overkligen

20160120

Har en halvuslig dag. Generellt urtrött, fötterna kalla som isklimpar, ont i knät av någon okänd anledning och jag grips av skräckvisionen att det är så här det börjar och sen går det aldrig om, i resten av mitt liv kommer jag vara hon med Ont I Knät eftersom jag aldrig kommer kunna sluta klaga på det. I morse när jag steg upp såg jag så himla underlig ut, jag vet inte vad som gjorde det, men jag tittade på mig en lång stund i spegeln och ju längre jag tittade desto mer främmande började jag se ut. Ögonen såg ut som en utomjordings och jag kände mig som en. Det var så overkligt att i efterhand känns det som att det var en dröm, fast jag vet att det inte var det. Men hela dagen har passerat i ett slags dis och det känns som att i någon annan dimension av verkligheten väntar jag fortfarande på att vakna.