Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Tidigare i veckan fick jag ett mejl å Vasabladets vägnar och trots att jag är en mes så tyckte jag att det som bads av mig var så litet och angående ett för mig så viktigt ämne att jag svarade ja, jag kan försöka bidra. Jag skulle kortfattat berätta om jag är och i så fall varför jag är feminist. Det visade sig vara svårare än jag trodde, så här är lite tankar om det då helt enkelt.

femquote_01

Ibland dyker frågan ”Är du feminist?” upp med ett sånt eftertryckligt tonläge, som att det är hutlöst och radikalt. Eller med ett genuint förbluffat, som att det är befängt och ovanligt. Jag tror ju faktiskt att de flesta människor jag möter är feminister till viss mån eller annan — det är ytterst sällsynt att råka på personer som verkligen anser att kvinnor inte bör ha samma rättigheter som män — men det är klart, alla är inte engagerade eller intresserade.

Har tänkt på hur destruktivt det egentligen måste vara för rörelsen som helhet att vi ibland väljer att besvara frågan med halvursäkter. T.ex. ”Ja, vi är ju inte alla manshatare” är väl knappast helt ovanligt att feminister svarar för att ha den saken ur världen. Jag började dock tänka på hur det signalerar att även vi uttalade feminister eventuellt kunde tänkas anse att det finns något skämmigt eller problematiskt med att vara feminist. Säg bara ja. Glatt och stolt eller neutralt och bekräftande, ett positivt svar, ett javisst, ett såklart, ett absolut, utan att ge plats åt någon insmugglad negativitet. Inga men. Ingen tvekan. Inga undskyllningar.

femquote_02

Jag är feminist för att när jag väl började reflektera över vad feministerna sa, så insåg jag att jag kände igen det de pratade om, och jag började ifrågasätta om det faktiskt var så ”naturligt” — och om det likväl skulle vara ”naturligt”, så som en del hävdar, hur kan ojämställdhet ändå vara okej? Hur kan vi acceptera att den finns kvar bara för att den finns nu då vi alla är tänkande individer med förmågan att göra oss av med den?

Det här är en liknelse som jag gissar att är ganska förekommande för att beskriva det feministiska uppvaknandet, men: det är inte helt olikt från att göra som Neo i The Matrix och att svälja det röda pillret. Efter det ser en tydliga krackeleringar i fasaden och ju närmare en tittar, desto fler och djupare sprickor ser en. Det medför frustration och obehag. Men för mig, som innan snarast kunde beskrivas som politiskt och samhälleligt apatisk, så medförde det också ett engagemang. Och ett hopp om att kunna böja skedar, parera kulor i ultrarapid, och kanske en dag kunna utdela en spark mot patriarkatet som funkar i alla 360° av vinklarna.

Tydliga exempel på sprickor hittas t.ex. på trettiotreanledningar.com.

femquote_03

Jag är feminist för att samtal om feminism så ofta förvrängs till något helt annat.

För att när vi pratar om att kvinnor objektifieras finns det nästan alltid någon person som säger att kvinnor får skylla sig själva för att de ”helt tydligt vill ha uppmärksamhet”, utan att ta i beaktande att en del av problemet är också att samhället sätter skyhöga krav på kvinnan att vara sexig och attraktiv för att inte anses misslyckad. För att när vi pratar om att kvinnor diskrimineras så finns det nästan alltid någon person som säger att ”män möter faktiskt också motgångar”, utan att ta i beaktande att det går att protestera mot dessa motgångar utan att förminska kvinnors motgångar. För att när vi pratar om att kvinnor utstår sexism så finns det nästan alltid någon person som säger att kvinnor, de här jävla dumma hororna, de borde fan hålla käft och förstå att deras platser är endast köket och sängkammaren.

Jag är feminist för att jag tycker att allt detta, och så mycket mer, är absolut självklara bevis på att feminismen behövs.

femquote_04

Något annat jag gillar med feminism är att den kretsar inte enbart kring kvinnors rättigheter. Den har sitt ursprung och fortfarande sitt starkaste fäste i kvinnofrågor, men den tar även hänsyn till ras-, klass-, HBTQIA- och funktionnedsättningsfrågor och andra typer av diskriminering som kan förekomma. Den gör detta eftersom den är en rörelse som eftersträvar att uppnå jämställdhet. Jämställdhet är inte jämställdhet om den inte gäller för alla människor.

Jag mejlade tillbaka ett så koncist svar så gott jag kunde, (likväl förkortades det, men det är okej), men feminismen är så så så så så så så mycket mer och orsakerna så så så så så så så många fler. Kanske är just därför svaret på varför, för att jag inte kan sammanfatta det kortfattat och känna mig nöjd. Det finns alltid fler skäl och det är alltid mer omfattande. Det är alltid större än vad som ryms på några, eller många, rader.

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. Macke #
    oktober 20, 2014

    Jag har själv lite svårt för radikal-feminism eller vad man nu vill kalla det (eller vad som helst som radikaliseras).

    Ett stort problem är att jag tar del av förtryckarmekanismen som exempelvis bidrar till att kvinnor har lägre lön än män, det är en realitet jag/vi hamnar att leva med, man kan som realist konstatera att ”såhär är det och pga. min handling/våra var så låter jag det forstätta eftersom jag sätter bl.a ekonomin före idealet” eller så kan man vara den eviga idealiset och inte alls bry sig om ekonomiska realiteter.

    Detta kommer speciellt fram i det skede man får barn (iaf. hos oss) på fem år har mamman varit några enstaka månder på jobb, annars hemma och skött barn och pappan dvs. jag har jobbat hela tiden bortsettifrån någon enstaka pappamånad, vad har då skett?

    Förutom att jag jobbar i en mansdominerad bransch så har min löneutveckling såklart varit positiv eftersom jag jobbat hela tiden jämfört med frugan som bara fått KELA bidrag och alla vet ju att löneutvecklingen sker det inga under med så länge man får bidrag, så under den tiden jag jobbar och får full lön + positiv löneutveckling/karriaräsutveckling så får mammorna sitta hemma och det går bara neråt, man sitter med en lägre realinkomst, löneutvecklingen lämnar efter, karriarsstegen står stilla, svårt att komma in i arbetslviet speciellt i vissa branscher efter långt mammaledigt osv osv, nu finns det förstås annat att mäta saker och ting i förutom pengar men pengar är ändå det som bidrar till att vi får bröd på bordet.

    Så då sitter man där och är den som bidrar till hela grejen som man egentligen är emot, hur blev det så?

    • oktober 20, 2014

      Knepigt det där. Är nog strukturerna en ska skylla på där och inte individerna, som oftast. Det är ju så vanligt att det blir sådär och det hänger väl ihop med normen, att det där är vad samhället dels vill uppmuntra till. (T.ex. genom att mamman har rätt till 105 dagar moderskapsledighet och pappan endast 54 faderskapslediga dagar. Ganska orättvist åt båda två, egentligen, som om pappans föräldraskap respektive mammans yrkesliv vore mindre viktiga än den andras. Eller hur jag ska säga.) Har förstås själv noll inblick i en sådan situation så har inte så mycket att säga om saken men intressant är det ju det du tog upp! Peppe på http://www.jeanetteohman.com brukar ha bra funderingar om sånt här, förresten.

      Radikalfeminism är förresten en undergren inom feminismen så om det inte är den en syftar på så borde orden åtminstone särskrivas. 🙂 Och jo, jag kan också bli trött på ”de som ger feminismen ett dåligt namn”, s.a.s. Fast jag försöker att inte tänka på dem så mycket, det här är en bred rörelse och åsikter samt tillvägagångssätt måste få variera, precis som i de flesta andra kategorier.

  2. oktober 23, 2014

    Tack för det inlägget. Älskar bilderna, citaten. Har du gjort dem själv?

    • oktober 24, 2014

      Tack för kommentaren! 🙂 Jo, pysslade lite.

Trackbacks & Pingbacks

  1. årsresumé tjugohundrafjorton | ʜäxʙʀʏɢᴅ
  2. årsresumé tjugohundrafjorton – häxbrygd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS