Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20150627_lupin_00120150627_lupin_002

Hittade denna lupinduo i ett annars tomt utkast och där har de väntat i nästan två veckor. Det är mycket sånt på gång nu, saker och ting skjuts på och sätts i kö och glöms bort. Kanske är det sommarvädret som aldrig riktigt tycks komma igång som gör det, att jag så ofta känner att det här är bara paustid, att jag buffrar, att än så länge är det som pågår för det mesta inte det egentliga livet. Eller kanske är det det faktum att jag ännu inte tagit semester som gör det, men samtidigt, skulle jag ens vilja ha semester just nu? Med detta väder? Tror dock att jag borde, börjar bli ganska slutkörd. De senaste två nätterna har jag vaknat tidigt på mornarna och haft svårt att somna om, och detta är definitivt ett symptom på någon typ av stress tusen gånger mer än det är på fylld sömnkvot, för det sistnämnda har jag garanterat inte. I morse då jag kom till jobbet slöt jag ögonen så länge Photoshop startade och sen kom jag på mig själv med att sitta där och blunda i vad som lätt kunde ha blivit orimligt länge, glömde bort sammanhanget nån sekund och direkt. Vad jag har att stressa över förstår jag förvisso inte, men brist på giltiga stressmoment har aldrig varit något hinder för mig, jag hittar alltid något jag kan känna mig plågad över.

Nu låter kanske det där där ovanför tämligen dystert men tvärtom har jag haft en bra kväll, var förberedd på att bara sitta hemma och uggla och kanske ha dåligt samvete över att jag inte städade istället för att bara lata mig, men då ringde Frank och lockade ut mig. Träffade även Anna och lite senare Carla. Absolut mycket roligare än mina ursprungliga alternativ!

Det är ofta så när jag är såhär trött och det känns som att jag befinner mig i något slags standby-läge, att en ”start” av något slag verkar hundra procent ouppnåelig och omöjlig. Sen bara hamnar jag ändå i något som känns mer som ett liv och jag fattar att det inte är oövervinneligt det här dödläget, det finns utrymme för flexibilitet här. Det går att gå ut en sväng en kväll fast jag är genomtrött och det blir värt det. Det går att blogga en aning trots att jag inte har något genomtänkt att säga över huvud taget. Jag hade hoppats att följande insikt skulle ha varit att det går att städa bara litet åt gången också, men med en blick på klockan och rädslan för att bli för upp i varv av städning, så tror jag att jag byter ut det mot att det går att gå och lägga sig tidigare än vanligt utan att gå miste om en alltför stor bit av dagen eller det där otydliga livet. Och det går säkert alldeles särskilt bra när en håller på att läsa igenom Harry Potter-böckerna igen.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS