årsresumé tjugohundrafjorton

re2014_01

JANUARI ✶ I äkta nystartsanda var jag flitigare med bloggandet än jag vanligtvis brukar vara, bland en massa generellt blaj tänkte jag bland annat på benämningen feminism och fick spader på hen-motståndet. Gjorde även en återblick till novemberrugget, det var bistert. Tycks ha haft en behaglig inledning på året, jag verkar ha varit på gott humör för det mesta. Läsåret fick definitivt en superb start genom Donna Tartts The Goldfinch som blev en favorit.

re2014_02

FEBRUARI ✶ Vintertröttheten lade sig över mig och jag var dåsig och vresig merparten av månaden. Orkade knappt med någonting och bara tanken på att hitta på någon aktivitet gjorde att jag kände mig trängd, eftersom jag konstant bar på en påtryckande känsla av att jag måste vila. Var särskilt frustrerad på hur oinspirerad jag var, samt att jag var allmänt urless på mig själv. Bloggade ynka två gånger. Månadens höjdpunkt var antagligen Carol Rifka Brunts Tell the Wolves I’m Home, den kan jag varmt rekommendera.

re2014_03

MARS ✶ Tröttheten lättade och jag återvände till e-civilisationen. Det var vårväder en tid (innan snön fick sin revansch) och i och med den glimten av slutet-på-vintertunneln piggnade jag till en aning. Pustade ut genom att fokusera på detaljer och att traska omkring i skogen i Katternö. På grund av åttonde mars tänkte jag på kvinnorollen. En dag på jobbet kom jag nog, via någon annan, närmare desperationen än nånsin förut och det kändes minst sagt för jävligt.

re2014_04

APRIL ✶ Jim och jag åkte till Stockholm (bl.a. för konsertöver en helg och hälsade på i Åbo på hemvägen. Uppskattade inte Yles aprilskämt det året. Tänkte på ordet fitta. Gjorde eventuellt också det mest ~*modeblogg*~iga inlägget jag någonsin fått ihop, i äkta ”Jag stjäl bilder från internet och låtsas att jag fattar ett skvatt om stil”-anda. Sammanställde också en frågelista om bloggande som jag fortsättningsvis gärna vill att alla ska fylla i, passa på!

re2014_05

MAJ ✶ Våren anlände på riktigt och med den grillsäsongen. Gick på bröllopsfest och hade så roligt hela kvällen, tog del av massor av givande samtal, fick en början i att lära känna flera människor, kände mig förnyad nästa dag. Mot slutet av månaden blev det absurt varmt och vi hängde utomhus en hel del, kändes som sommar; lättsamt. Det blev EU-val och en del av resultaten fick mig att må riktigt illa. (Blev senare även pinsamt pompös om ämnet, men whatever.)

re2014_06

JUNI ✶ Läste en suverän ”inte alla män”-analogi som jag glatt stal/delade med mig av. Hade en härlig kväll tillsammans med mina närmaste och äldsta vänner. Firade en lågmäld men genomgemytlig midsommar. Då jag blickar tillbaka ter sig den här månaden så behaglig men jag minns också att jag den här tiden drabbades av någon form av existentiell kris, hängde ihop med åldrande, åstadkommanden och livssituation och allt sånt som jag antar att hör till. Inte för att den förändrade något den krisen, inte egentligen, definitivt inget dramatiskt, den bara var där i några veckor och sen slutade jag ge den uppmärksamhet. I min privata dagbok antecknade jag dock att kanske är det okej, att kanske är det såhär det ska vara nu. Att trots att det inte händer nu så ska jag en dag sluta vara så rädd för allt möjligt och det kommer medföra en mirakulös förändring och jag kommer att möta ansikten och resa som den privilegierade douchebagen jag är och jag kommer att jobba hårdare på att vara kreativ och annat jag vill och gillar att vara och jag kommer att bara äntligen sluta jämföra mig med allt och alla och jag kommer att bara vara mig satans själv och jag kommer göra sånt en del människor uppskattar och en del inte och jag kommer vara okej med det och jag kommer att generellt bara vara jävla nöjd och kanske då kommer jag att vara vuxen och lägga av med att inbilla mig att universum kretsar kring mig mig mig. Jag tillade också att allt det kändes ganska avlägset just då, men att kanske. I efterhand tänker jag att den tanken eventuellt var en liten förändring ändå, i form av en utveckling som behövdes för mig. Att fatta att om jag inte själv kan ta mig an saker så måste jag bara ge dem och mig tid och under den tiden sluta sura över att saker inte händer, samt att komma över att det är så, att gå med på att finna mig i det. Lättare sagt än gjort dock.

re2014_07

JULI ✶ Vid en ålder av trettio år och nästan sju månader fick denna (trötta) varelse sin första riktiga semester, vilken inleddes med att åka till Kroatien i några dagar. Senare den månaden var det Jakobs Dagar och Jeppis Pride och jag har nog aldrig gillat Jakobstad så mycket jag gjorde den dagen. (Trots att i taxikön på natten pratade ett mähä framför oss om att homosexualitet var ett problem p.g.a. — håll i er nu — ”underbefolkningen av jorden”. Jesus.) Bloggade, återigen, mer om feminismmotståndet. Hängde i Katternö en del, klappade katter och matade igelkottar och bodde i stuga ute på gården. Vill minnas att jag var mestadels tillfreds med tillvaron igen.

re2014_08

AUGUSTI ✶ Semestern tog slut och jag bekantade mig bättre med Walt Whitman som snabbt blev en favoritgubbe, jag tänkte mycket på döden döden av någon orsak och raderna The smallest sprout shows there is really no death, / And if ever there was it led forward life, and does not wait at the end to arrest it var kanske det mest omvälvande betryggande jag läst på hela året. Gick ut mycket, tror det var bra för själen. Spontanfixade bl.a. den första Djurparken, d.v.s. en maskerad vars tema är djur och plats är en park. Den tänkte jag då att det ska bli tradition av! Började osäkert men för min del slutade den i succé, hade så orimligt roligt.

re2014_09

SEPTEMBER ✶ Jag utmanade en skräck genom att medverka i en podcast, den var Alfreds. Blev uppretad på hur svårt det är med kritik inom Svenskfinland. Skrev en text om otryggheten som följer med att vara kvinna. Åkte norrut en helg och tog med mig min kompis Karolina på kalas hos Ellens, en bra kväll. Kalasade också hos Franks, men inser nu att jag aldrig postade bilderna därifrån, men den var också en bra kväll. Överlag var det en bra månad, mycket analyserande varvat med mycket socialiserande, kände att jag fick shit done och att saker skulle förändras, att jag skulle utvecklas.

re2014_10

OKTOBER ✶ Var förkyld i ett par omgångar och var fast i ett slags limbo, hade mycket att tänka på som kändes otydligt och överjävligt svårt men det fanns även många ljusglimtar, om ni ursäktar en sådan floskel. Åkte till Umeå en helg och det var en fin och lyckad resa, även om trött. Såg Gone Girl på bio och funderade på könsrollerna i den. Skulle skriva ner ett fåtal tankar om (min) vegetarianism, tänkte jag, och helt plötsligt hade jag fått ihop en textvägg, oop. Jag gjorde igen något som jag tycker att är ohyggligt, denna gång att uttala mig offentligt (personlig blogg känns inte lika officiellt) om feminism och jag vidareutvecklade tankarna i ett inlägg. Började rasa i vikt mot slutet av månaden, tappade aptiten under den andra förkylningen och återfick den inte förrän ett par veckor senare.

re2014_11

NOVEMBER ✶ Efter fem år och tre månader kom Jim och jag överens om att gå skilda vägar på det romantiska planet. Hade vid det skedet gått ner runt åtta kilo på grund av ängsligheten. Skrev ett inlägg om förändringar och fick sån oerhört fin feedback att jag blir gråtmild bara jag tänker på hur härliga människor är. Överlag var vänner & bekanta fantastiska den här tiden — finns så mycket som jag alltid kommer minnas. E-uppvaktade också pappa med ett inlägg på fars dag. Gladdes åt riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap. Det var en tudelad månad, å ena sidan var det så mycket som var skrämmande och vemodigt och å den andra så blev jag lite kär i livet, i att det går vidare. Släppte dock aldrig fram de förstnämnda känslorna helt, tror jag. Distanserade mig och förträngde dem, fast ej avsiktligt.

re2014_12

DECEMBER ✶ Jim flyttade ut och senare den kvällen fulgrät jag i ett par timmar under tiden jag städade, (antar att det är så jag bearbetar saker nu för tiden: först ingenting, sen allt,) kände mig som en patetisk filmklyscha. Det blev självständighetsdag och patriotismen väckte lite obehag i mig, som vanligt. Det blev juletid och det var jobbigt i år igen, av mig blir det nog aldrig igen något fan av högtiden. Träffade vänner på traditionell julträff med knytkalas, detta år var något annorlunda från tidigare, men likväl lika roligt och uppiggande. Ibland är det bara som att komma hem att träffa vänner från en lång lång tid tillbaka. Försökte blogga säkert minst trettio gånger, lyckades endast tre av dem. Fyllde trettioett, firade nyår. Fäste mig i nuet och vägrade lämna det. Tråkade sällan. Sörjde mycket men fröjde också mycket och därtill ofta. Drack vin, ofta men sällan mycket.

Gott gammalt år, tror jag ändå.

Annonser