Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20151224_julfrid

Igår kväll stod jag i badrummet och städade kattens sandlåda då jag ställde mig upp och slog huvudet i ett skåp där ovanför, ovan som jag ännu är med arkitekturen och inredningen i det här nya hemmet. Det gjorde så sabla ont att det grävde till i magen sådär som det gör när någon annan kroppsdel smärtar till ordentligt, satte mig vimmelkantig och chockerad på toalettstolen och petade försiktigt i hårbottnen medan jag stirrade ut i intet. Det var en ordentlig smäll men det som fick mig att vilja gråta var att jag kom på mig själv med att önska att jag skulle få hjärnskakning så att jag skulle ha en god orsak till att bara ta det lugnt ett par dagar, ta en time-out. I en sådan lång tid nu har jag gått omkring och haft dåligt samvete för att jag inte gjort tillräckligt, för att jag inte hunnit med eller orkat bättre. Om nätterna har jag drömt mardrömmar, om dagarna har jag känt mig stressad och trängd. Innan vi började flytta var jag uppjagad bara utav vetskapen att vi skulle flytta snart men att jag inte kunde börja packa ordentligt ännu innan vi visste när det skulle bli. Mitt i natten igår tvättade jag kläder för hand eftersom jag glömt att idag var ju julafton och alla kläder var skrynkliga och unkna efter att ha bott i plastpåsar i ett par veckor och jag tyckte att det var för sent för att starta en maskintvätt men ändå tog det en timme för mig att tvätta för hand, och sen slog jag i huvudet, och det fick bara nånting att brista. Jag tänkte på allt det jag oroat mig för under de senaste dagarna, att åker jag härifrån ett par dagar över julen så kommer jag bara plågas av att jag slösar bort tiden, att jag borde göra annat, att jag inte har tid tid tiiiiiiid med det här, att det inte kommer bli nån jävla lugn och ro alls för mig, att jag sedan kommer bli tvungen att jobba ikapp den tiden jag missat och få slita som ett djur fram tills nyårsafton för då ska vi ta emot gäster (vilket jag i övrigt ser fram emot, men vill ju gärna att det ska va lite trevligt här), och jag kommer vara helt kaput och det blir då först nästa år jag får andas ut. Tills nästa år känns som en mycket lång tid att vänta på att få ta det lugnt utan dåligt samvete, fast det bara rör sig om en vecka. Försökte skärpa och sansa mig och lyckades med det i några minuter men tårarna började likväl rinna i slutändan och jag kände mig så förbannat överkänslig, patetisk, ynklig och misslyckad och samtidigt extremt utsatt och tänkte att en människa kan inte fan inte må bra då hen önskar att hen slagit i huvudet hårdare än gjort. I morse vaknade jag med obarmhärtig spänningshuvudvärk som känns som migrän, NATURLIGT-FUCKING-VIS, varje satans dag jag är ledig ska jag ha huvudvärk, och jag har kastat in både huvudvärkstabletter, mängder av koffein, och — det enda som känns som att det gjort någon skillnad — handduken.

Så jag har en annorlunda julafton i år. Detta för att jag valde att stanna hemma, för mig själv. Mitt huvud värker fortfarande, så inte fan har jag fått ett skvatt gjort likväl. Däremot har jag fått andas ut mer än jag har gjort på en bra tid, och det känns inte ens särskilt vemodigt att vara ensam på julafton. Det säger kanske sig självt, men julen är alltså inte så viktig för mig, om något så brukar den ge mig ångest och inte i år heller har jag sett fram emot den med ett uns av förtjusning. I alla fall, jag blir väldigt butter då jag tänker på hur trängd jag på sistone känt mig och på hur mitt huvud envisas med att jävlas med mig, men i övrigt är jag nog på helt okej humör. Den här dagen blev inte riktigt som tänkt, ens enligt B-planen, och det känns surt. Har inte fått ett jota i ordning här hemma men däremot har jag ju fått bra med tid för mig själv, att bara vara, känns som att jag sjukskrivit mig från livet idag och trots att det stressar mig en aning för gahhh har inte tiiiiiiid så känns det också som att det kan ha behövts. Ångrar inte att jag stannade här, även om det nog känns lite trist. Känns bara som att jag inte riktigt hade något val om jag inte ville kollapsa fullständigt.

Har tillsammans med Alfred gjort två traditionssaker igår och idag som jag tycker är trevliga med julen: Igår kväll sett på It’s a Wonderful Life, i förmiddags på The Snowman. Gråtit till båda två. (Ja, jisses vilken tjutfest den här julen blev.) Så på det viset fick jag ändå uppleva lite julstämning och känna att det inte är vilken tid på året som helst nu.

Och nu ska jag gå och ta en lång het dusch och försöka mjuka upp mina axlar/nacke/käkleder genom det. Jag vet att jag inte riktigt är den som sprider julmysiga vibbar eller annat dylikt här just nu, men trevlig högtid och allt sånt till er ändå.

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. december 24, 2015

    Ibland gör det gott att ta en time out och göra totalt ingenting. Jag var sjukledig pga snuva för några veckor se , så jäkla skönt att bara se på hbo serier i några dagar. Själv tycker jag om att ha mycket program på julafton och sen göra prick ingenting på juldagen. Du ska vila och sätta allt på paus om det känns så!

    • december 25, 2015

      Tack Helena, tror jag kan ha behövt höra det där. Hoppas du har en fin julhelg med en avslappnande lugn juldag! 🙂

  2. M #
    december 29, 2015

    Åh känner igen det där, själv önskar jag varje gång jag kör bil att jag ska råka för en inte alltför farlig olycka, bara sådär att jag kunde få ligga på sjukhuset ett par dagar och få lite jävla lugn och ro.

    • januari 4, 2016

      Men neeej det låter som att du verkligen behöver och förtjänar MASSOR av lugn och ro! 😦 Det kanske var mer bildligt talat då du sa varje gång men om inte, eller ifall det är ofta, så tycker jag verkligen att du borde tillåta dig pausa med jämna mellanrum. (!!) Det verkar vara jäkligt vanligt att människor håller på att stressa sig sönder och samman men fan, så kan det ju inte vara tänkt att det ska vara?! Tänker att det borde bli helt vardagligt och icketabubelagt att t.ex. ta sjukledigt i förebyggande syfte, för att INTE senare bli utbränd, utmattningsdeprimerad eller dylikt. Kan hur som helst helt relatera till det du säger, i sådana tankegångar har nog jag också rört mig flera gånger.

  3. december 31, 2015

    Det låter som att det var klokt att bara ta en paus. Att vara så trött att man bara gråter är aldrig ett bra tecken (nimimerkki: kokemusta on) och då måste man slå back. Inte alltid det lättaste (och att flytta är alltid asigt, också om det är positivt).

    Ett bra tips för att mota den där spänningshuvudvärk-/migränungen är att kombinera ibuprofen (jag brukar ta 600 mg), koffein (en standardtablett, kanske 100 mg?) och Benadryl (snabbverkande antihistamin). Drick helst med riktigt iskall vichy. Koffeinet drar ihop blodkärlen, likaså antihistaminen, som dessutom ser till att näsan inte täpper igen (vilket kan trigga migrän) och ibuprofenen hjälper mot värk. Kall trasa och / eller kylpack i nacke och panna och vila. Testat med framgång många gånger av hushållets båda personer med migräntendens.

    • januari 4, 2016

      Nej precis, det är nog något som har trissats upp, spårat ur och rullat iväg då. Nog är det väl bara behövligt att gråta ibland men så vissa gånger så känns det ju verkligen som att det är ett symptom snarare än en bearbetning. Ahh tack så mycket för migräntipsen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS