Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20140830_alma_00120140830_alma_002

Vi har finbesök här hos oss sen igår, Emilias förtjusande nakenkatt Alma bor här tillfälligt och hon tycks trivas finfint. Hon har nyfiket inspekterat lägenheten, spunnit flertalet gånger, somnat med oss i soffan på kvällen, sovit under täcket med mig i natt, i förmiddags äntligen vågat sig ut på balkongen (som är inglasad, oroa er ej) vilken hon var rädd för igår, hittat och använt sandlådan som ett proffs, glatt ätit maten vi serverat, druckit vatten både ur sin skål och ur Jims glas, klättrat upp på min axel ett tiotal gånger, samt förstås tillfört mycket myspys till stämningen. Är lättad och imponerad av hur kvickt hon tycks ha tagit till sig både nya miljöer och nya människor, känns bra!

Tiden går både snabbt och långsamt nu, arbetstimmarna, arbetsdagarna och arbetsveckorna tycks sträcka sig i en oändlighet men fritidskvällarna, helgerna och månaderna rusar trots det förbi. Har på jobbet hörslat en hel drös med böcker som jag tänkt tipsa om (har avklarat min Goodreads-utmaning på 40 böcker för i år!) men det är som vanligt svårt att få det gjort. Håller just nu på med Anthony Doerrs All the Light We Cannot See som trots en knagglig start då jag först lyssnade på en timme av den och sen bytte till Richard Adams klassiker Watership Down innan jag hoppade tillbaka till AtLWCS och tog om den från början, har visat sig vara fängslande. Det är konstruktionen av berättelsen som gör den aningen krånglig bara, den kretsar kring två hittills helt åtskilda personer genom en tidslinje som är huller-om-buller. Inte helt ideal uppbyggnad för att lyssna på som ljudbok medan en sysslar med andra saker som tar upp en del av hjärnkapaciteten, alltså, men jag tror att jag ändå gillar strukturen. Det är något med boken som påminner mig om Donna Tartts The Goldfinch men jag kan inte ännu avgöra om det beror så mycket på själva boken — tänker att det här och där kan finnas en liknande något gåtfull stämning, snarlik detaljrikedom samt den där samma typen av ojäktat skildrande av underbyggnaden, i så fall — eller om det främst bara är så att berättarna av bägge ljudböcker har liknande röster. Oavsett så gillar jag den, har ungefär en tredjedel kvar och den visar potential till att eventuellt hamna i topplistan, men det hänger som vanligt mycket på hur det hela knyts ihop i slutet. Föreställer mig redan att jag gärna skulle läsa den igen (med ögon, ej öron) om några år, om knuten är lyckad.

Tänkte beklaga mig lite över hur många böcker, filmer och tv-serier (harkel-True Blood-lololol) m.m. som stjälps av undermåliga slut men har insett att jag själv inte kommer lyckas med att få till någon snygg avslutningsrosett på det här inlägget så jag tror jag ska undvika att gräva den gropen. Ehm, snipp snapp snut.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS