grönskandet

20150412_skog_00120150412_skog_00220150412_skog_003

Gick ut på en skogsvandring i söndags och trots att i flera år ha ämnat besöka nån av skogarna här i Vasatrakten så blev detta min debut. Kom att tänka på att min vän Karin picknickat och frukostat ute i skogen för en tid sen och blev inspirerad, så i förrgår blev det skogsostbricka som morgonmål, d.v.s. rester från kvällen innan. Känns ganska knäppt att jag inte vandrat ut i nån av de omkringliggande skogarna förut, med tanke på att jag ofta saknar att strosa omkring mellan ståtliga furor och täta granar, jag finner helt klart ett visst sorts lugn i sådana miljöer. Spanar efter djurliv och lyssnar på fågelkvitter och tittar på myrstackar och följer förtjust de vingliga stigarna och inspekterar blomrevor som eventuellt kunde vara av arten Linnaea borealis, och så vidare, och jag känner mig tillfreds med allt. Något jag sällan gör. Tänker inte ens på det. Något jag sällan inte gör.

När jag var yngre, ett barn rent av, gick jag ut i skogen för att dagdrömma. Under tonåren för att fly den där ålderstypiska jobbigheten, med allt vad det innebär. Nu för tiden inser jag att jag gör det för att slappna av, komma till sans igen och återhämta mig, för att återfinna någon slags balans — men kanske var det alltid så, egentligen.

Besökte några loppisar efter skogsutflykten och tittade på Wall-E på kvällen. Mycket miljöinriktad dag, den dagen. Måhända förebådande, eftersom följande söndag kommer att åtminstone till viss mån följa samma tema då jag ska rösta grönt i riksdagsvalet.

Vad kan jag summera och hur kan jag avrunda? Vad sägs om detta —

Grönt är skönt.

Annonser