Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Ikväll tog jag min moraliska stödperson under armen och traskade till min friserande kompis Annas arbetsplats för att få ordning på min hiskeligt ojämna klippning, vilken jag alltså åstadkom helt på egen hand igår ty jag är mycket begåvad. Det sket på sig totalt när jag skulle ”jämna till” klippningen jag höll på med och råkade då kapa min pannlugg typ tre centimeter kortare än resten, förstår ännu inte hur jag kunde vara så oerhört klantig. Vid det skedet, efter några minuters hyperventilering, kände jag att det var dags att kasta in handduken och be någon annan ta över. Ikväll fick jag således slå mig ner i frisörstolen på Wasa Teater och känna mig som en stjärna! Inte minst p.g.a. Annas hårklippningsexpertis. Så jäkla SKÖNT att någon som en har fullt förtroende för reder upp ens misstag, lyx! Och håret blev alltså till en trubbig page som är en gnutta kortare i nacken. Når precis till en hästsvans och alla mina slitna toppar är borta. Känns än så länge ovant, har inte haft så här kort hår sen 1998, men också bra. Vilket är en succé, för jag brukar alltid ha hårångest, men inte nu. #NÖJD

Det töntiga men ändå trevliga är att jag i flera års tid av och an varit sugen på att klippa håret till någon sån här längd men jag har aldrig vågat, kände mig för den delen inte redo igår heller när jag försökte klippa mitt hår. Har haft långt hår mestadels av mitt liv och det har blivit som en slags trygghetsfilt, har t.ex. haft oräkneliga mardrömmar i vilka jag plötsligt klippt av mig håret och vaknat darrig och svettig och trott att det hänt på riktigt. Kortare än förbi axellängd har varit gränsen, just där har det börjat kännas fruktansvärt otryggt. Men i.o.m. mitt eget saxsjabblande så fick jag ju en spark i rumpan åt den hårlängsriktningen, och igår kväll så började jag också att riktigt se fram emot att bli korthårig vartefter jag vande mig med tanken. Jag vet att det bara är hår och att det växer, bla bla bla, men ändå, det var en lättnad att märka att det inte alls måste vara så mardrömsartat som det en stund där under gårdagen kändes som.

Är det inte en sjukt inspirerande miljö i det där rummet förresten? Även om en inte är intresserad av stil, styling, skönhet och sånt så tror jag att den kreativa stämningen där måste påverka en med alla små detaljer och planeringar och skisser och sånt. Höll på att få FEILI I HOVO första gången jag gick in dit, denna gång var jag förberedd och lyckades nästan med att inte drabbas av akut arbetsmiljöavundsjuka. Men bara nästan.

Kommentarer

One Comment

Post a comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. snipp snapp åtta | HÄXBRYGD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS