Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20150131_kahvia

Detta var i lördags, då hade jag sovit cirka tio (!!) timmar. Var då utvilad för kanske första gången hittills i år — DRÖMSKT — även om jag vaknade utan kaffe i hemmet, en situation som inte var alldeles behaglig. Gick till R-kiosken i ett töcken och köpte den största kaffemuggen de hade som likväl var för liten och för svag. Inatt har jag istället sovit knappt alls och allt extrastarkt dubbelespresso jag har hällt i mig har mest bara gjort mig darrig, så idag gick jag i ett annat slags töcken till Citymarket efter jobbet för att handla mat, men kom ut därifrån med hälften av varorna ur kategorierna sminkprodukter och doftljus. Olika sorters töcken kräver olika sorters pick-me-up.

Har i övrigt varit något i obalans på sistone, inte helt omöjligt så men nog tillräckligt för att jag ska ha på känn att jag varit det, så jag antar det betyder att det har jag. Av och an. Generellt glad, glad-ish eller åtminstone okej, men med en sån låg tröskel till att det ska slå över till vresig med en extrem lättretlighet. Minns ännu med viss (antagligen ohälsosam) upprördhet när jag åkte buss norrut för ett par veckor sedan och någon hade den obegripliga fräckheten att sitta och högljutt NÄSVISSLA utan att göra något åt det. Under åtminstone en timmes tid. Ondskans furste giv mig styrka. Tänkte ungefär att den personen borde tvingas kliva av, direkt, abrupt och helst på något vis retroaktivt också. Eller att jag själv borde dramatiskt och drastiskt slänga av mig i farten bara för att make a statement och — två flugor i en smäll — undfly tortyrhelvetet.

Men annars mår vi bra! Eller, ja, jag menar, ibland griper ju Skräcken ett hårt tag om allt innanför min hud och vrider om det som en äcklig disktraska som legat på bottnen av diskhon tillsammans med lite matrester i en veckas tid och jag känner all kall slemmighet bara liksom klämmas ut mellan fingrarna på Skräcken och glida mot insidan av mitt skinn så jag ryser till av både kylan och obehaget, och då dras jag naturligtvis med och drabbas av pur ”LIVET D:”-panik en stund innan jag inser att nä-nä-nä såhär gör vi inte här, här förtränger vi saker. Så då gör vi det och väljer att istället exempelvis fundera på varför vi plötsligt känner oss dragna till att identifiera som plural.

Men i alla fall… Annars mår vi alltså bra! (Ni då?)

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. februari 3, 2015

    Två gånger angina i januari, hoppas att det är slut nu. I så fall allt bra. Väl.

    • februari 3, 2015

      Oj usch, angina är fasiken inte roligt. Beklagar! En vinter åt jag penicillin i fem omgångar för att bli av med en envis jävel. KUL. Hoppas din håller sig borta nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS