag gick snabbare än Jim som även han förevigade vyn. Råkade på en skygg katt som satt invid ett hus med en vild och fullständigt övervuxen trädgård.

20140715_03220140715_033

Här hade vi letat upp ena trädgården under bron vid ena porten. Det tog förresten emot både i smärta och stelhet att sätta sig ner på den där bänken, sådan var min träningsvärk.

20140715_03420140715_035

En hund sprang glatt förbi, såklart ner till den lilla strandremsan för att ta sig ett bad. En kvinna kom också förbi och hade en massa gatukatter strykande kring hälarna. Hon gav dem mat! Min hjälte.

20140715_03620140715_037

Råkade på stora snäckor. (Det korrekta namnet på sniglar med hus!) Ooh:ade över grönskan och blomstret i kontrast med alla stenblock som tillsammans gör större stenblock.

20140715_03820140715_039

En mätt katt är en nöjd katt.

20140715_04020140715_041

Överexponerad & överposerad.

20140715_042

En hamnbuse.

Den här kvällen hade vi bokat bord på en vegetarisk restaurang, Nishta, så populär att bokning alltså behövdes för att säkert få plats — i synnerhet om en vill sitta utomhus, vilket en gör. Ordet Nishta betyder bokstavligen ”ingenting” och detta namnval lär det ha blivit lite som en blinkning åt kroaterna, eftersom att de (generalisering) anser att en måltid inte är komplett utan kött eller fisk, och då är det som att äta ingenting att äta vegetariskt. Eller så fick vi i alla fall det förklarat för oss. Jag tog ratatouille. Den smakade inte ingenting, tvärtom smakade den mycket smarrigt. Rekommenderas!

Annonser