inte kvinnliga fysiker

opinion & reflektion
Eftersom vi tömt Blemma på allt innehåll (tajming — nu erfar vi alla problem med att fylla sajten igen, ehem) så tänkte jag att jag skulle nu som då ta och publicera några av mina gamla texter därifrån här i min egna blogg istället. Den här skrev jag i juli 2013, då temat var fysik.

Inte kvinnliga fysiker, men inte gubbiga heller

Jag funderade på fysiker och namnen Einstein och Newton föll snabbt ner i mitt huvud som varsitt äpple. Sen gick det otippat snabbt för att det skulle börja gå otippat trögt att komma på fler. Galilei… Planck… Pascal… Förutom Curie var alla män. Jag insåg att min huvudsakliga bild av fysiker var just denna: gamla gubbar. Trist, tänkte jag, och googlade på ”female physicists” för att ändra på min urdumma bild av att fysiker är numera avlidna varelser vilka vistades på denna jord med uppsättningen XY i sitt sista kromosompar. Då blev det riktigt trist.

Cecilia Jarlskog och andra fysiker.

Cecilia Jarlskog och andra fysiker.

Visst fanns det många listor och introduktioner över XX-kromosomade fysiker bland sökresultaten, men också artikel efter artikel om hur få kvinnor det finns inom fysiken. Om att kvinnor inte tenderar välja den banan i sina karriärval. Om att på de flesta universitet är endast mellan en tiondel till en tredjedel av fysikstuderanden kvinnor. Om att fysikvärlden överlägset domineras av män. Och dessvärre också om att det tycks förekomma oroväckande mycket könsdiskriminering i den branschen.

Gör vi en hastig internetsökning och kollar på vissa mediers gestaltning av fysikvärlden så ter det sig inte bättre än så heller. Jag hittar blogginlägg med rubriken ”Betygsätt den hetaste kvinnliga fysikern”. Skönhet långt före intelligens, den senare räknas inte ens. Jag hittar artiklar som presenterar ”Vackra kvinnliga fysiker”, i vilken det står att vissa fysiker borde anställas eftersom de är vackra, heta och sexiga, och som bonus smarta och säkerligen kunniga. Allt sådant berättar att här är det inte bara prioriteringarna som är felsvängda utan även till mer än hälften irrelevanta. Visst var Einstein söt men jag har svårt att tro att det är vad han hade listat högst på sin CV, eller att det är vad hans vetenskapsfränder värderade mest i honom. Tänk er detta: Einstein lever, söker arbete, och i fysikinriktade tidskrifter och bloggar skrivs det: ”Därför ska du anställa Einstein: Han är het, stilig och begåvad”. Eller tänk er vilken kille som helst bara, inte någon känd men nog välutbildad inom sitt område, vilket då är fysik och jag menar inte ”fysik” på ett exotisk dans-sätt, och att någon säger att denne kille borde anställas på momangen. Varför? Eftersom att han är så snygg att se på när han jobbar förstås! Hans kunnighet är bara ett plus i kanten, strunta i det, vem bryr sig, han är sexig ju!

Det de mera seriösa artiklarna har gemensamt är att de alla ställer sig frågan: Varför är det så få kvinnor söker sig till fysikvetenskapen då? Sociologen Elaine Ecklund har gjort en undersökning där hon frågade 3455 personer varför de tror att könsskillnaden inom fysikbranschen är så mycket större än inom biologins dito. Alla tillfrågade personer jobbade själva inom vetenskapliga ämnen, och medan kvinnor ofta menade att det berodde på diskriminering så tenderade mäns svar luta mot att kvinnor ”bara inte kan matte”. (Snälla herr vetenskapsman, är ditt påstående vetenskapligt bevisat? kan en önska att följdfrågan hade varit i såna fall.) De svaren bekräftar i sin tur att sexismen kvinnorna syftade på definitivt existerar. Detta resultat är alltså något som är mycket talande om den möjliga miljön inom en sådan yrkesbana, och trots att det naturligtvis ingalunda är på det viset att alla män inom fysiken är sexistiska gubbstruttar, så säger förstås denna undersökning ändå något. Att det kan vara knepigt. Att det med hög sannolikhet blir tungt att inte alltid tas på allvar i ens yrkesområde p.g.a. ens kön. Att det kanske känns mera lockande att studera biologi istället då.

Dessutom, verkar inte matteförklaringen lite… tja… outvecklad? Lämnat-på-efterkälken-ig? Jag undrar liksom: Ni kallar er vetenskapsmän? Ni är sannolikt verkligt klipska individer som dedicerar orimliga arbetstimmar åt att komma underfund om hur världen och universum fungerar och trots det är ungefär ”Kvinna + matte = underkänt, LOL” det era hjärnor kan framalstra angående detta ämne? Jag vet inte hur det är med er, mina damer, herrar och hennar, men i såna fall hade jag nog inte haft jättestort förtroende för vissa av mina kollegor om jag var fysiker eller vetenskapsman av annat slag. Men det är klart, de kan vara bra på sina yrken ändå, fast de t.ex. inte förstår sig på hur människor fungerar. Typ lika som att den kvinnliga kollegan också kan vara bra på matematik, fast hon inte har en penis!

Åter till frågan varför: Det är såklart inte så att vi kvinnor inte kan räkna matematik, så det förklarar inget. Att kvinnor på något vis skulle ha en medfödd benägenhet att inte intressera sig av fysik går jag inte heller på det minsta. Så varför? Är det för att vi inte bara hängt med i utvecklingen i det fältet ännu? Är det för att vi är vana att det ska vara så, att kvinnor väljer något annat? Är det för att en kvinnlig fysiker sällan är en fysiker utan en kvinnlig fysiker? Är det så enkelt och inkört och tråkigt konservativt att svaret finns redan i början av den här texten: finns en del av svaret i att min bild av en fysiker är en gubbe?

Jag säger inte att det är så, men om det är så, att jag, du och någon annan medsyster aldrig övervägde fysikbranschen eftersom att vi omedvetet fastnat rejält i den normen att en fysiker = en man, så kommer här ett fåtal förslag på intressanta fysiker som inte var män. Inte kvinnliga fysiker, men inte gubbiga heller. De var fysiker bara.

Émilie du Châtelet, född 1706 i Paris, Frankrike,
emilieduchatelet brukar räknas som en av de första ”kvinnliga forskarna” och var både fysiker, matematiker och även författare. Hon gifte sig år 1725, fick tre barn, och började som 27-åring att studera matematik och fysik. du Châtelets skrev en uppsats som publicerades i Académia Royale des Sciences kring år 1738, i den beskriver hon bland annat det som vi numera känner till som infraröd strålning. Hon argumenterade starkt för kvinnors utbildning och hävdade att genom att förneka kvinnor en bra utbildning så hindrade samhället dem från att bli framstående inom konst och vetenskap. Hon översatte Newtons Principia till franska och inkluderade egna kommentarer och slutsatser kring mekanik och energi, något som anses vara hennes största bedrift. Hennes översättning är fortfarande den franska standardöversättningen av verket. Samma år som hon slutförde översättningen avled hon, år 1749, vid en ålder av 42 år.

Marie Curie, född 1867 i Warszawa, Polen,
mariecurie bosatt i Frankrike, var den som gav namnet ”radioaktivitet”. Själva radioaktiviteten upptäcktes år 1896 av Henri Becquerel, och tillsammans med sin make undersökte Curie olika radioaktiva material. De upptäckte ett okänt ämne som fick namnet radium. 1903 fick paret Curie nobelpriset i fysik, delat med Becquerel, för deras forskning kring radioaktivtet, och Marie Curie blev således den första kvinnan att tilldelas ett nobelpris. Under deras forskning lyckades paret också stöta på ännu ett nytt grundämne, det fick sitt namn efter Maries hemland och döptes således till polonium. 1911 tilldelades hon ännu ett nobelpris, denna gång i kemi, för att ha upptäckt både polonium och radium. Hennes make hade avlidit i en trafikolycka år 1906 och 1934 avled Marie Curie i en sjukdom där benmärgen inte kan producera nya celler till blodet. Troligtvis blev hon sjuk p.g.a. att hon utsattes för strålning under sitt arbete.

Irène Joliot-Curie, född 1897 i Paris, Frankrike,
irenejoliotcurie dotter till Marie och Pierre Curie och ett äpple som inte föll långt ifrån trädet. Hon började studera som sexåring och några år senare ansåg hennes föräldrar att det inte fanns någon lämplig skola för Joliot-Curie och då anordnande hennes mamma en egen med sina forskarvänner — så att Joliot-Curie och andra barn kunde studera med särskild inriktning på vetenskap. I vuxen ålder forskade hon med sin make (liksom sin mor); paret var nära att upptäcka både neutronen och positronen, men de insåg inte innebörden av experimenten och andra personer upptäckte dem senare. Istället fokuserade paret Joliot-Curie på transmutation, omvandling av ett grundämne till ett annat, och genom detta upptäckte de år 1934 konstgjord radioaktivitet, något som främjat både forskning och sjukvård. Paret tilldelades Nobelpriset i kemi för framställandet av konstgjord radioaktivitet år 1935. Irène Joliot-Curie dog år 1956.

Rosalind Franklin, född 1920 i London, England,
rosalindfranklin gick som tonåring i en av de få flickskolor som undervisade i fysik och kemi, och fortsatte sedan att studera vid universitetet i Cambridge där hon doktorerade i fysikalisk kemi. År 1951 började Franklin studera DNA med andra forskare på King’s College i London. Hon sysslade framför allt med röntgenkristallografi och klurade ut nåt sätt att förbättra bilderna av DNA-struktur. Utan att hon visste om det så visade en labbkamrat hennes arbete åt en medarbetare. Han såg att strukturen på en bild var en s.k. dubbelhelix och tillsammans publicerade de upptäckten, eftersom de förstod hur avgörande Franklins framgång var för den moderna medicinen och ville gärna ta åt sig äran. Efter det bytte Franklin jobb och ägnade sig mer åt forskning kring virus. År 1962 tilldelades männen Nobelpriset i medicin ”för deras upptäckter”. Rosalind Franklin hade vid det skedet avlidit i cancer, hon blev endast 37 år gammal.

Flera fysiker? Engelska Wikipedia har en särskild lista på fysiker av kvinnligt kön: Women physicists!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s