semestertiden & vingelstyret

20150716_kamerahyllor

Min första semesterdag tömde jag kamerahyllorna, torkade bort ett tjockt dammtäcke, och fyllde hyllplanen igen. Det var mycket länge sen jag använt någon analog kamera och med jämna mellanrum har jag känt ånger över det, det är så trist att de så lätt förpassas till dekorations- istället för bruksföremål. Men Minoltan och ena Yashican plockades ner igen ganska snart efteråt och båda var laddade med film sen okända antal år tillbaka. Minoltan behövde nya batterier och Yashican var fortfarande inne på sin första testfilmrulle sen jag köpte den för två-tre år sedan, vilken rulle som ännu befann sig i Minoltan har jag verkligen ingen aning om. Batterier inhandlades och byttes, filmrullar fotades upp och idag ska jag hämta negativen som blivit framkallade. Alltid spännande! Ser de okej ut ska kamerorna få följa med på en resa mot slutet av veckan, åker först till Stockholm över helgen och sedan vidare därifrån till Warszawa några dagar och på hemvägen blir det en kvick visit inklusive övernattning i Riga. Och sen når semestern sitt slut ett par dagar efter hemkomsten.

Ja, den här semestern. Jag vet ännu inte om den har gått snabbt eller långsamt, bara att det känns som att jag både hunnit med litet och med mycket. Jag har haft få sådana dagar som jag hade hoppats på, då jag skulle vakna utvilad och energisk och ta itu med grejer som jag länge skjutit på. Ungefär en fjärdedels, räckte inte långt. Kanske de inte hör till mitt liv, de. Jag har ännu inte gjort nånting särskilt av min lediga tid, har pysslat med ett skivomslag som ni snart kommer få se, har åkt till Katternö och Jakobstad i mitten av förra veckan, och det känns som att det ungefär var det det då. På de två sakerna märks det att jag haft semester för annars hade jag knappast orkat hunnit kunnat. De senaste två söndagarna har det slagit mig vilken lyx det är att jag inte ska till jobbet nästa dag, men allt annat har mestadels varit som vanligt. Så det ska bli extra toppen att komma sig ut och resa. Tiden går långsammare på nya ställen, en gör mera saker, en ser sånt som en inte sett förut. Dagarna blir längre då, som att få en bebis tidsperspektiv antar jag.

Jag skriver sånt här och efter varannan mening tänker jag bara varför varför varför. Jag önskar verkligen att jag hade nånting mindre alldagligt och tradigt att bjuda på men jag känner mig obekväm i min sits. Jag vet inte vad det är som gör att det inte känns rätt. En generell ovana, kanske. Jag har bloggat i aderton år och det är fortfarande inte som att cykla. Det är väl bara att trampa vidare, fast det går vingligt. Men så har jag ju semester också, lite vingel bakom styret är väl ändå okej då.

Annonser