feministkalender: virginia woolf

I höstas hade jag någon idé om att göra en feministkalender men sen hände saker och jag kom aldrig längre än att sammanställa bilden av januariflickan, Virginia Woolf. Känns dumt att ändå inte försöka göra något av det, så i sista minuten beslöt jag att ta det vartefter det kommer och låta det här feministkalenderprojektet utvecklas åt vilket håll det vill. Klart är i alla fall att jag ska lyfta fram en feminist varje månad, och förhoppningsvis inte vara lika sent ute de resterande elva månaderna av året. Överväger att göra det till någon typ av (själv)utmaning, vad det gäller Woolf så ska jag definitivt under årets lopp läsa ett eller flera av hennes verk — något jag hittills inte gjort!

virginiawoolfkollage

Virginia Woolf föddes i London den 25:e januari 1882 och debuterade trettiotre år senare med The Voyage Out, en tämligen traditionell roman fast med en kvinnlig huvudperson. Efter det började hon att experimentera med romangenren, t.ex. i Jacob’s Room (1922) genom att låta andra personer beskriva huvudpersonen Jacob, från hans barndom till hans död. I den välkända Mrs. Dalloway (1925) skildrar Woolf istället för en nästan hel livstid bara en dag av Mrs Dalloways liv, och under den dagen dyker olika karaktärer upp för att senare vävas ihop. För en komplett bibliografisk lista, kolla t.ex. Wikipedia.

“As long as she thinks of a man, nobody objects to a woman thinking.”

Särskilt nyfiken är jag på Orlando (1928), vilken beskrivs som en lekfull fejkbiografi på en historisk figur som är odödlig, ålderslös och ändrar både kön och identitet då det faller hen in, samt A Room of One’s Own (1929), en förlängd essä som baseras på föreläsningar hon gjorde på två women’s colleges, och vilken trots att den brukar både en fiktiv berättare och en fiktiv berättelse ändå klassas som ett icke-fiktivt verk. Essän ses generellt också som en feministisk text genom sina argument för utrymme för kvinnliga författare inom den litterära traditionen som hon hävdar befinner sig under en patriarkal dominans. (Citaten i bilden ovan är hämtad ur just denna essä.)

“A woman knows very well that, though a wit sends her his poems, praises her judgment, solicits her criticism, and drinks her tea, this by no means signifies that he respects her opinions, admires her understanding, or will refuse, though the rapier is denied him, to run through the body with his pen.”

Woolf led av depression och den 28:e mars 1941 fyllde hon sina fickor med stenar och vadade ut i ån nära sitt hem. Hennes kropp hittades tre veckor senare och hon begravdes under ett träd i trädgården till huset där hon hade bott med sin make.

“When, however, one reads of a witch being ducked, of a woman possessed by devils, of a wise woman selling herbs, or even of a very remarkable man who had a mother, then I think we are on the track of a lost novelist, a suppressed poet, of some mute and inglorious Jane Austen, some Emily Brontë who dashed her brains out on the moor or mopped and mowed about the highways crazed with the torture that her gift had put her to. Indeed, I would venture to guess that Anon, who wrote so many poems without signing them, was often a woman.”

Annonser