Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

mysticbraves_daysofyesteryear

Tänk dig att det är sensommar, kanske har löven precis börjat gulna och dina föräldrar städar ur sitt garage och där i en hylla hittas en pafflåda med ett par tjog dammiga vinyler som inte blivit rörda på två-tre decennier. Du bläddrar igenom dem och du tilltalas av omslaget på den ena gamla LP-skivan daterad sent 1960-tal, som visar sig vara en bortglömd juvel.

En sådan känsla får jag av Mystic Braves nyaste skiva, Days of Yesteryear, som släpptes för en vecka sen. Har lyssnat på den nu som då under den senaste veckan och under första lyssningen satt jag och gjorde anteckningar i Notepad om vilka influenser jag hörde — gissar att de t.ex. har lyssnat en del på The Byrds (No Trash, m.fl.), Jethro Tull (As You Wonder (Why)) och högst antagligen även kontemporära psykedeliska sextiotalsrockiga Temples. Det finns också en viss energi i ett par låtar som gör att jag vill associera till tidig Deep Purple, men dock utan att låta som dem.

Låten Spanish Rain började som en Led Zeppelin Stairway to Heaven-inspirerad grej men övergick snabbt till nånting som snarare påminde mig om Beatles med orgelmelodier av någon elev till, eller åtminstone fan av, Bach. Sista spåret Born to Get to You fick mig, på en annan sida av spektrumet, att tänka på Gloria Gaynors I Will Surive blandat med något James Bond-soundtrack eller Dusty Springfield-låt.

Ibland när jag lyssnar på musik som jag tycker mig höra nyanser av många andra band och artister i så kan jag bli lite ointresserad, som att när influenserna är för många och för tydliga så börjar det kännas ogenuint och mer som imitation än inspiration. Men här tycker jag att Mystic Braves lyckas bra med blandningen och jag känner mig istället entusiastisk av att försöka placera nyanser på musikkartan. Gillar också att de ändå behållit sig själva, gillade deras första självtitlade album massor och även i deras tredje dyker en del av samma typ av gitarrslingor som jag är så svag för upp. Det vill säga, sådana som låter som att de endera hörs från en ranch i nån av de sydvästra staterna i Nordamerika eller från ett trångt pardansgolv nånstans i de östra skogarna i Finland.

Sån här musik gör mig på gott humör. Trevlig skiva. Fast fattar faktiskt inte vad upprepiga 5 Minute Dream Girl gör på skivan, om jag ska såga nånting. Har redan börjat skippa förbi den poänglösa trudelutten.

Och nu ska jag sluta leka musikrecensent! Adjö.

spotify:album:2Cb76VvURfg4eLMY4fgIgr

 

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. inga-alice #
    november 21, 2015

    Japp, nu har jag lyssnat. Väldigt mycket 60-tal. Kunde inte förstå varför bandet är så okänt för mig. Allt har en förklaring som man brukade säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS