calm your fabulous tits

opinion & reflektion

20160127_selmabh

(Selma drömmer helt klart om att bli underklädesmodell. Heja tjejen, gör din grej! Var bara medveten om att du riskerar spela rakt i händerna tillhörande ett objektifierande samhälle, men det är din kropp och den får du göra vad du vill med. (Fast jag kommer att sterilisera dig snart, lilla katt.))

Vi har väl lättare för att se samhällsstrukturerna när vi kan känna oss som att vi är på relativt tryggt avstånd från dem, trots att vi förstås ändå lever mitt bland dem. När någon t.ex. kritiserar strukturer som formar mansrollen så tillhör det mer regel än undantag att män försvarar sig eftersom de uppfattar kritiken som riktad mot män/individer och inte mot strukturer/samhälle. Det är inte så konstigt att kvinnor gör samma sak. Det är nog överlag bara fullkomligt mänskligt att ta illa vid sig av sådant en känner sig träffad av.

Det är särskilt inte så märkligt att kvinnor försvarar sig när det gäller något som generellt är så personligt som brösten. Relationen till dem tycks sträcka sig djupare än vad ens relation till de flesta andra kroppsdelar gör. Det är definitivt vanligt att kvinnor, särskilt när de växer upp, har osäkerheter/komplex för sina bröst sådär som Nanó skrev så suveränt om. Är inget undantag själv. Redan långt innan puberteten dagdrömde jag om att få stora bröst, ibland så intensivt att det gjorde mig upprörd att tänka på en framtid i vilken jag inte hade det — vad vore vitsen med det, vilken flopp, alla vet ju att det är stora bröst som gäller för kvinnor. Störst, bäst och vackrast. Och det kan vi ju fetglömma att den önskningen skulle ha haft sitt ursprung helt och hållet inom mig själv utan yttre påverkningar.

Vem har inte hört hånfulla uttalanden om ”fula”, ”äckliga” eller rent av ”avtändande” bröst? När jag var yngre kunde jag dra en lättnadens suck och gotta mig lite i att mina bröst antagligen såg annorlunda ut för de lät inte exakt som de som beskrevs, samtidigt som det befäste en djup oro inom mig om att mina också kommer visa sig vara lika vidriga och föraktliga, men bara på ett annat sätt. Och sen började jag själv hitta fel långt innan någon annan såg dem.

Att inte gilla sina bröst är inte som att inte gilla sina lår eller knän eller vader, samhället tutar i oss att brösten är betydligt viktigare än så mycket annat på våra kroppar. Samhället säger att kvinnans bröst är så himla intima, samtidigt som det berättar alldeles övertydligt att en kvinnas bröst ändå tillhör allmänheten på det viset att de kontinuerligt granskas och bedöms. Samhället säger också att ramarna för hur brösten bör se ut är förbannat snäva, perfekta bröst ser ut på ett visst sätt och prickar en själv inte denna ideala perfektion så innebär det mer än bara imperfektion, det får en att känna att en är grotesk och missformad och inte på ett oskyldigt det-rår-jag-inte-för-sätt, utan istället på ett fruktansvärt skamligt sätt, som att då har en nog gjort nånting fel, som att då är det bäst att skämmas som fan fan fan och kanske aldrig ta av sig sin behå.

Så jag förstår att det känns personligt och laddat när någon ifrågasätter den typ av val som känns som lösningen för en själv, och kanske är det också. Jag tycker inte att det är någonting fel med att vilja förändra sina bröst, eller någon annan kroppsdel, genom plastikkirurgi. (Och ingen har heller sagt att ingen får vilja det.) Jag stöder helt klart individens val. Men jag tänker på fysiska saker som jag själv har komplex för och det blir självklart för mig att de har med samhället att göra. Med andras blickar. Med andras värderingar. Med min så kallade status i den här urfåniga samhälleliga hierarkin.

Förändrar det mina komplex? Nej. Säger det att vad jag känner är falskt? Nej. Kräver det av mig att förändra min självbild för att bli nöjd/lycklig för att alla andra sätt är fel? Nej. Men berättar det för mig att problemet kanske inte egentligen kommer från mig och att den allra allra mest ideala lösningen vore att vi, som en kollektiv enhet, inte hade en sån snäv uppfattning av vad som gör kroppen fin/vacker/snygg så att alla kunde känna sig fina/vackra/snygga oavsett hur de ser ut — eller varför inte att vi nådde ett gemensamt beslut om att vara fin/vacker/snygg kanske inte var så jävla viktigt över huvud taget utan mer som en trevlig bonus vissa dagar och övriga dagar är vi bara helt okej och fullständigt nöjda med det? O ja, definitivt.

Jag tror ju inte att en sådan utopi är uppnåelig. Men jag tror att vi kan nå längre mot det hållet, men att komma dit genom en fingerknäppning är förstås omöjligt. Så därför kan vi prata om det istället, för utan att diskutera, analysera, spekulera, rådslå och lyssna minst lika mycket så rör vi inte oss ur fläcken. Att ifrågasätta strukturer är inte samma sak som att kritisera individer. Jag förstår att detta missuppfattas, men det är likväl ett missförstånd. Därför är det viktigt att ställa följdfrågor, be om en vidareutveckling, fundera på saken ur andra vinklar än ur förmodandet att det var fördömande/föraktfullt/fientligt (har själv supersvårt med detta), förklara vad en själv känner/tycker och hoppas på att det ska leda till någon slags dialog, fråga om den andra kan förtydliga vad hen menar, räkna till tio, andas djupt eller helt enkelt lyssna lite bättre. Fick igår känslan av att en del inte alls var intresserade av att höra vad den andra sidan försökte säga, men där var det kanske jag själv som missförstod.

Annonser

9 reaktioner på ”calm your fabulous tits

  1. Preach! Jag blir så glad då jag ser allt fler som orkar ta sej tid att förklara, förtydliga och berätta. Fast vi i slutända kanske skriver och säger samma saker, men repetition är väl kunskapens gyllene regel?

    1. Tack Lina! Ja, jag tror ju det, mer kommunikation kan nog inte skada då det verkar vara den som ställde till det, eller att den feltolkades. Blev så förvånad över ilskan som blossade upp som reaktion på Linns inlägg, men det är väl lätt hänt när saker och ting berör folk så personligt. (Tycker inte att Linn KUNDE ha gjort det tydligare!) Och sen blir det en kedjereaktion. Reagerar en så reagerar en annan, som jag gjort nu! 😀 Fast åt andra hållet.

    1. Haha tack! Vet du en ”Linn Jung approves”-badge skulle jag mycket gärna ha att ta till ibland eller alltid. Så jag ska jobba på en sån box!

  2. Vi hade en gång en tankelek med kompisar som jag lärt känna i vuxen ålder om vad som var det första spontana intrycktet vi fick av varandra som personer, och en tjej kommenterade att det som hon mest kom ihåg av mej när vi hade träffats en gång var mina stora boobs. Jag blev lite bitter nog, man vill ju inte bli ihågkommen som hon den där med megaboobsen. Det är också det första som jag fokuserar på när jag ser en bild av mej själv: ser min boobs stora eller jättestora ut? Och egentligen har jag aldrig på allvar försökt gå ner i vikt, resonerar att jag är hyfsat normalvikt, MEN om jag skulle försöka gå ner fem kilo så skulle det vara med förhoppningen att få mindre boobs. Och då lider jag inte av dem rent fysiskt, har inte problem med ryggen eller så. Men det skulle ju vara lite kiva att inte alltid bli ihågkommen som hon med boobsen. Aldrig är man nöjd…

    1. Nåmen huhhu. Kan förstå det, det känns som en sån plump sak att säga. Jag har också områden som jag granskar kritiskt på bilder och nog skulle jag också tycka att det kändes olustigt om nån sa att endera av de sakerna var vad de mindes bäst med mig. Och då är brösten, i mitt tycke då, mycket mer ”intima”, sådär som jag skrev om här i inlägget. Nee, får sympatileido då jag tänker på det. Kan tillägga att det jag minns bäst av dig är att du alltid verkar så saklig och sansad, liksom fokuserad. Vi har väl mest umgåtts i varandras periferier men det är många gånger jag sett dig konversera nånstans i min och varje gång har jag lagt märke till att du verkar vara så precis DÄR med den du pratar med. Det minns jag klarast!

  3. Den enda som kritiserat mina bröst (förutom jag själv) när jag var yngre, var en elak tjejkompis. De hade fel form då, tyckte denna ärkefåntratt. Samma tjej noterade att mina Levis-jeans var ”antika” (det var mammas gamla). Att sånt. Borgå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.