även *DU* kan skaffa ett *LIV* här på *INTERNET*

det omslagskollage

Internet har varit händelserikt för mig under de senaste dagarna! Är rent av fortfarande en gnutta överväldigad men på ett bra sätt. Tack så jättemycket för all pepp och för, ja hur ska jag ens formulera, för att ni är såna härliga personer helt enkelt.

Har med blott ett undantag enbart tagit emot vänlig respons, och den ovänliga jag fick gjorde mig också glad. Den kom från en främling på FB som kommenterade på länkposten till min senaste krönika med orden ”this post gave me cancer”, för det är uppenbarligen ett fränt sätt att visa hur tuffcool en kan vara, ifall en tycker att ens ”parental advisory”-profilbild inte säger det tillräckligt tydligt. Jag dryggillade den kommentaren, och då händer något fantastiskt som fick mig att vilja gapskratta, nämligen att han tillägger ”tror du missförstod mig linnea”! Haha!! Jag vet inte varför den grejen gjorde mig så glad, egentligen, det kändes bara så klockrent, om ni ursäktar en sådant uttjatat och missbrukat adjektiv. Guld! (Och jo, i efterhand har jag övervägt möjligheten att han var precis lika drygironisk tillbaka med sin andra kommentar, men… tvivlar.)

Inspirerad av hur fullrulligt och förtjusande internet varit den senaste tiden, samt en lista på tips för bloggandet som Nanó sammanställt, så har jag städat och snyggat upp på FB-sidan för bloggen. Därav bilden här överst, min nya coverbild, äntligen en som jag tycker att nästan ser acceptabel ut även med den där fula mörka fejdningen som FB envisas med att sätta längst ner på omslagsbilderna. Har aldrig haft någon ”plan” med den sidan, tror inte jag ens någonsin delat länken till den på fejjan, och den har en längre tid känts ganska överflödig. Har t.ex. aldrig orkat ta mig an att skriva någon sån där textsnutt för delningarna, så de flesta inlägg har varit ganska intetsägande. Startade sidan för att ha ett överskådligt arkiv då jag bloggade på Ratata, som en period saknade en arkivfunktion, och utav gammal vana har jag fortsatt med att länka till varje inlägg därifrån men tror jag ska följa Nanós råd och istället försöka gallra lite med vad jag delar där, eller åtminstone göra det lite mer inspirerat än bara rutinmässigt. Har nyss rensat bort trasiga länkar som hänvisade till min gamla bloggadress som inte längre fungerar. Vet inte varför jag sätter tid på sånt men det känns bara bra att ha det gjort, lite som att städa ur skrivbordslådan eller badrumshyllan antar jag.

Det här inlägget känns för övrigt som ett riktigt praktexemplar på ett sådant som jag nog inte borde länka till från Facebook. Jag säger inte att det är något fel på att vilja ha koll på hur jag ämnar hantera mina små virtuella extensioner av mig själv och min blogg, men om någon verkligen är så brydd i sådant så tror jag inte att det behövs en raggande FB-post för att driva in dem hit. Sätt min blogg som startsida istället, vetja. Jag är ert Google nu.

På tal om att dela blogglänkar — är det bara jag som inte fattar grejen med att dela inlägg som innehåller ABSOLUT INGEN POÄNG i Finlandsvenska bloggare-gruppen? Alltså, måste sägas: Jag gillar den gruppen så, och att den är så fantastiskt aktiv. Att folk delar fritt och friskt är en bra sak. Men jag blir ändå så förbryllad ibland då jag klickar på länkar till inlägg innehållande ungefär fem fraser som mer eller mindre skulle gå att applicera på varje dag, typ, ”jag vaknade och åt frukost” och ”nu ska jag snart gå och lägga mig”, förstår bara inte vad det är tänkt att min roll i det hela är, varför raggar de klick till det där, är det bara besöken som räknas eller ska jag ge feedback på detta? ”Låter som en dag!”, är det vad jag ska skriva? Ja, jag överdriver nu, men det är bara ett sånt främmande fenomen att jag inte kan låta bli.

Kom att tänka på en till grej som roat mig på det töntiga sätt jag ofta blir road på! Nyligen var det någon, i samma fbgrupp, som sa att hen inte orkar med alla årsresuméer utan bara scrollar förbi, och det är väl helt okej att tycka/känna/säga så, och jag klickade in mig på inlägget för jag tänkte att det skulle följa någon typ av vidare analys om detta men det gjorde det inte och jag började fnittra för allt inlägget innehöll förutom åsikten att årsresuméer redan kändes passé, var information om vad kommande inlägg ungefär ska handla om. Och jag menar, det är väl också okej såklart (!), men jag hade nog bara scrollat förbi själv om jag hade vetat att det inte var mer än så, vet ni vad jag menar? Men men. Different strokes y’all!

Och ännu en till grej om internautandet: Peppe skrev för några dagar sen om sin trendspaning och MIN HÖGSTA ÖNSKAN om Det långa internetåret 2016, och jag är så ivrig ivrig ivrig. Det måste bli så. Visst är det nu ni börjar blogga, alla som inte redan gör det? Jadå. Det är det. Tro mig. Är ni ändå osäkra kan ni fråga er nya startsida.

Annonser