välkommen selma

20150906_selma_001

För en och en halv vecka sedan tog jag tag i något jag länge velat göra och ringde på en annons. Den var en om tre stycken kattungar som alla letade nya hem, och jag kunde inte välja utan bad bara annonsören att spara en av dem åt mig. Efteråt märkte jag att jag likväl kände mest dragning till den ena av dem, den spräckligaste av dem. Ångrade lite att jag inte reserverade just henne, men beslöt att hålla fast vid att ödet eller slumpen fick avgöra.

20150906_selma_002

I fredags åkte jag för att hämta kattungen. Våndades på vägen dit om vilken jag skulle ta ifall att flera ännu var lediga och mycket riktigt var två stycken var fortfarande kvar. En av dem var hon som jag redan fäst mig vid och då blev valet ganska lätt ändå. Jag tror inte egentligen på ödet men ibland sköljer den över mig den här känslan ändå, den att saker och ting, eller slumpen, var menad. Så kände jag då och fortsättningsvis känner jag likadant. Det kunde inte ha blivit mera rätt.

20150906_selma_003

Så nu är hon min katt, detta ljuvliga glimriga lilla gruskorn, Selma. Eller så som det egentligen ligger till: Jag är hennes människa.

Annonser