Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20150731_skansen_00120150731_skansen_00220150731_skansen_003

Tillbringade en helg i Stockholm vid senaste månadsskiftet och på fredagskvällen beslöt vi att gå till Skansen. Hade inte varit dit sen jag var cirka tio år, då fick jag klappa en huggorm. Den här gången anlände vi runt en timme innan stängning och då var akvariet stängt, så inga ormar denna gång. Istället såg vi t.ex. sälar, lodjur, uttrar och björnar. Inte illa det heller! Något som var trevligt med vår sena ankomst var att vi fick nästan vara för oss själva där, slapp för det mesta påfrestande högljuddhet och trängsel.

(Mindre trevligt var att se babianer. Fy. Jag är okej med att de existerar men jag vill för guds skull inte se dem.)

På första bilden jag och gäss, på andra bilden min syster Charlotta, på tredje bilden Alfred, Anders och Charlotta. Två första bilderna tagna av Alfred med kameran han lånat för resan, och fasiken så jag gillar den där drömska försiktiga oskärpan som den sveper in allt i. Måste nog ta den mackapären i bruk mer ofta.

Har en splittrad inställning till djurparker. Å ena sidan hör jag till dem som älskar älskar älskar att se på djur. Så det är ena fraktionen, den andra som också är betydligt större är att fenomenet djurpark är så jäkla osjysst. Människan håller djur fångna för att tjäna pengar på att underhålla andra människor. Det är tyvärr inte alltid så att djurens välmående är vad som är viktigast. Är överlag tveksam till att vilda djur ens kan ha det bra på zoo, oavsett hur mycket människan skulle bjuda till, i.o.m. att det innebär ett liv i fångenskap, som utöver det är fullt med störningar från besökare. Sist jag besökte en djurpark var i Kaunas i Litauen år 2011 och det var en deprimerande upplevelse. Såg djur som inte kunde ha mått bra, alls. En del verkade apatiska — som lejonen, vars inhägnad borde ha varit minst tjugo gånger större; en annan del plågade — som isbjörnen, i nånstans kring +27°C med en pool i storlek pöl; och en tredje del hysteriska, desperata och rent ut sagt psykotiska — som ett djur jag inte kunde artbestämma, som nonstop rusade av och an i sin lilla bur. Ledsamt var det också att se de två zebrorna stå längst bort från staketet och tätt tillsammans så som de gör i flock, för att förvirra rovdjur, d.v.s. hot.

Nä, inte lockade det riktigt att någonsin stöda en sådan institution igen. Likväl befann jag mig på Skansen några år senare, men de två parkerna går nog inte riktigt att jämföra känner jag, men måste också erkänna att jag inte är särskilt insatt. Har dock inga tvivel om att djuren på Skansen definitivt mår mycket bättre än vad de på Kaunas Zoo gör. Men sablar vad jag önskar att nån delade ut saftiga böter åt de som ropar och härjar och bankar på glasburarnas väggar. Sådant beteende är för helvete inte okej.

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. augusti 20, 2015

    JA! Min största dröm här i livet är ju att stöta på en vild björn (helst när jag sitter i en bil). Men jag har ju väntat i snart 20 år och inget händer. Så ibland måste jag helt enkelt besöka en djurpark för att stilla min barnsliga fascination. Och alltid får man lika mycket angst efteråt. Det är ju inte ok. Tänker alltid att djurparker borde vara mera som safariskogar som man åker runt i tysta elbilar och kollar diskret. Stora skogar där alla får springa fritt. Men det skulle väl bara sluta med att lejonen har ätit upp alla och ja ja ja. Och så kommer vintern och så dör alla. Ja ja ja.

    • augusti 20, 2015

      😀 Men det är livets gång Linn!! Så går det när människan jävlas med naturen! Det finns en viktig lärdom i detta.

      Din beskrivning av idealdjurparken fick mig att tänka på Jurassic Park/World. Och så visionerar jag också det perfekta zooet! Sen går det ju som det går men så är det i livets hårda skola, bara att bita ihop och bli ihjälbiten. C’est la vie de la zoo. *gör apljud*

  2. augusti 20, 2015

    Du har så rätt. Jag har också en kluven inställning till djurparker, jag älskar att titta på djur samtidigt som det ju inte känns okej med djur i bur. Men det är som du själv konstaterar skillnad på djurpark och djurpark. T.ex. tyckte både jag och Niki om Ähtäri, det var bara djur från barrskogsbältet, så klimatet var rätt, de hade gott om utrymme (fast lodjuren och björnarna hade det nog lite väl trist i sina inhängnader) och så jobbar parken för att utbilda människor, speciellt om våra rovdjur för att åtgärda det hat som ännu förekommer. Tummen upp för djurparker som jobbar för djurens väl, både i parken och ute i världen. Har för mig att just också Skansen är riktigt bra på det.

    • augusti 20, 2015

      Har hört bra saker om Ähtäri och tänkte hela försommaren att då jag får semester ska jag åka dit, men sen blev det inte så i alla fall. Får kanske försöka åka nån helg istället! Gillar det där att de bara har djur som hör hemma i zonens klimat, så borde det egentligen vara överallt på alla djurparker. Starkt nejtack till smältande isbjörnar, t.ex.

  3. augusti 20, 2015

    Jag är också lite splittrad. Sen är det ju förstås skillnad på djurparker också – i detta inlägg t.ex. där jag bland annat tar upp den etiska biten kring djurparker så skriver jag samtidigt om en djurpark som jag besökt som i första hand lär ska vara ett forskningscenter som jobbar för att bevara utrotningshotade arter, och i andra hand en attraktion–> http://marvelicious.blogg.se/2015/may/roadtrip-day-3-monkey-park-funderingar-kring-etik.html

    Sen har jag också för mig att det är värre för de största djuren som en djurpark omöjligt kan ge ett något sånär tillräckligt stort område… Smådjur har väl inte behov av lika stora områden att vistas på.

    • augusti 21, 2015

      Ja, det är knepigt. Djuparker med starka och klara forsknings-/bibehållningssyften är förstås helt klart att föredra, de övriga tycker jag borde tvingas stänga ner (eller utvecklas då), men så tänker jag också på det som CAPS-föreningen hävdar (alltså det jag länkade till i inlägget), att djurparker oavsett tar uppmärksamheten ifrån viktigt bevaringsarbete som skulle behövas i den vilda naturen. Ligger kanske något i det med.

      Det är nog sant, stora djur har det antagligen värst. Fast emellanåt tror jag att det kan gå helt tvärtom, att människan tänker att små djur ryms så bra på små områden att deras burar/inhägnader blir betydligt mindre än ytan de skulle röra sig på i det vilda. Som ett exempel kan jag ta igelkottar, de har ju folk som husdjur och då i bur i storlek kaninbur. I djuarffärer i storlek hamsterbur. I det fria sträcker sig igelkottars revir till 100 hektar — en REJÄL skillnad där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS