en kattrapport

dokumentation & situation

I trist brist på annat så tänkte jag: KATTER. Det går alltid att prata om katter. Tack, internet.

Sedan slutet av december, sen min födelsedag faktiskt, har jag haft katten Lenny på besök här hos mig. Hans intressen är bl.a. att leka med kattmynteparfymerade möss, att slira på mattor, att ligga på rygg, att undersöka kojor och skrymslen, att vid läggdags hoppa upp i sängen och högljutt spinna medan han tvångsmässigt trampar av och an (ibland i flera minuter) innan han lägger sig ner samt att väcka en på morgonen med samma beteende samt pussa på ens ansikte (funkar inte detta kan han eventuellt också attackera ens tår om de sticker ut under täcket). I morse var han av den bestämda åsikten att det då måste vara ett slut på sovandet i detta hem, jag steg framgångslöst upp ett par gånger för att muta honom med mat, men för det mesta har han visat både tålamod och hänsyn.

Han är oftast inte helt såld på idén att sitta i famnen men har ändå legat i min famn ett flertal gånger då jag suttit vid datorn samt på/tätt invid mig då jag legat i sängen (detta är jag förstås mallig över), och det märks att han gärna vill ha sällskap åtminstone i periferin och brukar titta på mig så snopet då jag går ut genom dörren att jag direkt drabbas av dåligt samvete för att jag inte under dagtid kan tillfredsställa hans sociala behov. När jag sen kommer hem från jobbet tar han alltid vänligt emot mig vid dörren och spatserar sen länge omkring i cirklar där han återkommer till mina ben för att stryka sig mot dem, och sen vill han gärna hålla sig i samma rum, rör jag på mig kommer han efter men lägger sig ner en bit bort för det mesta.

Han ska snart flytta hem igen men sen dröjer det inte länge innan mina egna katter, Esmeralda och Caspian*, som annars bor hos mina föräldrar ute på landet, flyttar in en tid. Är en gnutta nervös inför detta, de är båda två utekatter och har aldrig inte kunnat gå ut då de velat och jag är rädd för att de kommer få spader av instängdheten och eventuellt även stadsljuden. Är inte så orolig för min egen skull, då, det kommer säkert kunna vara påfrestande för oss alla men mest känns det bara inte så bra att tänka på att de kanske kommer vantrivas. Men nog ska det gå! Ser förstås ändå också fram emot att ha mina kattbebisar hos mig, saknar dem ofta.

* Någon minns kanske att vi också har en tredje katt, Couscous. Han har beklagligt nog varit försvunnen i över ett halvår nu. 😦 KOM HEM COUSCOUS.

I höstas bodde ju en annan katt här, Alma, och jag tänker att jag börjar nästan kunna titulera mitt hem kattpensionat så småningom. Inga invändningar där inte! Alltid en fröjd med kattsällskap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s