lör & sön

20160123_00120160123_002

Efter en lång dag fylld med rolig men ack så energislukande loppisrunda i Karleby återvände Alfred och jag till Vasa på kvällen och var outtalat förberedda på att bara stanna hemma och slöa. Men så hörde Anna av sig och direkt kände vi det där stinget, det där Men det är ju ändå lördag-trycket som snabbt övertalar i sin lockelse och vi gick således till Annas och spelade Rappakalja, jag smuttade extra långsamt på min drink och tänkte att så ska jag alltid göra, och inte bara när jag vet att jag har grejer som jag måste fokusera på följande dag, vilket jag alltså hade nu. Senare gick vi till en nattklubb där det var nån slags technokväll på gång, långt ifrån min favoritmusik men kan förstå varför folk fastnar för det. Fortsatte att ta det lugnt, drack långsamt och försiktigt — meeen likväl har jag mått helt förskräckligt idag. Sov i evigheter, fast det är å andra sidan bara bra att jag fick rejält med sömn, men herregud smärtan i mitt jävla huvud sen efter att jag stigit upp. Det känns som att jag har på mig nån slags metallhjälm som försöker komprimera min skalle. Det är groteskt och överdrivet på så många sätt. Vet inte om jag känner mig mer förorättad eller ynklig. Känner mig återigen manad att ifrågasätta vitsen med att ”dricka förståndigt” ifall det ändå bara ska resultera i precis lika mycket lidande som om jag hade halsat en liter vodka (gissar jag). Naturen, hur tänkte du där? Vad är det för ett jävla sätt? #AVGÅ

Annonser