hästhage-självis

20080907

Känns inte som att jag har något riktigt blogginlägg inom mig idag så jag hakar på tillbakablickstorsdagen och postar ett självporträtt istället, daterat september 2008. Förr i tiden tog jag ganska många självporträtt och det var alltid något jag kände mig fånig för, men om en jämför med selfiekidsen ligger jag väl ändå i lä, plus att jag har tänkt om: Folk må då skitsnacka selfiesamhället och göra sig lustiga över dess ytliga självfixering, men hade jag kunnat snubbla på en samling självisar av mina far- och morföräldrar så vore den fan GULD. Tjugofyra karats guld. Tänk att bland tidigare generationers gamla saker plötsligt hitta ett litet minnesstick (i skrattretande utdaterad design och kapacitet, såklart), fullt med fotografier av dem och deras liv för ett sekel sedan. Vilken skatt. Undrar hur mycket av vår nutida e-existens som kommer finnas tillgänglig om, säg, femtio år. Eller hundra. Eller mer. Vet inte om jag ska hoppas på mycket, för att jag tänker att jag själv hade älskat att kunna snoka i tidigare generationers liv, eller på litet, för att jag tänker att det kanske är det att det är så okänt som gör att det känns spännande.