uncle fester gästbloggar

20150302_stirr

Läste idag något som Hille på la Valse des Monstres skrev, att hon tycker att ringar under ögonen får en att se häxig ut, och det är en sak som jag brukar tänka på som tröst under de extremtrötta dagar jag likväl tappert försöker att inte knäckas av min spegelbild. ”Bellatrix Lestrange”, brukar jag tänka, bara det och inget mer behövs faktiskt. Och det har nästan börjat fungera! Är nu för tiden snäppet mera okej med att jag ibland tror att jag gnuggat in mascara under ögonen för att inse att nope, jag hade inte tagit nån mascara på mig den dagen, än jag var för ett halvår sen. Mina ögon sitter helt enkelt relativt djupt in i skallen och skuggor bildas bara då i de flesta ljus, även när jag är utvilad, men efter ett par veckor med för lite sömn varje natt kan jag t.ex. se ut så som jag gör ovan, alltså ikväll och alltså som om jag precis vandrat av setet till en lågbudgetsproducerad amatörfilm där jag är lik nummer 37 nånstans långt bak i bilden. (Fast jo, ljussättning spelar förstås också roll (ha! en misstags-pun!) och dataskärmsskenet verkar bara framhäva hålorna mer.)

När jag var yngre så blev jag ofta irriterad på min hålögdhet, och visst händer det fortfarande att jag gör mig redo för att gå ut en kväll och blir desperationsfrustrerad på att all concealer i hela riket inte skulle kunna maskera tusen-och-en-natts-sömnbristen, och helt klart händer det att jag i spegeln skakar på huvudet åt mina halvmånar som gör motsatsen till skiner, men ibland, om än mycket sällan, så kommer dagar då jag tittar på mina döden-ögon och bestämmer att kunde Uncle Fester rocka det så kan fan jag det med. Och DET känns bra.

Med det sagt så går jag och lägger mig. Jag BEHÖVER min skönhetssömn. 😥

Annonser