Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

sirarthurconandoyle_astudyinscarlet

Hörslade tidigare i veckan Sir Arthur Conan Doyles första berättelse om Sherlock Holmes, har inte förut läst en enda av böckerna trots att åtminstone någon bok alltid funnits i bokhyllan i hemmet under min uppväxt, och det är med viss genans som jag erkänner att jag har alltid på håll tyckt att de verkat tradiga och torra. Sen kom förstås Sherlock som gav detektiven ett rejält popularitetslyft, och jag snubblade in på diskussioner på nätet där stora fans av litteraturens Sherlock Holmes gjorde fascinerande jämförelser med televisionens dito, och jag såg en kort dokumentär om Sherlock-serien där skaparna Steven Moffat och Mark Gatiss (som spelar brorsan Mycroft Holmes i serien) hyllande nördade ner sig i Conan Doyles mästerhjärna. Där berömdes böckerna så mycket att jag beslöt mig för att ge dem ett försök, vilket jag alltså nu har satt igång med.

Den första boken i serien är A Study in Scarlet, i vilken inte bara vi för första gången får träffa Sherlock Holmes och Dr. John Watson utan även de varandra. Det var omöjligt att inte jämföra händelserna i A Study in Scarlet med det första avsnittet av Sherlock, ”A Study in Pink”, vilket då är lagom löst baserat på boken, men det var inte alls ett problem utan jag tycker tvärtom att det gav det hela en trevlig extradimension. Det var bara kul att lägga märka till likheterna, samt reflektera över hur oerhört smart de moderniserats i tolkningen till tv-serien som utspelar sig i nutid — Holmes och Watson träffas genom en gemensam bekant, Watson är nyss hemkommen från kriget i Afghanistan, de söker båda en rumskamrat och flyttar således in tillsammans på 221B Baker Street, och jodå, ett mord har begåtts och Holmes ombes hjälpa till med utredningen, och han drar med sig Watson.

Jag mer eller mindre älskade första halvan — tänkte gång på gång att äntligen fattar jag det, varför dessa böcker varit en sån succé och varför det gjorts oändliga adaptioner av berättelserna sedan de kom ut. Holmes är excentrisk och stundvis väldigt mallig, rent av snorkig, över sina förmågor, men naturligtvis en intressant karaktär som åtminstone jag charmas av direkt. Watson, som gör berättarrösten i de flesta böckerna, känns omedelbart som en sansad, trygg karl med fötterna på jorden, och det som gör intryck på mig och får mig att fästa mig vid doktorn är att han, till skillnad från många andra som tenderar avundas och irriteras, imponeras och tycks känna uppriktig beundran för Holmes, utan att för den delen fjäska.

“His ignorance was as remarkable as his knowledge. Of contemporary literature, philosophy and politics he appeared to know next to nothing. Upon my quoting Thomas Carlyle, he inquired in the naivest way who he might be and what he had done. My surprise reached a climax, however, when I found incidentally that he was ignorant of the Copernican Theory and of the composition of the Solar System. That any civilized human being in this nineteenth century should not be aware that the earth traveled round the sun appeared to me to be such an extraordinary fact that I could hardly realize it.
‘You appear to be astonished,’ he said, smiling at my expression of surprise. ‘Now that I do know it I shall do my best to forget it.’
‘To forget it!’
‘You see,’ he explained, ‘I consider that a man’s brain is like a little empty attic, and you have to stock it with such furniture as you choose. A fool takes in all the lumber of every sort that he comes across, so that the knowledge which might be useful to him gets crowded out, or at best is jumbled up with a lot of other things, so that he has difficulty in laying his hands upon it. Now the skilful workman is very careful indeed as to what he takes into his brain-attic. He will have nothing but the tools which may help him in doing his work, but of these he has a large assortment, and all in most perfect order. It is a mistake to think that that that little room has elastic walls and can distend to any extnt. Depend upon it there comes a time when for every addition of knowledge you forget something that you knew before. It is of the highest importance, therefore, not to have useless facts elbowing out the useful ones.’
‘But the Solar System!’ I protested.
‘What the deuce is it to me?’ he interrupted impatiently: ‘you say that we go round the sun. If we went round the moon it would not make a pennyworth of difference to me or to my work.”

Halvvägs genom tog dock boken en oväntad vändning in på ett sidospår som var en slags tillhörande historia och kändes som en helt annan bok… tyvärr en jag inte blev särskilt förtjust i. Den tappade del av sin tjusning och var i mitt tycke för länge ut på dessa villovägar innan den äntligen hittade tillbaka igen, men vid det skedet hade jag tappat intresset och hängde ärligt talat inte särskilt bra med i slutet. Men, tja, ännu ska jag inte kasta in handduken! Finns många böcker kvar, och första delen av denna var alldeles för briljant och stämningsfull och perfekt för det annalkande höstrugget för att kunna säga tack och adjö till Holmes och Watson helt och hållet. På återseende!

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS