Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Angående den här ytliga bloggosfären så gör det mig något obekväm att så många får för sig att bloggares motreaktioner till det Nicke Aldén sa handlar om att kritisera honom personligen, eller uteslutande om det han och enbart han sa. Nog finns det säkert sådana beståndsdelar där ute också men jag vill ändå tro att merparten handlar om något bredare än så. Jag tänker att orsaken till varför så många kände sig träffade nog för att vilja prata om saken var för att i hans uttalande prickade han en attityd vi som bloggare så ofta får starka aningar om, men det är sällan den uttrycks sådär svart på vitt som den gjorde i.o.m. Aldéns Facebookpost.

Många av er har säkert varit där någon gång eller tusen. Ni har varit med om att någon i er kompiskrets har drivit med bloggare refererande till deras välkända ytlighet, och visst har ni skrattat ni med men samtidigt har det kanske känts lite genant. Ni har kanske velat vara smått hemliga när ni börjat blogga, för tänk om nån ni känner skulle hitta er och det vore ju pinsamt om de fick syn på er självupptagna sida. Ni har inte inte vågat berätta för nya bekantskaper att ert fritidsintresse är att blogga, i rädsla för att det ska stämpla er som en sån. Ni har varit med när någon förundrat och kanske något högmodigt ställt frågan ”Varför bloggar man?”, och ni har känt hur ni direkt gått in i försvarsposition och alla orsaker ni kan komma på har inte känts tillräckligt djupa för att ni ska kunna ge något godtagbart svar. Till exempel. Ja, nu menar jag inte att vi är en utsatt grupp eller något, men nog blir det ju något frustrerande i längden.

Tar vi dessutom i beaktande att en liknande syn på någon hobby eller intresse i princip inte finns, så känns det till på köpet tämligen orättvist. Bloggandet är en hobby som vilken annan som helst, så varför bemöts den inte som sådan? Den är ju inte ens längre särskilt ny, så det är inte ens som att en generell nymodighetsskepsis längre torde duga som orsak. Den syn på en grupps intresse som är mest liknande den folk har på bloggarnas, är fangirlsen. Gråtande flickor som ser sina musikidoler är av någon orsak löjeväckande, emedan gråtande män som ser på sina fotbollsidoler istället uppfattas som rörande, ett bevis på gemenskap, lagandans förenande krafter, yada yada. Och singlar vi ut det som bloggare och fangirls har gemensamt, så är det att de till absolut majoritet består av individer av kvinnligt kön. Sammanträffande? Lol nope. Välkommen till patriarkatet, raring. (Du kan förresten också addera feminism till samma klausul.)

I alla fall, jag tycker det är fint att bloggare som antagligen själva först känt sig provocerade av det Aldén sa gärna vill försvara honom när han bett om ursäkt och visat både ansvarstagande och en exemplarisk förmåga att ta kritiken till sig ur ett beundransvärt avståndsförhållande till sig själv. Men jag hoppas också att alla förstår att det inte är bara det Aldén sa som utlöste den reaktion som vi sett i en hel del bloggar de senaste dagarna. Jag tror att det här behovet av att prata ut om ”ytligheten” kvarstår eftersom att vår medvetenhet om den uppfattningen om bloggosfären aldrig härstammade från Aldén, utan är en företeelse som pågått väldigt länge och som, ironiskt nog, har känts FÖR YTLIG för att ta upp. Varför hålla försvarstal när inte orsak finns, liksom. Åtminstone för mig så handlar det inte så mycket om Aldéns yttrande, utan om hela fenomenet. Jag kan förstås läsa fel, men då jag läser de där inläggen så läser jag sällan in kritik riktad mot honom, utan mot ett allmänt förhållningssätt gentemot bloggar, bloggande och bloggare. Särskilt efter hans ursäkt så tror jag att folk har lämnat honom personligen utanför det, hans Facebookpost har mer blivit något som knyter ihop trådarna. Fast jag själv aldrig skrev om själva kärnan i ämnet, utan höll mig i ute i kanterna av det, så var det han skrev något som för mig så tydligt bekräftade en generell vibb som otrevligt hängt omkring mig så länge jag har bloggat, och visst blev jag rätt sur till att börja med. Men nu, i efterhand, så tycker jag ändå att det känns jäkla skönt och bra att det kom upp till ytan. ÄNTLIGEN pratade vi om det! Och SÅ MÅNGA intressanta analyser och tankar jag har läst, är självfallet helt överförtjust i den aspekten. För nog döljer sig alltid mer här än bara yta, men det är ju förstås old news i den finlandssvenska bloggosfären vid det här laget. 😉

P.S. Funderar på det här att driva med bloggare, och jag gör det själv rätt ofta eftersom jag tycker att jag får då jag själv är en bloggare och tycker om att driva med mig själv från ett sådant tryggt avstånd, hah. I somras då en del av Sevendays-gänget på cirka tjugo personer träffades på Faros så plockade så gott som alla bloggare fram sin kamera när maten serverades. Samtliga bloggare skrattade och kommenterade detta. ”Bloooggareeee”, sa jag menande. ”Du bloggar ju själv”, sa Nadia, och jag skrattade och tyckte det var en kul retsam familjär jargong på gång där, och då slog det mig hur jävla odräglig min fejköverlägsenhet hade varit om jag inte själv hade varit en bloggare. Senare på kvällen så slog ännu en grej mig, nämligen att FAN jag bloggar ju inte på Sevendays och jag länkar aldrig till min blogg från mina krönikor och alla Sevendaysbloggare VET antagligen INTE att jag också bloggar och nu tycker de kanske att jag är precis sådär dryg och låtsas-va-märkvärdig som jag hade tyckt att jag hade varit om jag hade varit nån annan som jag inte visste att också var en bloggare. ÖRK. Det är väl ingen ofantlig dödssynd direkt att driva med bloggare även om du inte är en själv, men det hör nog kanske till god ton att i sällskap av dem undvika det ändå.

Kommentarer

14 kommentarer

Post a comment
  1. oktober 17, 2015

    Alltså det här inlägget är SÅ spot on! Precis så där är det. Min reaktion utgick också från att jag känt av liknande vibbar så många gånger förr. Det här uttalandet råkade bara vara så konkret och utpekande att det fick bägaren att rinna över – tydligen för många fler än mig. Tycker också att den här diskussionen inte längre handlar om en viss persons uttalande, utan mera om attityden i allmänhet, oavsett om den attityden är tydligt uttalad eller bara kan anas genom syrliga pikar.

    • oktober 17, 2015

      Tack så mycket, skönt att jag inte var helt ut och seglade ensam ute på öppet hav i min tolkning av fenomenet! Det är lite synd om Aldén att han råkade punktpricka en sån här nerv som med tiden blivit ganska känslig, det hade han nog knappast förväntat sig, hehe. Men jag tror att i det stora hela gjorde han oss en tjänst, faktiskt. Sen är det ju också omöjligt att vara långsint då han hanterade kritiken med sån bravur.

  2. oktober 17, 2015

    Kul att många reagerade på vad mannen sa, ledsamt att de inte gick att stoppa och for till personagrepp. För bilden och problemet är ju så mycket större. Det här med att skoja och nedvärdera, speciellt typiska kvinnodominerande branscher och intressen är ju så vanligt..
    Det är inte bara i bloggvärlden det syns.
    I mitt yrke inom vården så ses det från utsidan att folk automatiskt tror att en närvårdare är sämre och egentligen tar hand om skitjobbet (bokstavligen). Saken är den att jag gör samma arbete som en sjukskötare, och lite till, förutom att sticka en nål i en ven eller ordinerar blodförtunnande medicin. Ändå är det liiiiite pinsamt för man vet vad man får för svar när man säger vad man jobbar med (”Jaha, du torkar kacka”).
    Nu när också så många blev provocerade av Nicke så vill jag förtydliga att man tillåter helt och hållet själv vad man tar åt sig av en annan människas åsikt.
    Som om någon säger att jag bara torkar kacka, så vet jag själv att så är inte fallet. Samma sak som en duktig kvinna som vill dela med sig av sin kunskap blir kallad ytlig, då borde man ta modet till sig att veta att så är det inte.

    • oktober 17, 2015

      Jag vet inte om jag håller med där i det där sista, tycker det låter som att ansvaret ligger hos den som blir kränkt att inte bli kränkt istället för att ligga hos den som säger nånting kränkande att inte säga nånting kränkande. För mig känns det ganska uppenbart där vem som ”felar” mer, men det är klart, alla kan ta till sig saker på olika sätt. Vet dock inte om det är så mycket av ett aktivt val i många fall, tar någon illa vid sig så är det svårt att klicka undo på det. Jag menar jag har full förståelse för att människor kände sig fed up vid det här skedet som hände för ett par dagar sen, men så tillhörde jag ju också själv den skaran så det är lätt för mig att säga förstås. 😉

      I övrigt håller jag däremot helt med dig, hehe. 🙂 Tråkigt det där med vården att det ÄNNU ser ut sådär och ändå kan jag tänka mig få yrkesbranscher som borde öppna för mer respekt och uppskattning än just den. Det är ju fan VI ni tar hand om. Stay strong, sis.

      • oktober 17, 2015

        Om någon ger en kritik eller uttalar sig fittigt åt en så tar det förstås någonstans i en. Men istället för att börja låta det äta en eller att man börjar identifiera sig med det så kan man ju fundera om det finns någon sanning i det. Ansvaret i vad man säger åt en annan människa ligger ALLTID hos sig själv, men hej, det finns rötägg överallt som inte kanske vet bättre eller har svårt att se till sig själva. Då är det lättare att kritisera andra,
        Jag önskar att folk vågar fortsätta skriva om det de tycker är kul, för tänk om alla skrev om sin livshistoria och innersta hemligheter? 😉
        Och när det kommer till arbetet så fnissar jag bara om jag får kränkande kommentarer om vad jag gör, för hej, ibland stämmer det ju men egentligen gör jag så mycket mer. 😉

        • oktober 17, 2015

          Hehe, det är en bra attityd! Inte vet folk så himla mycket. Tror att det i vissa fall kan vara lättare att vifta bort personliga påhopp eller otrevligheter. Tror t.ex. att detta med ytlighetsgate hade varit annorlunda om nån hade sagt åt mig personligen ”Du har en ytlig blogg”, då hade jag väl antagligen kunnat reflektera över det på så sätt att jag tänkt att jo, den är ytlig ibland men nej, den är som helhet inte det och äh men va fan, spelar roll vad nån som är så dryg säger åt mig. Men nu då det hängde ihop med grava generaliseringar utav bloggosfären som helhet, som en i raden av ett låååång tendens och som dessutom (även om oavsiktligt) hänger så starkt ihop med det här kvinnoföraktet du pratade om innan, så förstår jag fullständigt bloggosfärinvånarnas vilja att försvara sig och sina medbloggare. 🙂 Så det är ju nog det jag menade med allt det här. Tycker det är helt rätt att blogga om hur en del av omvärldens syn på bloggare påverkar dem ifall nån vill det, så länge det inte går överstyr till personliga angrepp. Fast kan ändå förstå den ursprungliga syrligheten som blossade upp här och där, för jag tycker nog inte att det jag hittills sett kan klassas som angrepp. Lyckligtvis!

  3. oktober 17, 2015

    Bra skrivet! Att över huvud taget se något bara svartvitt är tråkigt. Det finns alltid nyanser i ALLT. Oberoende om det nu sen handlar om bloggar, bikinifitness eller något helt annat.

    • oktober 17, 2015

      Tack! 🙂 Det är ju så. Fast jag kan också tycka att det ibland är lite tråkigt att de där nyanserna inte alltid kommer fram så värst bra, men å andra sidan kan det ju då bero på att jag läser om något ämne jag själv inte är insatt i så jag förstår bara inte sammanhanget lika bra som andra gör. I ens egna intressen är det ju alltid lätt(are) att se nyanser.

  4. oktober 17, 2015

    Vilket superbra inlägg!!! 🙂

  5. oktober 17, 2015

    Så tänker ju folk på något väldigt snävt när de tänker på bloggar. Det första är kanske just mat- och stillebenbilder, men jag blir trots allt lite till mig varje gång det är så. Läser ju själv så många djupa bloggar av talangfulla människor, det finns bloggar för alla. Ibland är det ju skönt med yta också, den säger ingenting om djupet. Trist att det blev påhopp på Aldén, tror inte han var ute efter att såga. Mest trist av allt är det kanske ändå att bloggarna på grund av kvinnodominans klankas ner på, precis som humanism eller ridning eller andra kvinnodominerade områden…

    • oktober 18, 2015

      Sant! Så med dig. Den där snävheten är märklig, förstår icke-bloggare (fan, vi borde ha ett namn på dem — BLUGGLARE?!) verkligen inte att bloggar kommer i många olika former och uttryck precis som, tja, allt som är skapat av människohand? Jag menar jag FÖRSTÅR att stereotypier existerar, men jag tycker att medvetenheten om att de är just det också borde finnas där bland… ehh…. blugglarna.

      • oktober 18, 2015

        Blugglare! Det här ordet tycker jag att ska etableras! 😀

Trackbacks & Pingbacks

  1. söndagstipsen | ett ritstift i din rumpa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS