våldtäktskulturen

alaskaskellum_rapeculture
Illustration av Alaska S. Kellum.

Har skrivit en krönika om våldtäktskultur och ett möte jag hade med en blottare för många, många år sen: Våldtäktsoturen.

Som prolog till berättelsen om mötet kan nämnas att då jag gick på cykelvägen som går längs med riksåttan, så svängde en bil in på en rastplats som finns vid sidan av vägen, ett par hundra meter framför mig. Det är ganska ofta bilar som står parkerade där, där finns en toalett, någon klätterställning, bord med bänkar, en trappa ner till ån som flyter förbi. Men ur bilen som svängde in och parkerade så kliver en man, han springer över riksåttan ner till cykelvägen, och då känner jag en litet hugg oro. Men han kommer inte emot mig, utan han skyndar istället iväg framför mig, åt samma håll som mig, men fortfarande ett par hundra meter bort, så jag andas ut. Det var alltså han som sedan ställde sig och väntade på mig där vägbelysningen tog slut. Ändå, när jag mötte honom där på grusvägen, så anade jag inte oråd mer än en pytteliten fraktion av en sekund innan jag viftade bort det. Sådär som vi gör, för samtidigt som vi uppfostras till att akta oss för främmande män så lärs vi också att det är fult att döma människor vi inte känner. Jag kan inte riktigt sätta ord på det där, men kanske ni vet vad jag menar.

Som epilog till berättelsen kan nämnas att jag berättade åt mamma direkt jag kom hem. Minns att jag hade svårt att hitta orden, jag trevade. Jag visste inte om det var nånting att nämna — det hade ju gått ”bra”. Kanske inte det var så farligt. Kanske det var helt okej. Jag var så pass ung att jag inte visste hur jag skulle se på saken. Mamma var förstås vuxnare och klokare och ringde polisen direkt för att anmäla mannen. Jag talade också med polisen och jag vill minnas att han sa att de hade tidigare fått in liknande anmälningar. Mig veterligen fick de aldrig fast blottaren, och ännu idag kan jag ibland se spår av honom i andra mäns silhuetter och automatiskt plussar jag ihop åren, kan åldern stämma, jag gör sannolikhetsuträkningar, kan det ha varit han. Antagligen inte. Men det stör mig något oerhört att nån jävla snuskpelle kanske fortfarande går omkring och bara inte ids hejda sig från att onanera inför personer som kan vara så unga att de fortfarande, tonåringar eller inte, halvvägs genom puberteten eller inte, ändå är betydligt mer barn är vuxna. Det är oroväckande. Så mycket är.

Och på tal om det så vill jag återigen ta tillfället i akt att länka till Karins inlägg om att världen är full av kåta killar. Läs, läs, läs.

Annonser